Ett så-här-blev-det-inlägg.
Envis som han på strumpan.
Alltså, det var rätt idiotiskt av mig att åka till jobbet i morse. Men jag är envis som fan en åsna och jag ville försöka. Ryggen är alltid värst på morgonen. Den här morgonen var inget undantag – hur jag nu kunde inbilla mig det.
Jag ber inte om hjälp eller söker vård i första taget. Kan själv, försöker själv. Som nu. Jag har egenvårdat med värme, gel, vila, receptfria tabletter, naprapat och det har inte räckt.
Doktor Jan är inte nån doktor man tjafsar med. Det är raka puckar som gäller. Han tyckte att tre veckor med en eländig rygg var nog. Men grejen är att ryggskott måste ha sin gång. Vi diskuterade medicin och det är problematiskt på grund av min mage och bråcket. Nu fick jag i alla fall utskrivet Paraflex som jag kan ta till natten. De är mot värken och gör mig dessutom sömnig. Det vore liiite skönt att få sova en hel natt och inte vakna varje gång jag rör mig. Jag ska fortsätta med Naproxen och kombinera med Alvedon. Fast dumhuvejag glömde köpa alvedon på apoteket.
Eftersom jag blev sjukskriven dessutom fram till dan före min födelsedag kan jag faktiskt ta Paraflex även på dagtid om jag skulle få outhärdliga smärtor. Och så ska jag fortsätta hos naprapaten, men inte låta honom dra i mig. Det har han inte heller gjort, bara masserat och tryckt.
Jag har mejlat till min enhet på jobbet och gett rapport. Försökte ringa HR också, men det var värre. Det blir ett nytt försök i morgon. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt sjukintyg. Gissar att jobbet måste få se det, men att det sen ska till Försäkringskassan. Äh, jag är helt enkelt sjuk för sällan. Jag minns inte hur man gör.
Ibland räcker det med ett plåster när man är sjuk, men inte alltid.
Sist jag var sjuk, i samband med alien-operationen, minns jag att det ringde en kvinna från Försäkringskassan och kollade om jag verkligen skulle börja jobba så tidigt. Jag hade dessutom skickat in läkarintyget för tidigt, det vill säga ett par dar innan jag skulle gå tillbaka och jobba. Men jag började den dan det var sagt och även om det var skittufft fixade jag det. Och klarar jag att jobba fyra veckor efter en alien-operation ska jag nog klara av att börja jobba om ett par veckor igen, förhoppningsvis efter ryggskott. Nu är jag inne på fjärde veckan med en rygg jag helst vill amputera.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Skönt att du fått hjälp, hoppas vila och medicinerna gör sitt!! Du får proppa i dig så mycket magen tål!
Kassan behöver inget intyg förrän från 15:e sjukdagen, arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 14 dagarna.
Sköt om dig nu och krya på dig!
Kram
Precis det jag tänker göra – vila och proppa i mig mediciner! Tänk att få sova en hel natt utan avbrott… Vilken dröm…’
OK, men jag var ju hemma och sjuk förra veckan och nu blir det ju två veckor till… Men OK, det verkar inte vara nån brådska i alla fall. Fast jag vill gärna veta om de behöver se intyg på jobbet och så. Jag har ju ingen kopiator, kanske går det att scanna och mejla..? Jag ska fråga!
Tack snälla du för din omtanke!
Kram!
Låter som en klok plan!
Du kan scanna och mejla till jobbet, de kräver det efter en veckas sjukskrivning. Kassan vill ha original såtillvida inte din läkare har skickat intyget digitalt, det gör de tydligen nuförtiden.
(Jobbar numera 150% på HR och 10 på kommunikation, så jag vet…)
Kram
Doktorn sa inget om att han skickade intyget digitalt, så jag gissar att jag får posta det. Men är det så att FK ska ha intyget när jag har börjat jobba igen först eller? Jag minns att jag gjorde nåt fel när jag var sjuk och jobbade på SLU.
Bra om det går att scanna och mejla till jobbet. Nu gäller det bara att ta reda på vem som ska ha det… Har inget namn…
Tack för bra info, Rippe!
Kram!
Kassan ska ha det när du går in i 15:e sjukdagen, det är då de ” tar över”, och börjar betala sjukpenningen. Du har varit sjuk en vecka nu eller? Då brådskar det ju inte att skicka in det, de skickar en blankett till dig där du ska fylla i hur du skulle ha jobbat fr o m 15:e sjukdagen.
Och det här vet jag inte för att jag jobbar på HR, utan för att jag varit SJUK! Tänk att det är fem år sen nu i sommar, och hittar de inget i maj vid nästa koll blir jag friskförklarad!!!
Fast hur f..n kan de veta att just fem år är gränsen, det kan ju lika väl vara 5,5 år…
Nåja, inte måla nåt på väggarna, bara hoppas!
Kram!
Men jag minns ingen blankett som kom från Försäkringskassan förra vintern… Fast det kanske det gjorde… Det är mycket från den tiden jag har förträngt också.
Du vet att jag tänker på dig och när du har blivit friskförklarad tycker jag att vi ska ha en liten fest av nåt slag. För i maj ska min rygg vara OK, har jag bestämt!
Kram!
Det är jag med på! I maj ska vi vara FRISKA!!!
Kram!
Det SKA vi! Lita på det!
Kram!
Lilla, lilla Stumpan! Vilket helvete du har! Jag antar att paniken och smärtan fick dig att ringa till farbror doktorn. Ett klokt beslut. Man kan inte alltid själv! Hoppas nu att medicinen du fått hjälper och att magen pallar med alla tabletter. Att ha ständigt ont och inte få sova ordentligt kan ta knäcken på den starkaste.
Kramar i massor från mig och sambon.
Du ä gölli du, FEM! Jag ska knapra piller te natta, för nu måste jag få sova. Kanske kan hantera smärtan bättre dagtid efter en hel natts sömn.
Och ja. Det satt långt inne innan jag ringde doktorn… Du känner mig alltför väl…
Kramar till er båda!
Men det var då en envis rygg, har du satt dig ner och pratat allvar med den ? det är dags nu !! kram o krya !!
Ja jag tog mig ju till en doktor idag och det gör jag inte i första taget.
Kramen!
Sen så är jag avundsjuk på strumporna!! Jag ÄLSKAR Ior!! Den där buttra, trumpna, han passar mig precis ibland. Så söt.
Jag har lite svårt för just dessa strumpor. Fick dem av nån som gillar att ge saker till folk som har det svårt. Sen dissade h*n mig och snackade skit ihop med några andra. Riktgt barnslig nivå. Dessutom är strumporna lite för små för Storfot-Tofflan. Så jag har dem mest i lådan. 🙂