Saknad

Ett inlägg om ett TV-program.

 

Skallgång. Foto: Sofia Sabel SvT

Ibland räcker inte polisens resurser till för att hitta försvunna människor. Jag har många gånger imponerats av organisationen Missing Peoples insatser när det gäller att leta – och finna – dessa människor. Totalt handlar det om 25 000 frivilliga som hjälper till att leta efter sina medmänniskor. Och för att de anhöriga ska få frid. Den som är försvunnen är ju nåns barn, som Peder Schillerström, operativ chef, säger till sina styrkor innan de beger sig in i skogar och annan terräng. Sveriges Television sände det första av sex avsnitt om Missing People på tisdagskvällen, Saknad.

Alla fall av försvunna människor är inte uppmärksammade i media. I det första programmet får vi följa Missing People när de letar efter en psykotisk ung kvinna som gett sig iväg in i skogen i bara strumplästen. Men det andra fallet för kvällen har uppmärksammats ganska mycket i pressen: en kvinna, misstänkt för att ha förskingrat många miljoner, har varit försvunnen i ett halvår. Polisen har gett upp, men Missing People försöker hitta kvinnan – för de båda döttrarnas skull.

Man skulle kunna göra sensations-TV av det här, men det blir inte det. Som tittare får man följa sökandet, skallgångskedjan, dykarna, operative chefens lilla tal före ett sökande (”det kanske inte blir så trevligt det vi hittar och är det nån som inte pallar med det bör han eller hon stanna kvar här”) etc. Det här ett gäng människor som gör stora insatser för sina medmänniskor – de anhöriga, närstående till de försvunna främst.

Toffelomdömet blir det högsta, för det här riktigt intressant och viktigt!

Livet är kort.