Ytterligare ett urpet inlägg.
Jag har ont i ryggbiffarna, framför allt den vänstra.
Min rygg. Den är ett kapitel för sig. Den är fortfarande inte OK från ryggskottet som jag fick för två veckor sen. Jag krälar på köksgolvet varje morgon och gör övningar. Idag försökte jag skippa övningarna, men se det gick inte! Jag kunde inte ligga, inte sitta och knappt gå. Morgnarna är värst. Då känns det som om jag bara vill amputera rygghelvetet. Härom eftermiddagen, på väg till bilen från jobbet, lyckades jag sträcka mig högre upp på ryggen också . Den sträckningen är tack och lov mycket bättre, fast inte helt 100 OK den heller.
Som grädde på moset gjorde förkylning och halsont entré igår kring lunch. Ett tag trodde jag att jag skulle klara mig från att få Fästmöns virus, men tyvärr. Anna är fortfarande inte frisk. Jag hade lite kontakt med henne igår kväll och nej, det är ett segt virus som gör henne matt. Naturligtvis påverkar viruset hennes diabetes också. Själv har jag inte diabetes, men mår som en apa. Näsan rinner till och med när jag ligger ner, i halsen sitter ett sandpapper av grövsta sort och så mår jag fruktansvärt illa. Tror jag har feber också.
Helst av allt vill jag ligga i sängen, under täcket. Täcket, som åker av och på efter febern. Men dels skriker grannarna så jag blir lomhörd, dels får jag ont i ryggen av att ligga. Snacka om lose – lose-situation…
Typ så här mår jag.
Min ryggsäck är packad för avfärd till Himlen. Men jag vet inte i skrivande stund hur jag ska ens palla att gå ut till bilen. Hur som helst måste jag åka ut, för jag har två väskor och en kasse som är Annas som hon behöver ha. Mitt mål är att försöka åtminstone skjutsa ut dessa och kanske skjutsa Anna till och från affären. Sen blir det nog hem till sängen eller köksgolvet igen. Illamåendet är värst, för det kan jag inte göra nåt åt. Näsan kan jag snyta och spraya, halsen kan jag lindra med halstablett, ryggen med övningar. Illamåendet… nä, jag är rädd att jag inte ska klara av att… ja, du fattar…
Igår kväll fick jag information som jag varken bett om eller ville ha. Men det är så klart inte lätt för givaren att förstå när jag inte klart har uttalat att jag inte vill får vissa rapporter. Det bara sköljde över mig. Ett stort obehag och framför allt en ledsenhet att det blev som det blev och att det som fanns då togs ifrån mig. Den sorgen går nog aldrig över, alla bearbetningar till trots. Jag kan inte glädjas åt ”situationer” eller ”händelser”. Jag kan bara önska att de inblandade, som samtliga högg mig i ryggen, en enda dag fick känna den oro, skam och ledsenhet jag har känt varje dag, mer eller mindre, i över fem år. Sorgen ligger i själva förlusten och att inte kunna förstå. Att aldrig få veta. Att tvingas gissa och spekulera inför andra, men framför allt inför mig själv.
Nej, varken ryggskott eller förkylning, oönskad information eller förluster är roliga. De är… inte alls roliga. Inte på nåt vis.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Fy och usch..
Inte roligt att vara sjuk och dessutom ha viktiga saker att göra. Krya på dig!
Nej nu börjar det bli lite jobbigt. Om jag mår så här tänker jag vara hemma från jobbet ett par dar nästa vecka. Skulle dessutom ha sjukskrivit mig för ryggen, men det är ju försent nu. 😦
Tack, jag ska se om det finns nåt skojigt i medicinlådan att ta till!
Det var mycket elände på en gång. Då är det lätt att hålla sig för skratt. Hoppas det finns något riktigt bra i din medicinlåda att ta till. Krya på dig!
Hittade Ipren, men kan inte knapra hur många som helst pga magen. Det bästa är att skiten får ha sin gång. Det försvinner väl ut ur systemet tids nog…
Tack! Jag ligger på soffan i köket nu och snörvlar.
Ja du, det där låter inte kul.
Skickar en kryapådig-kram.
Nej inte nåt är kul av detta… 😦
Men tack för kramen och kram tebax!
Jag blir ju då lite orolig för ditt ryggont… Har du varit hos läkare? Har du domningar i benen, eller andra mysko saker runt från höften och ned? Som du ju vet, så har jag ju sett på nära håll nyligen vad ont i ryggen kan vara, och även om jag inte vill måla fan på väggen, så vill jag nog att du är extra försiktig med det där ryggontet! Om du dessutom har elaka virus och bakterier som fladdrar runt i kroppen, så är det ännu mer anledning för försiktighet. Vad tar du för sorts smärtis?
Nope. Jag har haft ont kring ljumskar och höfterna gör ont av och till. När ryggen var som värst kändes det som om det domnade neråt. Men nu är det bättre. Har svårt att hålla i saker, tappar lätt.
Det känns som om lederna är hyperkänsliga just nu, för min friska axel (den som INTE är opererad) gör också ont av och till.
Har kört med diklofenakgel på ryggen (men max sju dagar/kur) och Ipren lite då och då. Inte för ofta pga magen.
Tack Syster Eva, för din omtanke! Jag bara gnäller, det går över om 100 år.
Ok.
1. Gå till doktorn.
2. Gå till doktorn och få diklofenak i tablettform
3. Skit i diklofenakgel, du kan lika gärna lösa upp en ipren i vatten och massera in, det har samma effekt. Nämligen värmen som massagen ger…
4. Gå till doktorn, för du gnäller inte, du har o.n.t!!! i ryggen och är inte betjänt av att sitta i en kontorsstol på jobbet.
5. Lyssna på syster whitelady7 och gå.till.doktorn.!!! eller ska jag börja kalla dig elaka saker, vavava 🙂
Vet du syster Vitt, jag kanske tar dig på orden. Inte vill jag bli kallad elaka saker av dig. Jag har lite svårt att ta diklofenak och voltaren för magen, det är därför jag har kört med gelen.
Och jag är rätt säker på att Anna håller med mig också! Eller hur….. ?????
Anna är hemma hos sig och kämpar med sin förkylning och sitt socker som gärna stiger när hon har en infektion i kroppen. Det är visst bara skrutt med oss… 😦
Usch, jag vill att ni ska må bra! men jag tycker också att det är bra om du lyssnar på mig. Det är inte bra om du fått domningar nedåt, och det skadar inte att få det kollat, om inte annat så för framtiden om det blir värre. Om du får magproblem med ipren och diklofenak så m.å.s.t.e du äta före du tar det, det är samma substans som verkar, och ger biverkningar. Ibland kan youghurt eller fil hjälpa. Men om du får problem med ipren, så lär du få problem med dikofenak, men!!! de har bättre effekt, och då kan det ju vara ide att ta det som hjälper bättte, även om du får samma skit med magen. men du ska också veta att den där gelen är mest ett sätt för läkemedelsföretagen att tjäna pengar, det är som sagt mer massagen som verkar, inte läkemedlet i sig. Du får lite upptag av diklofenaken till blodet, tack vare att varmen från massagen ökar blodgenomströmingen i musklerna, men effekten av det som kostar är marginal, och det är bättre att ta det i tablettform, och inte skiten som du kan köpa på apotek, d v s 25 mg… du behöver minst 75 mg i slow-release för att det ska göra någon skillnad. Och igen, du gnäller inte! Så se till att masa dig iväg till doktorn nu, och ta!hand!om!dig!!! Och det samma gäller Anna, extra viktigt med diabetes och infektion, men det vet hon ju. Många varma tankar och hälsningar till er från mig! Kramen dårå! 😦
Kära vännen, du låter som en annan, mig närstående syster! Jag hör och ser henne framför mig… Jag använder inte gelen längre, men jag var tvungen att testa nånting för ryggen.
Jag ska försöka bli bättre från förkylningen först, orkar inte vara uppe, mår illa etc. Ryggen gillar att jag ligger på kökssoffan, men är den inte bra nästa vecka blir det doktorn. Lovar!
Tack för din omtanke och kram tebax!
Vår närstående syster och jag hade mycket gemensamt, däribland var och är, att vi månar om dig, Tofflan. Oavsett vad vissa andra har för åsikt om det. Tack för det löftet, och jag kommer att kolla upp om du håller det 🙂 så iväg med sig bara 🙂 Nu ska jag gå och sova, för om jag ska säga till dig att ta hand om dig, så måste jag ta hand om mig också, och jag är trött nu ;.) Kram vännen, och minns att du är viktig och förtjänar att må bättre än vad du gör nu!
Jo ni har/hade det! Och jag är så glad för er omtanke. Om andra har åsikter om det är det kanske för att de är… avundsjuka? Syster Ks dotter berättade i ett mejl om sin mammas bokpaket till mig – paketen var ju några stycken genom åren… Det var en sån fin syster! Och du verkar vara lika fin. Lovar att ringa dr om det inte blir bättre!
Sov gott, syster Trött! Du är också viktig för mig – och för andra! Och för dig!