Ett inlägg om en film.

Erica och Patrik jagar mördare igen. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.
Kring storhelger kör SvT en del återkommande filmer och serier. Den här påsken sker inget undantag. I kväll gick Fjällbackamorden: Ljusets drottning (2013). Senaste gången det mördades i Fjällbacka var strax efter nyår – 2013.
Det kan tyckas märkligt märkligt att visa nånting som utspelas kring Lucia så här när våren är som vackrast och värmen börjar komma. Men det tycker uppenbarligen inte SvT. Den här gången ska det firas Lucia i kyrkan. Fast huvudpersonen, Lucia själv, tycks vara försvunnen. Erica kan förstås inte låta bli att luska och lägga sig i. Det går självklart lättare när den enda polisen som är i tjänst så där före jul är Patrik, Ericas man.
Vilken Läckberg-bok just den här filmen är baserad på har jag ingen aning om. Men precis som i Läckbergs böcker blandas nutid och dåtid. Fast så här i en film blir det inte riktigt bra. Det blir hoppigt och hela filmen blir seg. Visst finns det kopplingar mellan då och nu, men jag tycker inte att det känns riktigt övertygande.
Toffelbetyget blir medel. Jag är inte imponerad, men jag somnade å andra sidan inte heller.
Livet är kort.
Jag blev förvirrad över att ena stunden så var det full vinter och när Hennys pappa stod på bryggan så var gräsmattorna gröna och ingen is på vattnen( jag tänkte att oj det tog tid att lösa mordet )för att i nästa stund vara snö och jul Mycket underligt
Kram
Ha ha, det noterade inte jag. Men jag var ganska sömnig och tyckte att det har segt.
Kramen!
Jag fick inte ihop den med nån bok heller? Och december såg mer ut som mars på ljuset tyckte jag-när det Var ljust. Vet att jag var så sur på hur mörkt filmad förra filmen var –
Nä, det är nog så att filmerna är baserade på Läckbergs karaktärer.
Jag tänkte inte så mycket på ljuset, var mest irriterad över parets skrikiga ungar.
Ingen bra film, kort sagt.