Söndagsshopping

Ett inlägg om söndagens shopping.

Idag har jag shoppat. Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vi på stans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…

Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Ny på jobbet?

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.

För ett tag sen läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

• Lita på dig själv!
• Var social, men inte för mycket.
• Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

• Var nyfiken på dina kolleger.
• Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
• Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
• Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
• Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
• Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
• Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.

Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistik för februari 2014

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

Idag är det den 2 mars. Jag skulle ha släppt februari månads statistik i fredags, men av olika skäl var det inte möjligt. Därför kommer en statistikrapport här i stället.

Antalet besök på bloggen från den 1 februari till och med klockan 12.09 den 2 mars. De mörkblå delarna i staplarna visar unika besökare.

Under februari månad var det flest antal besök på bloggen den 2 februari (630), den 6 februari (602 ) samt den 3 februari (555). Antalet unika besökare  i februari månad per dag låg i genomsnitt på något mer än 300, vilket är en minskning jämfört med förra månaden. Flest antal unika besökare hade bloggen den 6 februari (380).

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

Februari månad hade totalt 13 159 besökare, vilket är betydligt färre än i januari. Ett skäl till detta kan vara OS-sändningarna, som gjorde att många fokuserade på annat än bloggar – särskilt bloggar som inte behandlade evenemanget. Antalet unika besökare ligger dock som alltid mellan 300 och 400 per dag. Uppenbarligen får bloggen fortfarande många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit.

Genomsnittligt antal besök per dag i februari månad 2014 är 470, vilket är en minskning med ungefär 75 jämfört med förra månaden. År 2013 hade ett genomsnittligt besöksantal om 565 per dag. Efter 2014 års två första månader har antalet minskat något till 533.

Totalt antal besök på bloggen strax efter inklippningen av graferna var 869 217. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har du köpt nåt på bokrean i år?

Ett undrande inlägg.

Den här veckan startade bokrean. En del av oss gjorde fynd, andra hittade inte ett skit smack som de ville ta med sig hem. Och några brydde sig inte alls. Men nu undrar Tofflan om du har köpt nåt på bokrean i år?

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också inne i själva frågan, omröstningen, som du kan kommentera och inte vid det här inlägget.

Men TACK på förhand!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: När bytte du jobb senast?

Ett redovisande inlägg.

Som du kanske vet är jag i jobbsökartagen igen. Och nyfiken. Därför undrade Tofflan den gångna veckan när du bytte jobb senast.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren (siffrorna är något avrundade):

35 procent (åtta personer) svarade: 2000 – 2012.

26 procent (sex personer) svarade: Förra året.

22 procent (fem personer) svarade: 1990-talet.

Nio procent (två personer) svarade: 1980-talet. 

Fyra procent (en person) svarade: I år. 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
Student atm. 🙂

Ingen svarade: 1970-talet, På stenåldern eller Jag har aldrig bytt jobb.

Stort TACK till dig som delgav mig detta! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten här intill, under rubriken Tofflan undrar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag, söndag…

Ett funderande inlägg.

 

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Men just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…

Livet är kort.

Read Full Post »