Ett fredags-inlägg. Och lite om lördagen.
Jag trodde nog inte i första taget att jag skulle uttrycka det jag gör i rubriken. Men idag gör jag det – rakt och öppet. Dagen inleddes med ryggvärk och med denna fick jag kämpa mig i igenom ett morgonmingel på jobbet med anledning av att det är Europadagen idag. Inte bara kämpa som i lyssna och titta. Jag skulle dokumentera också, i text och bild. Mot slutet kunde jag nästan inte resa på mig. Men allting går, även gamla Tofflor med bråkande ryggar. Det tog större delen av förmiddagen att få materialet klart för publicering på intranätet. Då hade skiten hängt sig en gång också och naturligtvis hade jag inte sparat mer än första stycket och en bild.
Idag har vi haft besök av kollegan som nyligen har slutat. Det märkliga är att besöket här var vigt till den nya personen – som frågade om en hel del saker som jag redan har gått igenom. Jag själv har förstås passat på att be om hjälp vid ett tillfälle, men jag hade inget mer att fråga om eller be att före detta kollegan tankar över. Det var väldigt svårt att jobba samtidigt, emellertid, eftersom det pratades mycket rakt över bordet och snett över.
Kinalunch passade fint idag på fredagen.
Men det är fredag. Äntligen! Jag har firat med att käka lunch på den närbelägna Kinarestaurangen. Det kändes inte som att trion från enheten saknade mig när de gick iväg på gemensam lunch. Jag lät före detta kollegan med bästis lägga beslag på den nya personen. Det var fascinerande att se de leenden den nya personen fick från ett visst håll. Själv kan jag räkna gångerna jag har fått ögonkontakt med samma person på ena handen. Och då behöver jag inte ta till alla fingrarna. Jag har nåt att se fram emot och det är den 30 juni.
Om du tror att det som sker runt omkring inte berör mig så mycket, då tror du trots allt lite fel. Jag hör och ser väldigt mycket och observerar att en del personer får ta för sig, medan andra näpsades i sin linda. Inte kan jag skylla på kön, jag skyller på mig själv. Jag skulle ha ställt tuffare krav från början och inte envisats med att försöka själv när jag aldrig fick några svar – eller bara oförskämda svar. Men… det gör ont. Det Gör Ont. Nåt annat kan jag inte säga.
I kväll blir det lugna puckar med läsning och Tyst vittne på TV. Jag ska köpa hem nåt gott som jag antagligen sparar till lördagskvällens musikaliska begivenhet. För första gången på flera år ska jag titta på tävlingen ensam. Kanske inte det roligaste, men jag får väl twittra lite, precis som jag gjorde under semifinal 2 igår kväll.
För dig som inte finns på Twitter kommer här en kort sammanfattning:
- För Malta tävlar i år… Family Four…
- Israel-tjejens lugg var jag rätt avundsjuk på.
- Kusin Josefin hade skrivit Norges låt.
- Nörrbaggen hade nog väldigt tajta byxor, av nutcrackervarianten, om du förstår vad jag menar…
- Roger Pontare och Claire Wikholm var visst också med i tävlingen…
- Polen gjorde mig mållös. Och det var INTE för att numret och artisterna var bra.
- Conchita Conchita Conchita – med Wurst i efternamn tävlar för Österrike. Och här tror jag Sanna Nielsen har en riktigt farlig motsåndare. Conchita är nämligen skitbra!
- Litauen hade inte sparat på stärkelsen i kjolen, precis…
- Den finska låten var bara så… tråååkig… Anteeksi, Suomi, mutta…
- Vitryssland skickade ett boyband och såna är ju, som bekant, helt ute.
- Från Schweiz kom en visslare. Kunde konstatera att det var tur att han inte käkade Mariekex samtidigt.
- Introt till Greklands låt lät som ett begravningståg i New Orleans.
- Undrar om slovenskan har en bra ambus..?
- Monica Lewinsky of Romania?
Så inför morgondagen har jag två favoriter – vår egen Sanna och Conchita.
To be contineud, alltså…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Bra att du håller koll på ESC, och berättar vilka som är bra och vilka som är dåliga, vilka som visar för mycket och skäggiga damen från, jag kommer inte ihåg, Österrike kanske, är visst rätt vass. Polens smörstötande damer är visst stötande på annat vis också, om jag hört rätt…………för själv slutade jag titta på ESC för flera år sedan.
Jag hade inte tänkt att göra det, men vad ska man annars hitta på när man bara inte orkar tänka på nåt djupt och jobbigt…? Conchita Wurst tävlar för Österrike och det är en riktigt bra låt. Riktigt!
Så klart, att det känns att bli behandlad som du blir på arbetsplatsen!
Jag blir så jäkla arg!
Du vet, mobbning och orättvisor..det är något som är bland det värsta som finns och att sen vara utsatt för det på det ställe man är tvungen att vistas mesta delen av sin vakna tid, fy fan rent ut sagt! 😦
Tycker det är bra att du inte ska behöva vara kvar på det där stället så länge till och jag anser det är en (väldigt) dålig chef!
Kommer säkert att titta på ESC imorgon, alla andra gör ju det 😉
Ha dé!/Kram
Jag är nog extra känslig också på grund av det jag har i mitt bagage och det som hände för lite mer än fem år sen. Det har förändrat mig. Inte alls gjort mig starkare, bara mer känslig. Chefen har nog ingen lätt position han heller alla gånger. Men nånting skulle behöva göras, för personalomsättningen är hög.
Jag ska titta ensam, så jag twittrar väl så känns det mindre ensamt.
kram!
Det är inte ok att bli behandlad som du blir!! Jag blir så ledsen att läsa om det! 😦 Jag tycker du är en väldigt trevlig och härlig person hade alltid roligt i ditt sällskap, är ledsen att vi inte har kontakten längre. Hoppas att det går fort tills du slutar och får lämna den otrevliga stämningen! Kram eva
Men gulliga du!!! Jag är också ledsen att vi tappade kontakten och det är helt mitt fel! Jag var så DUM som gav alldeles för mycket av min tid och energi på mitt förrförra jobb att jag inte hade tid och ork för vänner som du!
Nu är jag också rätt slut i rutan och det har att göra med situationen som sådan – att jag alltid oroar mig för det här med jobb och att jag, när jag lyckades fixa en visstidsanställning, inte trivs. Det tar mycket kraft också. Jag hoppas att vi kan ses sen nån gång framöver. Jag bor kvar på samma ställe – var bor du???
Kram!!!
Usch! Jag blir så arg så jag vet inte vad jag ska skriva ens en gång. Det bara knyter sig i bröstet och fingrarna krampar. Jag har säkert skrivit nån kommentar om det du får vara med om förut, det känns som så. Att personalomsättningen är hög förstår man ju. Gläää, jag slutar skriva här… Jag vet inte…
Jag är medveten om att jag är känsligare än andra kanske, men det har ju att göra med det som hände för fem år sen. Det är svårt att sätta fingret på saker som är ganska subtila, såsom menande blickar eller uteslutande i olika sammanhang eller att inte bli tilltalad eller att bli hänvisad till att googla när man frågar om en jobbsak…
Men jag är trots allt ganska lättad att det blir som det blir, att det snart tar slut. Och jag får mycket stöd och uppskattning av andra kollegor i huset, det betyder massor.
Att personalomsättningen är hög är fakta och inget jag hittar på.
Jamen man kan ju inte jobba på ett sånt ställe! Det funkar ju liksom inte. Kan man inte gå till sina arbetskamrater och fråga om saker och med en sån svag chef som inte sätter ned foten, så är det ju inte lönt att fortsätta kämpa och tro att situationen ska bli bättre heller.
Jag orkar inte ha en massa tjafs omkring mig. Jag älskar att jobba, men människor är svåra ibland. Tur att det finns andra pärlor i huset, som sagt. Och vad gäller chefen har han nog inte nån lätt sits.
Va kul att du svarar!! Vi bor i Norra Årsta på Kamomillgatan 🙂 Så det är inte så långt ifrån dig nu heller! 🙂 Hoppas vi kan ses nån dag och ta en fika eller nåt!?
Men det är vi ju INTE! Hehe!
Det där med jobb är ju så jäkla tråkigt, att det ska vara så svårt att få ett! Jag har ju jobb men söker nytt för det är för tungt för min kropp, framförallt händer och rygg som inte funkar som jag vill. Men det verkar som om man blitt för gammal
Jag skrev mitt gamla efternamn nu när jag skickade kommentaren men heter nu Bohlin då jag bytt tillbaka till mitt efternamn som ogift 🙂 Tyckte att det var dags nu efter 10 år som skild 😛
Jättekul som sagt att du svarade!! 🙂
Kram kram
Jag svarar på ALLA kommentarer som publiceras på bloggen! Men en del kommentarer är roligare än andra att svara på. Din var en sån! (Roligare att svara på, alltså.)
Så klart vi ska ses! Men jag pendlar just nu och är ganska slut om kvällarna. Dessutom har jag besvär med ryggen, så smärtan gör mig ganska trött. Annars jobbar jag kontorstid, men som sagt, jag pendlar och det blir ju lite sent. Vad har du för arbetstider?
Helgen som kommer har jag en del på gång, men kanske kan vi ses nån gång efter den? Ta en fika på Gränby, kanske, som ligger mitt emellan våra bostäder? 😉
Efter ett decennium som skild var det helt klart dags att byta tillbaka namn.
Vi hörs mer lite senare! Fortsätt gärna att kommentera här, men tänk på att ALLA kan läsa det du skriver. Jag utgår från att e-post-adressen du har angett funkar? I såna fall mejlar jag dig nån dag/kväll. Jag har ju bytt mobilnummer några gånger etc så vi kanske ska utbyta sånt?!
Hälsa D! Stor KRAM!
Hehe Tack va roligt att du tycker det 🙂
Vi kan absolut ses på Gränby och ta en fika det vore jätteroligt.
Jag jobbar halvtid, men för närvarande jobbar jag 10 tim i v.
Ja e-postadressen funkar, jag har nog oxå bytt mobilnummer sen vi sågs.
Vi hörs vidare på mejl ser fram emot det 😀
Jag hälsar till D! Hälsa Anna även om vi inte setts!(tror jag:/) Kram kram
Jag mejlar nån kväll när jag har lite mer tid än nu!
Kram så länge!