Ett inlägg, bara.
Det känns som om jag håller på att tappa fotfästet. Faller, fast jag borde ha en förvärvad betongklump runt fötterna. Och inte bara jag. Det gör ont att se människor runt omkring mig falla och tappa fotfästet. Duktiga, smarta, vänliga människor. Snart är det bara robotar och ja-sägare kvar. Tyvärr är det så att nån ja-sägare blir jag aldrig. Lyckades inte DLF* banka vett i mig kring detta, lyckas ingen annan heller. Jag är vuxen. Jag står för mina handlingar. För övrigt kan jag erkänna när jag har fel också – vilket ju inte är särskilt ofta (<=== ironiskt skämt!).
Himlen utanför mitt arbetsrumsfönster hemma igår kväll.
Även om jag försöker förklara hur det känns kan jag inte göra det fullt ut och i öppna ordalag. Det finns flera skäl till det. Ett av dem är att jag skulle hänga ut andra människor då. Människor jag tycker om och som behöver få bestämma själva om de vill blotta sig eller inte. För egen del har jag inte så mycket att dölja, egentligen. Det handlar mest om att jag inte vill blotta mig totalt. För övrigt finns det ju människor som tror att de känner mig bara för att det läser (vissa av) mina blogginlägg och kanske har gjort så under lång tid. Men vi har inte träffats i verkliga livet, vi har inte umgåtts, vi har inte delat saker. Det är bara jag som har delat med mig av vissa känslor och upplevelser – på bloggen. Det är inte du som läser. Du har, på din höjd, kommenterat. Men du har också trampat på mina känslor och upplevelser ibland – kanske för att jag inte skriver ut ”allt”.
Jag har också trampat. Jag har trampat, hånskrattat, raljerat, spytt galla över… många. Men glöm inte bort att den jag allra mest har misshandlat är mig själv. Har du inte sett det, då har du inte förstått det jag har skrivit. Eller då har mina ord inte nått fram på rätt sätt till ditt hjärta.
Livegenskapen närmar sig… Varje gång dör en liten del av mig. För varje dag tappar jag en bit av den som var jag. Från att ha varit en ilsken – men glad – person med stor självkänsla och hyfsat självförtroende har jag blivit en grå gammal människa som inte tror sig ha nån framtid. Jag har åldrats 50 år under fem år. Och nej. Jag kommer aldrig att tacka DLF för det, trots att h*n en gång trodde det.
*DLF = Den Lille Fjanten, en obehaglig person som jag delade alltför mycket tid med i ett före detta liv
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Håll i, Stumpan! Håll i bara! Vi finns för dig här, många av oss. Det vet du.
Idag är visst en tuffare dag än igår – tack vare somliga… 😥 Tack för att du finns, FEM!
Tofflan!
Visst är det så att jag kan dela det Du skriver, får många tankar och funderingar (jo, en hel del igenkännande småfniss också).. Men jag inser ju att det är en enkelriktad kommunikation, Du vet ju ingenting (mer än mina för få kommentarer) om mig och mitt liv. Lite trist tycker jag.
Men som jag skrivit förut, Du och Anna är välkomna hit mig, skulle vi då ryka ihop som hund och katt, fräsa och bära oss åt är ön stor nog ändå…
Ha det gott, bit ihop (inte för hårt, tandläkarbesök är dyra) och tänk på att Dina ord här på bloggen är värdefulla för många.
Kram!
Nej det finns inget som heter enkelriktad kommunikation. I såna fall heter det information – eller propaganda! 😛 (Jag är kommunikatör, remember?) Kommunikation är tvåvägs, de andra två envägs.
Men den här bloggen tillåter kommunikation mellan skribent och läsare. Fast det är ju MIN blogg. Jag skriver om MIG och MITT liv. Inte om nån annans liv. Men det jag skriver om kan de flesta kommentera. Tyvärr finns det människor som tillskriver mig saker jag inte alls står för, som jag inte ens har gett yttepytte sken av att stå för.
Därför publicerar jag inte alla inkomna kommentarer – jag vill inte visa alla vad vissa galningar (?) skriver till och om mig. Främst av allt vill jag inte heller att de ska få utrymme att skriva sin skit och sprida sin dynga via den här kanalen (min blogg). Den som har åsikter får skaffa sig egna kanaler för att framföra sina egna åsikter och tankar.
Min blogg är lite som mitt vardagsrum. Om jag ber nån att gå, borde en normalt uppfostrad person lämna rummet. Och det handlar inte om att jag inte tillåter olika åsikter!!! Om du tror DET har du totalt missuppfattat mig. Totalt. Se gärna inlägget om yttrandefrihet – rättighet!
Jag skriver tills bloggen har fått en miljon besökare. Sen är det ridå.
Ha det gott kan jag inte eftersom jag blir livegen om några dar. Det innebär att jag tyvärr inte kan komma ut till ön i sommar. Jag tackar i alla fall för din önskan och dina vänliga ord.
Kram!
Tofflan…
Nu blev det lite fel…. Jag menade inte så riktigt utan mer att jag gärna skulle vilja dela med mig mer av mig och mitt liv till Dig vilket jag inte gör i kommentarer.
Kram!
Tack för att du förtydligade din kommentar! Jag tycker det vore jättekul att träffas och lära känna dig i verkliga livet, Ulla!
Kram!