Ett slött inlägg.
Den här dagen har verkligen, verkligen varit slapp! Jag har verkligen vilat och gjort minsta möjliga. Men jag var tvungen att skutta (nåja…) över ett litet ärende till Tokerian. På hemvägen träffade jag en mycket upprörd Lucille. Det är ganska makalöst vilka krav som ställs på föräldrar ibland… Det krav som stackars Lucille hade på sig den här dan var att baka 70 bullar och tio sockerkakor. Inte konstigt hon var… rätt förbannad. Jag önskade henne lycka till med baket genom att säga:
Nu ska jag gå hem och lägga mig på min bak och bara slappa!
Medan vi stod och tjattrade kom grannen under Lucille förbi och bjöd oss på fest i kväll. Det passar oss utmärkt, så vi ramlar väl ner med några öl lite senare. Skämt åsido, jag ska vara hemma och se på en viss musikfinal. Lucille ska vara hemma hos sig. Och baka. Men jag tycker att en toppengranne gör just så: förvarnar om att det är fest i kväll. Då blir i alla fall jag mer tolerant. Sen berättade jag om gapandet vägg i vägg. Lucille föreslog att de kanske är hörselskadade. Det tror jag inte, de gillar bara att skrika så det ekar. Men när jag berättade om grillarna som eldade på klockan 22 en söndagskväll med den elektriska golvfläkten påslagen intill skrattade hon inte lika gott…
Den försvunna filten hittades!
Mamma fick ett telefonsamtal när jag lagt mig tillrätta igen på sofflocket. Jag förvånade henne genom att kunna namnet på en höjdhoppare! Alltid kul när man kan glädja sin gamla mamma. Men annars förvånade jag nog mest Fästmön genom ett fynd jag gjorde bakom soffan, vid foten av golvlampan i vardagsrummet. Där låg nämligen hennes gråa filt som vi inte har sett till sen april – 2013… Anna påstod per sms att hon hade letat just där. Hon frågade också hur dammig den var. Jag undvek att svara och funderade i stället på hur noggrann min storstädning i november 2013 var egentligen…
Soffläge med bok. Notera godisbunken i bakgrunden, inköpt för aftonens musikfinal på TV.
Soffläge har det annars varit i eftermiddag. Jag har läst och slappat och även tagit en liten lur. Plötsligt blev jag nämligen så trött och ögonlocken så tunga att jag slocknade. Underbart skönt och lyxigt!
På Tokerian köpte jag ingen mat till i kväll, för jag tänkte tillaga sånt som finns hemma, det vill säga egg ‘n chips. Men jag köpte varmrökt lax och potatissallad till söndagsmiddag. Det sägs ju att man blir smart av fisk och jag skulle behöva en smartkick. En godisbunke följde också med hem, för jag måste ju ha nåt att snaska på när jag krämar finalen i Eurovision Song Contest 2014 på TV:n och stereon i vardagsrummet. Jag noterar att Conchita Wurst har nummer elva och Sanna Nielsen nummer 13 i startfältet. Det här blir spännande! Men jobbigt – jag vill ju att båda ska vinna!
En och annan Dumlekola blev det till boken i eftermiddags…
Nu är det snart dags att skjutsa in mina chippies i ugnen. Jag börjar känna mig lite utsvulten – jag har ju bara ätit några Dumlekolor sen frukost. Några. Inte så väldigt många. Jag har läst ut ytterligare en av böckerna jag lånade av Anna. Nu har jag tagit en bok ur högen ”Fådda födelsedagsböcker”. Det är Sara Lövestams Grejen med verb som Anna gav mig och den är dessutom signerad av författaren! Jag tror att det är en riktigt bra och annorlunda liten bok – precis som alla Sara Lövestams böcker!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag är nöjd med vinnaren av ESC i år och glad att Sanna kom 3:a, fast jag hade gärna sett henne som vinnare 😉 (förstås)
Maken, han blev sur för att Sanna inte vann, han har henne som en av hans största idoler och jag gillar henne jag också, men han kan liksom inte ”ta in” och glädjas med Conchita Wurst och Österrike…där skiljer våra personligheter sig åt (väldigt) men…”smaken är som baken” eller så är det en jäkligt tjurig GUBBE jag är gift med 😉
Drar på kryssning imorgon förmiddag så vi ”hörs” på tisdag 🙂
Ha dé!/Kram
Både Sanna och Conchita var jätteduktiga, men bara en kan vinna. Conchita var bäst, helt enkelt.
Ha en skön tripp med tjurskallen! 😉
Kram!