Ett inlägg om mening.
Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?
Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.
Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden
Inte ska väl jag..?
och
Vad är det för mening med det?
Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, då ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?
En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:
Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.
Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?
En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
”Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar”…
En sån skylt hade jag förut och ibland så känner jag att jag skulle behövt den (kommit bort i flytt) men jag tror att jag förstår din känsla och din oro för framtiden.
Jag skriver tror, för jag är ju inte i din situation, har en ganska trygg tillvaro nu och behöver inte oroa mig för om jag ska kunna bo kvar eller inte..
Just nu är jag väldigt, väldigt, ”yrslig” och jag är övertygad om att det är ”kristallsjukan”!
Behöver varken karusell eller champagne för att fira nationaldagen 😉
Ska kontakta läkare efter helgen om det inte blivit bättre, är ju ingen som springer dit i onödan om man så säger 😉
Ha dé!/Kram
Krya på dig och gå till doktorn, som sagt, om det inte blir bättre!! Så där ska du inte behöva må.
Kram!
Att ständigt oroa sig sänker en. Då är det inte alltid så lätt att vara glad och kvittrig .
Kram kram
Orkar knappt oroa mig heller längre. Har levt med oron som följeslagare sen 2009. Det sätter sina spår.
Kram tebax!