Ett inlägg om mod.
Du hånskrattar säkert, men jag är väldigt rädd för nålar och blod. Jag är så rädd att jag kan svimma. Därför var jag otroligt nervös idag på förmiddagen. Ja, nerverna dallrade ända ner i tarmen och gjorde den orolig, om du hajar vad jag menar.
Men på Uppsalas bästa husläkarmottagning jobbar proffs. Jag fick komma in, något försenad, eftersom ”alla” var där och ville få hjälp denna klämdag. Sen gick det überfort. Jag hann inte ens bli rädd. Jag såg inte nålen, såg bara när sköterskan grejade med vaccinet. Det sa inte pang och det gjorde inte ens ont när hon satte spiken i armen och tryckte in vätskan. Som plåster på såret fick jag… ett litet plåster. Jag känner mig sååå modig!
Plåster på armen. Jag överlevde!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Åh, vilken fin stensoffa!
Så bra att spiken i armen inte kändes. Det var en duktig sköterska som fixade det.
Visst är den fin? Den står nära vattnet, vid det ställe där det en gång fanns ett kallbadhus.
Jepp, snart åker plåstret av! 😛
Duktig kicka!
Känner mig modig! Men jäklar så ont jag har på stickstället idag… 😦