Händer det nåt där ute?

Ett fundersamt inlägg.

---

 

Vad var det på TV igår, egentligen? Skum figur har dykt upp i rutan…

Igår kväll satt jag … eller nej, jag låg, i bästefåtöljen, och glodde lite på TV. Det känns som om jag inte hinner med det som händer i världen utanför, på nåt sätt. Jag är instängd i min lilla värld på Kexfabriken/i Besticklådan. Där sitter jag dagarna i ända och gör som nån annan säger. Den lilla lediga tid jag har ska räcka till så mycket: hushållsarbete, umgänge med familj och vänner, läsa böcker, äta, sova… Ja, min tillvaro är väl egentligen inte mycket annorlunda än nån annans. Och HEPP! så slår den ju om i sommar och jag får traska till Arbetsförmedlingen igen, säkert, och förnedra mig. Känna mig värdelös och ha hur mycket tid som helst till att söka lediga jobb som inte finns… Nåja, än är jag inte där.

Politikerna strödde tomma ord omkring sig – eller skit på varandra.

I år är det två val. Dels ska vi i slutet av månaden välja representanter till EU, dels ska vi i höst välja vem som ska styra landet, länet och kommunen vi bor i. Jag försökte i ärlighetens namn titta på partiledardebatten på SvT igår. Men det kändes ganska värdelöst. Antingen stod partiledarna och strödde tomma ord omkring sig. När de inte strödde skit på varandra, förstås. Och om det nån gång hettade till lite och blev nästan intressant blev de avbrutna av programledarna. Nej SUCK, i år tycker jag att det är svårare än nånsin att bestämma sig för vilket/vilka parti(er) som ska få mina röster. Så var det inte vid förra valet, då var jag stensäker. Det enda är att det fortfarande finns ett eller två eller kanske till och med tre partier som aldrig skulle få min röst. Sen tar jag mig lite för min panna när jag läser att sociala medier inte avgör som bärare av politiska budskap eller för diskussion – folk vill hellre diskutera katter (!), enligt forskarna…

När jag kikar i tidningar på nätet tycker jag mest att det är hemskheter som lyfts fram. En liten flicka har blivit mördad, en idrottsstjärna har kört bil på fyllan och totalkvaddat fordonet (bara tur att ingen skadades) och vad är det som händer i Ukraina egentligen? I Jönköping demontrerades det den 1 maj – till och med kyrkorna var involverade. Nu anmäls deras klockringning mot nazisterna. Jag har svårt att greppa saker och ting, det blir liksom för mycket av det hemska.

Hur tar du till dig nyheter – TV, webben, papperstidningar? Och klarar du av att ta till dig?  Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

He is still #1

Ett inlägg om bilar samt såväl läraktiga som missförstående människor. 

---

 

My #1!

Idag har jag kört en pigg flicka till jobbet. Det är hon på bilden i förra inlägget, Kia*. Det gick riktigt bra. Hon är kvick på att lyda min minsta vink, hon känns trygg och säker att föra fram och hon går på ännu mindre luft än Clark Kent**. Men ifall nån undrar är förstås Clark fortfarande nummer ett! Just nu får han emellertid stanna hemma och vila i garaget. Ändå tänker jag att det vore lite kul om bilar var människor. Kanske hade Clark och Kia kunnat bli ett par och jag Stålfarmor så småningom…

Jag har haft sån tur att jag får tid hos bildoktorn*** redan på onsdag. Och om jag infinner mig klockan sju på morgonen med Clark tar de in honom först och gör organtransplantationen**** medan jag väntar. På så vis behöver Kia bara åka med mig till jobbet i morgon också. I upphetsningen över detta insåg jag att jag glömde fråga en väsentlig sak: vad själva ingreppet inklusive delen kostar… Men det är smällar jag får ta. Bilen ska besiktigas den 23 maj och då måste den vara i toppskick.

Igår var den snudd på outhärdligt ond, ryggen.

Igår var det en riktig värkdag och att bilen pajade gjorde ju inte saken bättre. Jag åkte hem extra tidigt från Fästmön för att ta tablett och däcka, men av det blev intet förrän till kvällen. Dessutom blev jag tvungen att äta nåt också för att kunna ta tabletten. Magen värkte lite redan innan, antagligen av oro. Den blev inte bättre efter tabletten, men det blev inte outhärdligt. För igår var det ryggen som snudd på var outhärdligt ond. Jag värmde också min vetekudde och hade bakom ryggen i såväl TV-fåtölj som i sängen. Mitt i natten vaknade jag. Då hade tabletten antagligen slutat verka och blivit ersatt av värk. I morse kändes ryggen av. Men det var bara till att bita ihop och ge sig iväg. Jag skulle ju ha introduktion med ”min efterträdare”…

Kommunikation är svårt…

Det var en märklig känsla att introducera personen som fick tjänsten jag sökte. Men det är en väldigt trevlig person som har lätt för att fatta och som är lätt att jobba med. Till skillnad från… somliga. Jag vet inte vad det är, men idag känns det som om somliga bara missförstod mig – utom den nya personen… Det var nästan så jag undrade om det var med vilje.

Jag fick mitt eget anställningsavtal av chefen, så förutom att introducera jobbade jag med ett par av mina ”nya” uppgifter – intranätet och storskärmarna. Sen fick jag förstås greja lite med externwebben och sociala medier också. Men så blir det inte för alltid, för den nya personen ska ju ta över.

Rejält trött är jag i skrivande stund. Jag har nyss kommit hem och tagit rätt på en maskin tvätt som jag körde igår. Maskinen är igångsparkad på nytt. Det gäller att beta av. Mamma ska få ett samtal nu (vi telefonerade två gånger igår och hon är orolig för diverse), liksom vännen Rippe. Senare i kväll lär jag däcka framför Secrets & lies.

När bilen är fixad hoppas jag kunna fokusera lite mer på jobbsökeri. Och till helgen hoppas jag att jag orkar ställa ut balkongmöblerna och mattan samt tvätta och dammsuga bilen. Vi får se vad ryggen säger om detta… Men My Knight***** måste få sin armour shining så att han kan glänsa som den nummer ett han är för mig!..

*Kia = Rippes bilflicka
**Clark Kent = min lille bilman
***bildoktorn = bilverkstan
****organtransplantationen = utbyte av bildel
*****My Knight = Clark Kent (kärt barn har många namn, vet du väl!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »