Ett inlägg om en bok.
Fästmön samlar på Björn Hellbergs böcker. Det tycker jag är bra, för då kan jag låna och läsa dem också. Då dagboken dog ingick i den stora lånehögen som följde med mig hem i påskas från Annas bokhyllor. Idag läste jag ut den.
Det är vinter i staden. En man hittas död i en bil och polisen Sten Wall får ta sig an fallet. Via mannens gamla dagböcker finner han ett spår bakåt i tiden. Strax därpå hittas en kvinna strypt i sitt hem. En annan kvinna känner sig rädd och ytterligare en får en oönskad besökare.
Jag vet att jag brukar kalla Björn Hellbergs böcker för trivsamma deckare. Och det är just vad de är – trots att de handlar om mord. Naturligtvis är det inte dåden i sig som intresserar mig utan vägen fram till att finna mördaren. Sten Wall gör ett gammalt hederligt polisarbete och hittar alltid rätt, nämligen. Dessutom är han en lagom tjock man i sina bästa år – och äger en lagom stor självinsikt.
Toffelomdömet blir högt!
Livet är kort.
Jag har faktiskt inte läst en enda bok av Björn Hellberg. Om jag ska läsa en, vilken skulle det vara?
Oj… Han har ju skrivit liksom två serier, Loviken-serien och serien om Sten Wall. Det bästa är kanske att läsa dem i ordningsföljd. De kan variera lite i kvalitet och jag tycker nog att de tidiga böckerna är bättre. Sök på Björn Hellberg i sökfunktionen i högerspalten och kolla vilka böcker jag har gett högst betyg!
Tack för tipsen! Jag ska se vad som finns på mitt bibliotek, om jag inte blir portförbjuden efter att ha skvätt kaffe i en av deras böcker.
Grattis på namnsdagen!
He he he, det var väl inte du som skvätte lite, det var väl… Nån annan..?
Tack! 😛