Posted in Diskutabelt, Familj, Krämpor, Musik, Personligt, TV, tagged arbete, arbetsplats, balkong, begränsade öppettider, besvara, bilradio, blå himmel, blogg, cappuccino, dator, deckare, dyka upp, fåtölj, feber, fik, fira, framfusig, gångavstånd, gnälla, god, hälsporre, högerfot, inblandad, Inför Eurovision, inspektionsrunda, introduktion, Klämdagens dag, komp, kyligare, larm, läsa, lugna puckar, lugnt, lunch, magvärk, måndag, möbler, mejl, missa, näringsrik, nederbörd, ny bekantskap, ont i ryggen, orolig, planera, postkille, praktiska skäl, rast, rulla ut matta, sämre väder, söndag, schlager, sconesbagaren, semester, sjuk, skrinlägga, skriva, slinka in, sociala medier, sol, stanna kvar, städa, stå, stryka, ta över, te och nybakade scones, telefoni, tomt, Twitter, Tyst vittne, Viktigt Möte, webbplats on 02 maj 2014|
14 Comments »
Ett klämdags-inlägg.
Läste på Twitter på förmiddagen att någon undrade vilken dag vi firar idag. Skälet till att personen undrade var att det verkar vara så tomt på våra arbetsplatser. Så nån lustigkurre svarade:
Klämdagens dag?
Min arbetsplats. Här är väldigt lugnt idag…
I Kexfabriken (eller Besticklådan), där jag jobbar ett tag till, har vi begränsade öppettider idag. Men vi ska jobba som vanligt – annars får vi ansöka om semester eller komp. Jag var lite orolig att jag skulle få larma av och på i morse när jag anlände. Hade tur och slank in med postkillen. Och ett par själar förutom jag själv har sen dess dykt upp för att arbeta idag. Fast det är väääldigt lugnt.
Jag har städat lite på webbplatsens startsida, läst, besvarat och skrivit några mejl, tagit ett och annat telefonsamtal, planerat inför nästa vecka. Nu har jag en stund över och ägnar därför min RAST åt att skriva några rader samtidigt som jag tar en cappuccino vid datorn.
Solen lyser från en härligt blå himmel. Men det är betydligt kyligare, bara några grader varmt. Senare idag ska det bli sämre väder igen, hörde jag på bilradion i morse, och det ska komma nederbörd.
Innan jag lämnar orten jag arbetar på ska jag ha lunchat med en ny bekantskap. Inte vet jag hur det kom sig, men jag lyckades bjuda hem mig själv till personen ifråga på te och nybakade scones. Inte alls likt mig att vara så framfusig. Och jag brukar inte gå hem till människor den första gången jag träffar dem. Idag är det lite av praktiska skäl. Ett är att så många fik verkar fira Klämdagens dag, ett annat är att sconesbagaren bor på fem minuters gångavstånd från jobbet. Det blir perfa att få smaska i sig nåt gott och näringsrikt innan jag åker hem och fortsätter städa och stryka. Hade en tanke att jag skulle försöka ge mig på ballen* – det vill säga städa av där ute, rulla ut mattan, ställa upp möblerna etc. Men om vädret blir sämre skrinlägger jag den planen.
I afton blir det sen lugna puckar för min del. Även om jag inte gnäller så mycket här på bloggen har jag fortfarande ganska ont i ryggen. Jag försöker ta det försiktigt och när jag jobbar går jag ibland små inspektionsrundor på våningsplanet. Att stå och jobba funkar inte. Då gör det ont inte bara i ryggen utan i högerfoten, där en hälsporre gör idoga försök att påminna sig. Men i kväll fäller jag ner mig i min fåtölj och glor och lyssnar på lite schlager först, deckare sen. Jag har visst missat en del av båda under tiden jag var sjuk. Och förra fredagen var jag ju så extra dålig med inte bara ryggont utan magvärk och feber. Jag trodde inte att jag skulle kunna åka och jobba i måndags. Men det gick.
Fästmön är i skrivande stund på väg till ett viktigt möte. Jag hoppas förstås att det går bra för alla inblandade. Ut till Himlen i Förorten tänker jag mig under morgondagen för att stanna till söndag. På söndag kväll ska jag ladda för introduktionen av personen som ska ta över det jag har jobbat med från och med måndag. Själv stannar jag kvar på samma arbetsplats ett par månader till, men gör lite andra saker. Ungefär.
Vad gör du idag??? Firar du Klämdagens dag eller jobbar du??? Skriv gärna några rader och berätta!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
En sommarkväll för några år sen var Fästmön och jag på Pridefestivalen i Stockholm. Men just den här kvällen var det inget i programmet som roade oss, så vi stannade inne på hotellrummet och glodde på TV. Det var en film om de ökända Magdalenatvätterierna. Anna berättade om en bok hon hade läst som handlade om detta. Först nu, flera år senare, har jag lånat och läst Kathy O’Beirnes bok Säg det inte till någon av Anna.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 