Ett inlägg om semlor.
Idag är det fettisdagen. Då ska man äta semlor. Men jag kan för mitt liv inte tycka om semlor. In fact, när jag ser en semla tänker jag:
Mosa, mosa, krossa!!!
ungefär. Det är den mäktiga kombon av grädde och mandelmassa som får mig att… må lite illa.
Mosa, mosa, KROSSA! Fotot är lånat av http://www.fotoakuten.se
Eftersom jag i övrigt är känd för att gilla sötsaker finns det naturligtvis en historia bakom mitt semmelhat. Ett sportlov för länge sen, typ på stenåldern, var jag och hälsade på en kompis i Småland. Under veckan inföll fettisdagen. Min kompis pappa var bagare och gissningsvis hade Lena, som hon heter, ärvt dessa gener. Hon fick den briljanta idén att vi skulle baka semlor och bjuda snälla tanter i huset på. Främst tant Torn, hon var liten och snäll och i yngre dar en riktig kaktant.
Men… tant Torn var inte hemma och ingen annan tant heller. Det slutade med att Lena och jag åt upp semlorna vi hade bakat. Totalt 28 stycken, det vill säga 14 var. Sen den gången har jag inte ätit nån semla.
Livet är kort. Anekdoten ovan är baserad på en sann historia ur Toffellivet.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Läste ditt inlägg högt för maken och hans kommentar var…fyyyy faaan!
Håller med honom och jag förstår att du har lite svårt för den sortens ”sötsak” 😉
Ha dé!/Kram
Ja det illamåendet sitter i, kan jag lova… 😡
Kram!
Hm, ur led är min tideräkning-tyckte jag såg nånstans att det är pannkakans dag idag… Är inte speciellt förtjust i semlor heller-de är för stora o nu har de förstört mandelmassan med extra plus på bittermandeln- vidrigt.
Semlor går fetbort här! 😡