Ett hastigt, men reflekterande inlägg.
Ritat av nån där uppe.
En halv arbetsdag har snart gått. Jag har avverkat den. Jag har jobbat, jag har lunchat, jag har också över-levt. Ryggen är stel och ond, men den kunde ha varit ondare! Jag ska inte beklaga mig för mycket. Det är som om Gud ibland ritar ett stort kors i taket. Det funkar att jobba. Hyfsat. Jag utför, levererar och nu återstår mest en massa mejl att läsa. Bäst av allt var att finna att min plats hos Kurre fanns kvar. Vänligheten jag sökt mig till när ingen annan har funnits nära.
En utblommad gul tulpan i buskarna.
I eftermiddag har min chef anhållit om ett kort möte. Vi får se om det blir av eller om det blir som sist – det skjuts till den sista minuten. Jag har inga förhoppningar, ingen längtan. Det går att leva utan att brinna, men jag kan det inte. Och frågan är om jag nånsin skulle få brinna här. Möjligen som en utslagen gul tulpan i buskarna..?
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hoppas du klarade hela arbetsdagen 🙂
Ha dé!/Kram
Jag åkte hem halv fem. Det är nästan en hel arbetsdag. Och det är jag nöjd med! 😛
Kram!