Ett inlägg om störande ljud och så.
Jamen det var väl ett jääädra liv här! Nu menar jag INTE att klanka ner på livet i sig, utan på omgivningen. Bland annat. Idag, till exempel, har det klippts gräs på våra allmänna gräsmattor på framsidan. Tre gånger. Jag fattar inget. Hela förmiddagen har det tagit. Vaktis har jag sett två gånger och hans medhjälpare en gång. Medhjälparen började klippa nedanför fönstren på framsidan rätt tidigt i morse. Synd om dem som hade sovmorgon/semester/sommarlov/jobbat natt… Själv hade Medhjälparen gigantiska hörselskydd. Jag fattar bara inte hur det kunde klippas tre gånger. Gräset här ser nämligen aldrig klippt ut. Kanske Medhjälparen klipper och Vaktis limmar fast gräset igen? Man hinner undra över mycket när man går hemma.
Irenes virkade sandal. Bilden har jag lånat från Irenes blogg.
Igår kväll hade paret Deskmedul nånting för sig utanför sitt. Eller det var mest frun. Herr Deskmedul satt på en stol och tog av och på sig skorna/sandalerna. Skulle jag också ha gjort i hans sits. Ett vuxet barn (i min ålder) hade uppenbarligen engagerats för huvudarbetet. Fru Deskmedul fungerade som nån sorts arbetsledare, tror jag.
Grannen under har varit übertyst sen jag plingade på i tisdags fyra gånger. Han stängde av sin musikmaskin helt. Har inte hört ett ljud sen dess, inte heller sett personen. Inte visste jag att jag var en sån auktoritet… (<== självironi!)
Nån som inte har varit tyst är jag. Förutom att jag har letat nya jobb att söka har jag nätverkat en del, framför allt på LinkedIn. Dessutom har jag städat. Men jag sparkade inte igång snabeldraken förrän klockan var över tio! Jag är inte hur taskig som helst mot dem jag delar hus med. Längre. Till skillnad mot vissa.
Faktiskt jobbade jag så intensivt att jag glömde bort att äta frukost. Det blev brunch vid 13-tiden i stället. Nu är mitt hem hyfsat rent, liksom jag själv. Jag ska ut i verkligheten en stund lite senare. Nej, verkligheten är inte Almedalen. Inte en käft som är där har hört av sig för att prata om arbetsmarknadsfrågor, trots mina små inviter. Politiker och media tycks ha fullt upp att blabba, ta selfiesar och lägga ut selfiesarna på sociala medier. De är väl lite grann som många av handläggarna på Arbetsförmedlingen – rädda för att möta folk. Vanligt folk. Folk i lite… trångmål. Det måste vara ett jädra liv att vara handläggare på en av Sveriges mest utskällda myndighet (och den ÄR inte så dålig som det kan tyckas, vid första anblicken!). För att inte tala om hur det är att vara politiker…
PS Nej, nu hör jag grannen under spika. Det var då för väl, jag trodde att jag hade skrämt grannen till evig tystnad!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Här klipps det gräs hela tiden. Är det inte utanför mina fönster så är det på skolan mitt emot eller på kommunens gräsplättar i närheten. När gräset är klippt ska det köras med en trimmer, som låter minst lika mycket som gräsklipparen (småtraktorer). Varje dag är det någon maskin igång.
Ja förutom de gemensamma ytorna har ju de med uteplatser sina gräsplättar att klippa. Många använder trimmer och det låter för jävligt, på ren svenska. Igår var det en snubbe som hade nån gräsklippare med sladd och körde med. På den lilla ytan… Jisses…
Här hos mig så har vi ovanför oss en gammal byggnad som går under benämningen ”lärarbostaden” eftersom den var just det till personalen vid den gamla skolan och där må du tro…
En kille klipper gräset och det tar för honom omkring 4-5 timmar!
Varje gång!
Inte stort egentligen, men han stannar efter varje ”enkelsträcka” och funderar och det tar ju sin tid då och inte nog med det, den stackars gräsklipparen går på högvarv, så det låter!
Men, jag står ut med det, killen har ju en sysselsättning och får känna sig behövd, fast igår så körde han röjsåg och det var inte bra för nerverna 😉
Ha dé!/Kram
Här är det ungefär lika varje gång – även utan Medhjälpare. Vaktis kan hålla på i timmar – på åkgräsklippare! Sen ser det ändå inte klippt ut. Men han har ett jobb i alla fall och det har inte jag.
Kram!