Ett kvällsinlägg.
Det finns inte just nåt att berätta om mitt tråkiga liv. Jag har inget att roa församlingen med för tillfället.
En nyklippt kille.
Okejrå, en bild till!
Eftersom jag knappt står ut att vara med mig själv tackade jag ja till att äta kvällsmat med Fästmön och två av bonusbarnen ute i Förorten. För tack och lov står de ut med att vara med mig och får mig att skingra tankarna. Elias hade varit och fått kalufsen klippt och han är så fin i kort hår. Jag tror att han var väldigt nöjd själv, för jag fick fota honom! Två gånger, till och med!
Elias börjar bli allt mer lik sin storebror, för när han hade ätit upp sin pizza tyckte han att det räckte med den sociala biten och traskade hem. Vi tjejer fick betala. Ja, vi åt alltså kvällsmat på Kreta. Jag var sur och grinig eftersom det var bacon runt kycklingen. Jag äter inte grismuskel, men hade beställt fel. Det var i alla fall skönt att sitta utomhus en stund. Ljus och luft var gratis.
Jag tog vägen om ICA Solen med Anna och Linn och fick tillfälle att prova den berömda PRO-stolen i affären.
Sen åkte jag hem till en instängd och varm lägenhet. Öppnade fönster och dörrar. Kliade på mina tre myggbett och ringde mamma. Hon hade ringt tre (3) gånger, enligt nummerpresenta-tören. Kvällen avslutade jag med en timme framför TV:n och en lika lång stund framför datorn, allt medan nån krämade entonig musik. Ja, jag är fortfarande ljudkänslig.
I morgon är en ny dag. Det hjälper föga. Anna och jag förtvivlar över att vi inte kan planera nånting ihop i sommar. Vissa stunder känns livet mest skit.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Har din mamma samma tonfall som min mamma när hon frågar: Jaha, och var har DU varit, då?
Eller om hon ringer på mobilen och man svarar: Ja, och var ÄR DU nånstans, då?
Det där tonfallet som säger att: Du ska minsann vara hemma när jag ringer!
JAAAAA!!!!!!!!!!!!!!! (Utan att ha hört Anita kan jag med säkerhet svara ja ändå.)