Mirakel och svar önskas, men ingen frisör finnes

Ett inlägg om tro och önskemål.

 

Mirakelmöte med Marcus och Hanna kanske vore nåt?

Idag skulle jag behöva ett mirakel eller två. Det har varit en rätt kass dag – men så är det ju tisdag också, harkel… Först mot slutet av dan tyckte jag att jag gjorde nåt vettigt och då var det ju dags att gå hem. Hemma upptäckte jag att inga hantverkare varit här. Det hela segar ut på tiden, med andra ord. Vidare noterade jag att den lilla systemuppdatering jag gjorde på min iPhone på förmiddagen förde det med sig att jag inte kan kopiera över bilder från dess kamera till Storebror. Eller också beror det på att kameran har för många bilder och Storebror blir förskräckt. Jag kanske ska prova lap dancen får vi se om det går bättre.

Nåt svar på gårdagens begäran har jag inte fått. Och grejen är att den gäller redan från och med tisdag nästa vecka. Vi får se vad som händer och fötter. Inte heller har jag fått nåt svar på arbetsprovet. Det dög väl inte då.

Frisärskola står det och ingenting annat.

Som grädde på moset bevisade jag för mig själv att jag inte kan läsa så bra. Eller har torftiga referensramar. Jag läste

frisörskola.

I annonsen står 

frisärskola.

Nåja, hur som helst… Av detta kan man lära att kursiv stil inte alltid är att föredra. Den som vill fira nationella Downs syndrom-dagen kan göra det den 22 mars här i Uppsala, på Labanskolan, i alla fall. Det låter vettigare än att fira frisörer, tycker jag.

Livet är kort.