Lunch med en bokman

Ett längtande inlägg.

---

 

Våren slog ut idag.

Idag slog våren ut. Solen är varm, blommor och träd blommar – och människor är allergi-snuviga och ögon-kliiga. Jag hade en lunchdejt med en bokman, en person inom företaget där jobbar, en person jag aldrig tidigare mött i verkliga livet. Ibland behöver man mötas just där, i verkligheten, alltså.

Jag såg framför mig en timme med prat om sociala medier, webb och sånt som hör jobbet till. Men kanske mest böcker. Märkligt nog rörde vårt samtal över den asiatiska maten inte alls litteratur, mer än i förbigående (”jag jobbar på bibliotek”, ”idag är det bokbytardagen” etc). Det första Bokmannen fick göra, för övrigt, var att hjälpa mig loss från bänken där jag fastnat med min nyckelkedja/hundhalsband från Pride 2002…

Det är så häftigt att fortfarande, vid 52 års ålder, ha förmånen att träffa fascinerande människor. Jag njuter av dessa möten så otroligt mycket! De ger mig sån stark input och kraft att orka gå vidare. För som vanligt kan jag inte låta bli att fråga om deras liv. Och de berättar!

En väldigt ny vigselring.

Bokmannen berättade utan omsvep om sin sjukdom. Men det var när pratade om sin E som han lyste upp. Alltså hela Bokmannen lyste, jag ljuger inte! Med E har två bonusbarn kommit. Jag nickade igenkännande så långt. Sen fick jag veta att E befinner sig i en världsdel i andra änden av vår glob – i väntan på uppe-hållstillstånd. Att föreställa sig hur det är att inte få träffa den man är ganska nygift med går liksom inte. Bokmannen längtar. Hans E längtar. Och barnen, som har fått en pappa.

I Sverige mal byråkratins kvarnar långsamt som alltid. Under tiden får Bokmannen inte träffa sin E. E får inte komma till Sverige och han kan inte åka till E:s land. De ringer ett begränsat antal timmar till varandra varje månad.

Jag fick se en bild på E. Så vacker i sin gröna klänning. Jag kan förstå Bokmannens längtan.

Vi ska träffas flera gånger. Ännu är mitt uppdrag här inte slutfört. Och nästa gång traskar jag först uppför backen, sen nerför och så tittar jag in på stadens bibliotek. Där sitter en Bokman med de plirigaste ögon jag nånsin har sett och längtar efter sin E.

Vill du veta mer om Bokmannen? Läs hans yrkesblogg! Eller hans filosoferande blogg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gardinservice av släkt och vänner ersatt med Gardinservice

Ett textilt inlägg.

---

 

En gardinkappa kan man ha till mycket.

Det här med gardiner är ett kapitel i sig. I ett annat liv hade jag en svärmor som ombesörjde gardinproduktionen även i vårt hem. När jag sen skilde mig fanns det vänner som försåg mig med gardiner för att de tyckte att jag behövde förnya mina fönster lite. Men jag tror att jag missuppfattade användningsområdet lite…

Nu har jag blivit vuxen.  Jag inser att jag inte kan flamsa hur som helst. Jag inser också att jag själv måste initiera och utföra förnyelse i mina fönster. Av en händelse sprang jag på Gardinservice.se på nätet och insåg direkt att här fanns hjälp att få för den textila novisen. För även om min ålder är senior gör saker med textilier mig till en femåring. Ungefär.

På sajten ser jag att jag kan få all tänkbar hjälp när det gäller gardiner. Jag kan till och med få hjälp att mäta och att få gamla gardiner ändrade. Om jag nu skulle vilja det. Nu vänder sig företaget kanske främst till andra företag och organisationer. Men tvätt och kemtvätt kan även allmänheten få ta del av. Möbeltvätt utför man också, vilket är utmärkt för min arbetsgivare där många av mötesstolarna är tygklädda. Och kaffe både dricks och spills på sitsarna… Mycket och ofta. Fast vem vill sitta på en fläckig stol..?

Företagets webbplats må se enkel ut, men till skillnad från många företag som vill sälja varor och tjänster finns här en tydlig prislista. Sånt är viktigt! Vidare känns det tryggt att veta att företaget tänker på miljön genom sättet de arbetar på, de kemikalier som används, den energi som används med mera.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vimsig och trött

Ett rätt vimsigt inlägg.

---

 

Båda mina porslinsblommor blommar! Den här bilden visar den i gästrummet när den blommade i juni förra året.

Fasen vad jag vimsade i morse! Jag skulle ha fotat några av mina krukväxter hemma som blommar väldigt vackert. Den ena tänkte jag fråga Anna i Belgien om efter dess namn. Men när jag kom på detta hade klockan sprungit iväg och jag var tvungen att kasta mig in i badrummet för tandborstning. Väl utanför garaget upptäckte jag att varken mobil eller garage- och bilnycklarna var med. Fick vackert vända och skena tillbaka upp i lägenheten. Ryggen protesterade som den gör varje morgon, denna dock något mera än annars.

Nej, man ska inte springa. Jag springer aldrig. Det är tråkigt och jobbigt och jag tycker att det är hur trist som helst att lyssna på när människor talar om hur långt de springer eller hur mycket de tränar generellt sett. En del människor kan nämligen inte bara berätta om detta kortfattat utan tar minst en halvtimme i anspråk. Sånt doftar inte blomma i min näsa utan… kris. Nuff said!

På fredagar får man vara trött. Så länge jag jobbar är jag sunt trött på fredagar, men jag vet hur det är när man står utanför. När man inte har nåt jobb och därmed inget värde heller – varken i sina egna ögon eller andras. Då är man trött jämt. En osund trötthet. Jag fasar för det. Jag har varit där. Jag har kämpat som tusan för att komma därifrån och lyckats periodvis. Men snart är det dags igen. Bävar.

Fredagslugnet hade redan infunnit sig när jag anlände till jobbet igår. Det var ju fullmäktige i går afse och många förtroendevalda och tjänstemän var där. Inte vet jag hur länge mötet pågick, men det sägs att det brukar sluta runt klockan 23. Så jag förstår om somliga tog sovmorgon idag. Eller flexar ut tidigt på eftermiddagen. Själv sitter jag kvar en stund, för jag tycker att vissa av mina kollegor har arbetat alldeles för många kvällar den här veckan.

Dessa åt vi i januari.

Räkor blir det i kväll. Ett helt kilo ska Fästmön och jag festa på tillsammans med en flaska vitt som har legat i kylen alldeles för länge. Räkorna vågade jag förstås inte ta fram i morse eftersom det har börjat bli så varmt. Den som kommer först hem i kväll har uppgiften att ta ut dem ur frysen för tining. Gissningsvis blir det jag som kommer hem först. Möjligen sliter jag fram räkpåsarna och styr sen kosan mot Förorten för att hämta upp min kära. Jag vill ju inte att hon ska bli tamburmajorska och helt uttröttad innan hon har kommit fram till mig.

Vad händer hos dig idag??? Är du trött eller pigg, saltsugen eller sötsugen??? Blir det öl eller vin eller läsk efter jobbet??? Skriv några rader och berätta – jag är nyfiken som aldrig förr!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »