Ett inlägg om att vara en fast flera.
Virgil och Irving, kanske?
Fästmön och jag har ju, som jag har berättat om här på bloggen tidigare, flera olika alter egon. Anna har nog flest, ändå. Hon är till exempel Fryntlige Herrn, Spanaren, Strykaren, Sören Snigg, Nunnan för att nämna några. Själv är jag Christer (uttalas Kreeester) och Brööövlådan. Och så är vi ju Offret och Martyren, lite oklart där, bara, vem som är vem.
Nu har vi emellertid skaffat oss ytterligare två alter egon. Dessa tu är något Amerika-inspirerade. Anna är Virgil och jag är Irving. Fast namnen ska inte uttalas amerikanskt långt ner i halsen utan svenskt, precis som de stavas.
Och tänk så roligt det är med alla dessa människor! Det ligger verkligen en hel del sanning i uttrycket
The more, the merrier…
Vi skrattar i alla fall så vi nästan kissar på oss. Vi tycker nämligen att vi är skitroliga. Sen får andra tycka vad de vill. HA!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Bra inställning där! Skit i vad andra tycker, bara ni är nöjda själva!
Vi häcklar oss själva – och har roligt! 😛
Allt som gör livet glatt skall man tillämpa 😉
Ha dé!/Kram
Det ska man!
Kram!
underbart, skönt att kunna byta skepnad ibland. Jag vet två som kallar sig fjortisar när dom är i Uppsala…haha… fortsätt ni med era alteregon, det är lite befriande 🙂
Ha ha ha, tror jag kan gissa vilka fjortisar du menar, nån från Dalarna och nån från Stockholmstrakten, kanske..? 😛
🙂 nu bränns det 🙂
Jojo… jajamens… 😆