Ett inlägg om att få tiden att gå, bland annat. Med kiss- och bajshumorvarning!
En liter smackade jag i mig.
Jorå. Det gick att sitta en liten stund på ballen* igår kväll i alla fall. Jag kunde äta upp mina korvar för 4:75 och jag kunde vräka i mig en hel liter bigarråer samtidigt som jag läste. Fråga mig inte hur min mage blev sen. Även om detta inte är nån luktblogg kan du kanske föreställa dig. Men fy te rackarns så gott det var!
Hemma hos mamma och pappa i trädgården fanns ursprungligen flera fruktträd, bland annat ett bigarråträd. Det brukade ge frukt lagom till min namnsdag, som infaller i morgon. Man kan alltså säga att jag firade lite i förskott. Med bigarråer – och därpå följande… saluter.
Jag hade en bra dag igår. Jag fick det jag föresatt mig att göra gjort. Då blir jag nöjd. Klättrade inte heller på några väggar. Än. Men jag känner att det kryper närmare. Vid lunchtid igår var jag egentligen klar med det jag hade på min att-göra-lista.
Vad gör man resten av dan då för att få tiden att gå? Det finns gränser för hur länge man orkar sitta och slösurfa, städa och så vidare… Därför gäller det att vara lite påhittig. Om detta nuvarande tillstånd visar sig bli långvarigt har jag en liten idé för hösten. Förutom att jobba på min bok, som ju inte är nåt litet, tänkte jag kolla möjligheten att på volontärbasis åka och läsa för dem som bor på äldreboenden. Eller kanske ett specifikt äldreboende skulle räcka till att börja med. Jag har ju, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, bland annat jobbat med inläsning av en taltidning för synskadade. Då borde jag kunna högläsa böcker också.
Vidare finns ju barnhemmet i Grankulla i Finland nånstans i bakhuvudet. Hurtigs barnhem, grundat av min pappas farfar och fortfarande fullt av barn som har det tufft… Pappas farfar, vars grav finns i Solna av alla ställen…
Regnbågen syntes över taken igår kväll. Ovanför den har jag lagt mina drömmar, lite på is…
Den här dagen började för min del redan före klockan sex. Det tycker jag är liiite tidigt när man inte ska upp, iväg och/eller jobba. För det är lätt att dagen blir för lång och ännu lättare att fastna i funderingar som inte leder nån vart. För ungefär ett år sen la jag mina drömmar på is nånstans ovanför regnbågen. De ligger kvar där, jag orkar inte med fler besvikelser just nu.
Litet bittert kändes det allt när jag igår eftermiddag upptäckte att det hade trillat in ett mejl från mitt förra jobb. Ärendet gällde nånting som jag ofta under de senaste två månaderna påtalat inte har fungerat. Jag hittade i stället en alternativ lösning som funkade hyfsat. Instruktioner för detta finns nedskrivna. Jag har varken tid eller lust att komma och peka var exakt på det första pappret i pärmen det står. Jag hade hur mycket tid som helst, nästan, att visa och demonstrera för någon. Men se överlämningen skulle ske i sista minuten, till nån som inte arbetar operativt. Då blir det problem, det visste jag i förväg. Det bittra då? Tja, att ingen lyssnade på mig medan det fanns tid. Och kanske något att man väljer ut enstaka personer, som inte är fast anställda, att göra tråkjobben. Och alla andra jobb som måste göras när den ordinarie personalen är på semester. Hur tänkte man, egentligen? Inte alls, tror jag.
NU börjar mina tongångar gå mot moll och det kan jag inte tillåta. Jag har sökt dagens tre jobb. Det har gått smidigt, för två av dem hade jag i pipeline, så jag behövde bara leta upp ett till. Värre blir det i morgon. Då har jag inga intressanta lediga tjänster som jag ska söka. Men jag hittar kanske några under dan, för jag sitter ju, som sagt, en hel del av tiden vid datorn. Jag har också uppdaterat min profil i en kandidatbank samt bett om en rekommendation.
Jag har tur idag. Det är nämligen städdag i mitt hem – eller ska bli. Jag har inte börjat än. Dagen började med solsken, men har nu gått över i mulen himmel och kall vind. Perfekt – för mig!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, men det är väl typiskt att det blir så när alla inte kan allting, eller nåt åt hållet. Flera borde få lära sig flera saker. Man kan inte låta saker och ting ligga på en enda person som inte lär ut åt nån annan. Vi har precis samma dilemma här nu på semestern. Hon som kan det mesta har gått på semester. Kvar är vi, som inte kan ens hälften. Naturligtvis kommer det frågor på det som vi inte har fått lära oss. Varenda dag nästan.
Det blir ju pinsamt, för faan!
Typiskt och tyvärr väldigt vanligt… När pärmägaren före mig slutade dumpades bara pärmen i mitt knä och det sas att ”allt står i pärmen”. Vad som dessvärre inte stod var att den tekniska biten inte funkar som den ska. Eller i alla fall inte fungerar optimalt. Detta gjorde att jag fick hitta en egen, och som jag trodde, tillfällig teknisk lösning. Den var inte tillfällig. Man har tecknat ett avtal som sträcker sig ytterligare två år fram i tiden… För ett system som inte fungerar som det borde för arbetsplatsen ifråga. Maj gadd!!
MEN… jag skrev till, för hand, hur man ska gå tillväga (nödlösningen). Nu har jag fått en signal om att personen som ska sköta det får det att funka.
Ett annat litet (!) problem är att enheten i detta fall är systemägare dessutom och har ansvar för ett antal hårdvaruprodukter. DET känns lite osäkert om man har förstått…
MEN (igen)… DET är inte mitt problem.
Det där med att läsa för folk som kanske inte kan, det tycker jag verkar vara en jättebra idé, skulle nog bli väldigt uppskattat !
Jag har fått vissa indikationer på det, men vi får se vad som händer i höst och nån regelrätt förfrågan har jag inte gjort än.
Högläsning låter hur bra som helst ! Du har dessutom en mycket behaglig röst så det kommer att bli hur bra som helst !
Kram
Ha ha, jaa, vi får se hur det blir med läsningen! Tack, just nu känner jag att jag har en rätt vass röst – av vissa skäl!..
Kram!