Oförskämt (och) bra!

Ett både ilsket och glatt inlägg.

Tänk att jag gillar inte när människor är oförskämda mot mig! En stund idag kokade det inuti mig av ilska. Det var tur att jag hade saker att ta tag i så jag inte började älta.

Men helt totalt, fast och fullt rann ilskan av mig när jag mötte en kollega från en annan förvaltning i entrén och h*n tackade mig för ett gott jobb. Jag blev lite förvånad och tvungen att fråga vilket jobb det gällde – jag gör ju ganska mycket, både högt och lågt. När h*n förklarade vad det var, beskrev h*n samtidigt att h*n var så nöjd med att jag både hade löst problemet snabbt och den lösning jag hittade. Men inte nog med det… jag fick höra så fina ord som gick rakt in i hjärtat! H*n sa:

Du ska veta att vi tycker alla så mycket om dig här uppe och du gör ett sånt jättebra jobb! 

När man hör sånt kan man ju inte vara ilsken längre, eller hur? Men jag är inte mer än människa när jag önskar att den som var oförskämd mot mig läser detta. För orden i citatet är en direkt känga åt ett visst håll. En stålskodd känga. Dock inte en känga som satt på nån av mina fötter.

Igår eller idag var det sagt att jag skulle få ett papper. Innan jag gick fick jag veta att det ligger på mitt skrivbord när jag kommer tillbaka efter semestern den 31 mars. En del kan tycka att det är omänskligt, oförskämt eller olidligt att detta papper – eller frånvaron av det inte redan har landat hos mig. Själv känner jag mig ganska cool just nu. Jag har en plan B, om plan A inte går i lås.

I afton hade jag tänkt bjuda min kära på kalkon, men nu blir det annan fågel eftersom närmaste ICA-affär inte hade så stort sortiment. Dessutom läste jag fel på ett påläggspaket och tro det eller ej, jag har köpt gris! Hoppas Anna kan äta det, annars får pålägget åka ut till kylskåpet i Himlen.

Vet du, solen skiner utanför fönstret och i mitt hjärta. Jag hoppas att den skiner hos dig också!

Livet är kort.