Ett morgonfilosofiskt inlägg.
Vad finns det inte tid för att skriva nu?
Det var länge sen jag tog nån dag för given. Jag vet alltför väl hur livet kan svänga, från ljusaste glädje till svartaste sorg. Inte bara mitt liv utan även andras. Det finns mycket att säga om detta, men jag håller dessa tankar inombords.
I förra veckan började mina dagar med att jag låg på golvet och tänkte ut vad jag skulle försöka palla att skriva innan ryggen sa tvär-nej. Den här veckan ligger jag fortfarande på golvet om morgnarna, dock lite tidigare. Och nu tänker jag på vad jag inte kan skriva för att tiden inte längre finns. Det svider.
Men tro inte för ett ögonblick att jag inte är tacksam för att jag får åka till kexfabriken/besticklådan och jobba ytterligare en månad! OK, det är en jobbig sits, men sitsen har varit mer eller mindre jobbig i över fem år. Vila får jag göra i graven när den dan kommer.
Nu ska jag försöka grabba idagdagen innan den slinker genom mina fingrar. För livet, min vän, är kort. Alltför kort. Använd det förnuftigt! Kom ihåg vad Annika Östberg sa till mig:
Livet är en gåva.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, livet är en gåva och det är upp till oss alla att förvalta den gåvan så gott vi kan 🙂
Dagarna är inte alltid så roliga, men…
Har bestämt mig att göra de närmaste dagarna lite roliga i alla fall, maken fyller pensionär (65) på fredag och imorgon bitti kommer vi att åka till Lund, fast det vet inte han!
Ska fira hans födelsedag hos hans kompis från ungdomen som bor nästan mitt i centrum och han och jag har planerat en resa till Österlen, allt blir en överraskning för maken och jag är ganska övertygad om att han blir glad! 🙂
”Hörs” efter helgen!
Ha dé!/Kram
Ha jättesköna dagar!! Och gratta från Tofflan i Uppis! 😛
Kramar till er båda!