Ett blandat inlägg.
Att skratta läppen av sig kan vara kul – om man skrattar åt andra…
Om jag avslöjar nivån på dagens roligaste tycker du säkert att jag är helknäpp. Och det är jag ju! Du har rätt! Men faktum är att jag nästan skrattade läppen av mig när Fästmön och jag, trötta och hungriga, irrade runt på Tokerian efter jobbet i kväll. Ja, jag skrattade inte åt situationen som sådan utan åt en granne som diskuterade sina matinköp. Med fel make. Hon diskuterade uppenbarligen med en helt okänd man. Det var fantastiskt roligt! Tyckte jag. Jag tror inte att hon tyckte att det var lika kul.
Damen i svart – det är jag. Fast nån dam är jag ju förstås inte, det var ju att ta i.
Annars är livet ganska svart just nu. Till och med att stryka är riktigt jävla dystert. Men nu är det gjort! Jag som brukar gilla att stryka (om det inte är för varmt)… I kväll var liksom hela strykhögen sorglig: sex svarta t-shirtar, en svart pikétröja, en svart tröja med ett rovdjur på, ett svart linne och en grå (!) handduk – med svarta ränder. Man skulle kunna benämna mig Damen i svart efter en gammal Hillman-film av Arne Mattsson. Men jag är ju inte nån dam, förstås…
Nu ska jag, feta fläskberg, smocka i mig lite kaffe och glass. Vi köpte tre paket gräddglass i olika smaker – vanilj, krossad choklad och päron – för endast fem spänn styck. Då blir tillvaron inte precis ljusare och jag flabbar inte mera. En stunds tröstätning, bara. Sen blir det till att vila ut med Bang innan jag kryper till korset kojs och laddar inför den tionde dan innan jag slutar i Kexfabriken eller Besticklådan. Och frågan är om jag ska smula sönder kexen till småbitar eller riva runt bland besticken innan jag drar. Eller efter. Det tål att tänka på.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hej Tofflan,
Apropå – ”Annars är livet ganska svart just nu.” – så har jag varit i dödskuggans dal – men tack vare en skicklig kirurg så återvände jag till den här jämmer- och glädjedalen.
Hoppas Du snart får stryklust igen – för att ej ha ork och lust till någonting är ett rent helvete – vet jag.
Glad midsommar ! / Josef
Även jag tog en sväng dit ner, men i december 2012 blev jag befriad från ett antal klumpedunser i mitt inre. Och nu är jag frisk.
Att jag inte har orka och lust till nånting beror på att allting har varit så jävligt i över fem år. Helvetet tar aldrig slut.
Jo… – Tofflan – men så länge som det finns liv så finns det hopp !
Vet då att kosten har en fundamental betydelse för hur Wi mår – ej minst mentalt – och om det skrev jag ett brev till en kompis om förra året – och det finns på nätet här.
Ok. Jag äter det jag vill just nu.
Jo… – Tofflan – den kan vara bra – för att vara vän med sig själv kan väl ses som prio ett i den här jämmer- och glädjedalen.
Då sätter vi punkt här i denna diskussion.
Du kanske skulle ta ”Mannekäng i rött ” – 😉 istället..
Varför då? Tillvaron är ju svart. Förstår inte vad du menar.
Fel dag att skoja lite kanske 😦 Byta Hillmandeckare tänkte jag.. Till en med mer färg. Menade inget illa. Har hängt med dåligt i bloggläsandet ett tag o inte förstått hur dåligt du mår.
Jo jag förstod att du menade byta Hillmandeckare. Mitt svar var ett försök att skämta tillbaka, på sätt och vis, i svart humor.
Hela den här bloggen är tillkommen för att jag mår dåligt efter en specifik händelse, för övrigt. Bloggen är gratis och det är sån ”hjälp” man får ta till när man understundom inte har nån inkomst. Men snart stänger butiken.
Krossa kex med en hammare kan vara förlösande.
Jag vet inte om du tycker sånt här är roligt, men skriv in ”En vansinnig cyklist” på youtube och välj det som är 6-nånting minuter långt. Hysteriskt roligt tycker jag. Skrattar så jag tjuter varenda gång jag tittar. Speciellt pratbubblorna som översätter på engelska det karln står och skriker.
Precis… varför ska man välja rött när allt är svart. Förstår hur du tänker.
Kramkram, Vännen!
Nja, hum, jag är inte mycket för våld. Kex i det här sammanhanget är en omskrivning för nånting jag inte vill utsätta för våld.
Nej, jag gillar inte sånt som ska vara roligt. Men jag kanske tittar ändå. Nån gång.
Håller snart inte ihop…