Kunnig!

Ett skrytigt inlägg.

I kväll gick säsongens tolfte och sista program av Antikrundan. Självklart laddade jag med appen och värderade föremålen från bästefåtöljen. Och det gick riktigt bra, faktiskt! Jag knep ganska omgående ett par fullpoängare, gjorde några missar och ett par halvmissar och rundade av med fullträffar. Landade till sist på nio poäng av 17, vilket gav mig omdömet Antikkunnig.

Nästa säsongs orter är redan bestämda och som vanligt blir det inte Uppsala, tyvärr. Knutte bor ju här, så jag gissar att han i alla fall vill se lite andra prylar på andra håll i landet. Men till de här ställena kommer experterna och värderar och spelar in program:

Inspelning kl. 12.00-18.00:

• Fredagen den 22 augusti: Karlskrona, Marinmuseum
• Söndagen den 24 augusti: Jönköping, Munksjömagasinen
• Tisdagen den 26 augusti: Norrköping, Värmekyrkan
• Lördagen den 30 augusti: Mariehamn, Alandica
• Måndagen 1 september: Falun, Dalasalen (Nu har herr Raffa chansen!)
• Onsdagen den 3 september: Örnsköldsvik, Själevads kyrka

Två experter hoppar av. Det är klockexperten Bertil Svensson, som vill göra annat och bokexperten Harald Hultqvist, av hälsoskäl.

Men den kunniga hemma i bästefåtöljen räknar med att vara på plats med appen! För lite sporrad blir jag när jag noterar att jag är utvecklingsbar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Se ljuset i det svarta

Ett inlägg om en bok.

Äntligen har jag fått läsa Annika Östbergs senaste bok, Se ljuset i det svarta! Boken, som kom ut i höstas, stod länge på min inköpslista och förra månaden skickade jag efter den. Till format och utseende är det en liten bok. Till innehåll är den mycket stor. Lite tung, också. Jag kunde bara läsa den bitvis och göra paus emellan.

Annika Östbergs resa genom livet har varit väldigt olik min. Ändå hittar jag beröringspunkter – och framför allt gemensamma tankar. Men jag har inte suttit i fängelse i 28 år, det är en väsentlig skillnad. En likhet är emellertid den om våra möten med människor – Annika Östberg genom sina föreläsningar och böcker, jag genom min blogg. Dessa möten som har gjort att människor tycker att de känner oss…

[…] på ett nästan intimt sätt. De har ju tagit del av detaljer i mitt liv som man vanligtvis bara delar med sig av till en mycket nära vän, och kanske inte ens det. […]

skriver Annika Östberg. Jag nickar igenkännande.

Se ljuset i det svarta berättar om tiden som fri. Annikas tidigare bok, Ögonblick som förändrar livet, kom ut hösten 2011 och handlade om hennes liv. En självbiografi, helt enkelt, som utspelade sig till stor del bakom lås och bom. Men även om tiden i fängelse var svår, har tiden som fri inte varit helt enkel heller. Många är de människor som skrivit till Annika genom åren. Människor som tycker sig känna henne, som vill möta tacksamhet. De kanske besökte henne i fängelse. Naturligtvis var hon glad för besök och glad för de gåvor besökarna tog med. Men besöken skedde ju alltid på besökarnas villkor. Annika Östberg själv kunde inte välja, hon satt ju där hon satt. Om detta skriver Annika Östberg bland annat i boken:

[…] Det kändes som om jag tillhörde alla andra utom mig själv. […]

En av de svåraste sakerna med att vara fri var den snällhet Annika Östberg mötte. Detta trots att alla förstås inte var snälla och positiva till att hon landat i Sverige och dessutom blivit fri.

Idag reser Annika Östberg runt i Sverige och berättar om sitt liv. Hon får ofta svåra frågor och hon har tvingats att sätta ett värde på sig själv i pengar – hon måste ju överleva och ha en inkomst.

Det här är en fantastisk bok på bara 125 sidor. Men orden jag läser, till exempel det om att älta sånt som har varit och inte kan göras ogjort, sparar jag djupt i mitt hjärta för de är så tunga och kraftfulla. Aldrig glömmer jag hellre orden Annika Östberg gav till mig när vi träffades för två år sen i samband med en föreläsning:

Livet är en gåva.

Det är fyra ord som flera gånger har hindrat mig från att göra slut på mitt liv.

Jag skulle kunna skriva citat på citat här. I stället tycker jag att du ska köpa den här boken.

Toffelomdömet blir utan tvekan det högsta.

Livet är kort. Livet är en gåva.

Read Full Post »

Töig torsdag

Ett blött inlägg.

 

Sen blev det blött…

I morse fick jag skotta mig ut från porten och in i garaget. Det kom så mycket snö igår att alla stadsbussar ännu på morgonen idag inte hade börjat gå. Man undrar varför det blir så här varje vinter. För vinter blir det ju varje år. Vanligtvis kommer det snö då. Vi som har levt ett tag vet att det till och med kan snöa på vår födelsedag, i slutet av april. Men det klart… Om man gör som UL och kör utan vinterdäck är det ju inte konstigt att man får ställa in bussturer för att det snöar på vintern.

Men framåt kvällen, när jag skulle åka hem, hade snön börjat rinna bort. Tö, helt enkelt. Det var väldigt blött och fem grader varmt. Nu ser jag fram emot en varm helg, gärna med lite sol, dock. Det här vädret och lite annat tjafs gör mig sur och på dåligt humör. Det andra tjafset handlar om att det är så svårt för människor att ta ansvar för saker och ting. På nåt vis är det lättare för somliga att andra tar ansvar. Ungefär.

Jag har försökt spola av mig det dåliga humöret i duschen. En liten macka på det här gör nog att jag kan visa upp ett leende igen. Ska försöka läsa ut min bok på gång före Antikrundan. I kväll är det sista avsnittet av Antikis för säsongen. Min kväll avslutas med att jag kastar på mig rustningen jeansen direkt efter programmet är slut och rider i sporrsträck medelst gasen i botten på Clark Kent* far till Fästmöns jobb för att skjutsa hem henne. Det är nämligen först i morgon kväll vi strålar samman i New Village.

Vad gör du en sån här blöt torsdagskväll då??? Skriv gärna några rader och berätta! För nyfiken är jag ju, som bekant.

Livet är kort.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Väntetider orm i liga?

Ett fnissigt inlägg.

Ibland blir det fel. Ibland blir det dessutom roligt när det blir fel. Skitkul blir det när SvT Uppland skriver på sin webbplats vad vi länsinvånare tycker om väntetider i vården:

Ormiliga. Det tycker vi länsinvånare om väntetiderna i vården.

Och frågan är vem som är den där ormen i ligan – är det Sjukstugan som illustrerar artikeln eller är det instansen som nämns i texten? Inte många rätt där, inte…

Vad gäller det artikeln egentligen handlar om förvånar mig för övrigt inte ett smack. Uruselt resultat – som vanligt! Det i sig kan göra att man sätter skrattet i vrångstrupen.

Livet är kort. Ett gott – och framför allt rått – skratt förlänger mitt liv, helt klart.

Read Full Post »

Vecka 12: Chilla och Kyla

Ett hiss-och-diss-inlägg.

Torsdagsmorgon och då vet du som läser här att det vankas en rapport om den gångna Tofflianska veckan. Det vill säga denna veckas toppar (chilla) och dalar (kyla). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Chilla

• Lösningar (Ibland överraskar jag mig själv genom att hitta just lösningar.)
• Sol (Jag älskar vårsolen! Och idag är det faktiskt vårdagjämning.)
• Blå himmel (Det är bara härligt.)
• Gottis-lördag (Man måste tillåta sig ibland.)
• Söndagspromenad (Ljus och frisk luft gör underverk.)

Kyla

• Vinter igen (Jag vill inte frysa och halka, jag vill ha vår!)
• Självsprickor i fingrarna (Tack vare den där j**la kylan…)
• Finnar (Nä, sprit hjälper inte mot alla finnar. Men jag är faktiskt 50+…)
• Dosa på väggen i vardagsrummet (Är jag avlyssnad, eller? Ful är den i alla fall.)
• Stearinfläckar (Svårbehandlade saker.)

Livet är kort.

Read Full Post »