Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 februari, 2014

Ett inlägg om snälla människor och dumma, fast i förtäckta ordalag, det vill säga både småländska och värmländska – förutom den sedvanliga östgötskan.

 

Träd med fågelbo i skymningen

On top of things..? Hur som helst ljusare än förra veckan när jag skulle åka hem.

Om en Toffla väl bestämmer sig, så kan ingen komma åt henni. Energislukarna hålls kort och de med goda energier välkomnas. Inte vet jag om jag har varit på topp, precis, idag, men jag har ändå känt att jag har varit on top of things. Det vill säga haft kontroll. Hyfsat.

Idag var det lite nyheter som skulle släckas och några som skulle tändas. Oklart om en del. Jag pressade på för ett svar och agerade sen efter det. Fick en massa konstiga frågor flera gånger under dan. Kändes nästan som nån sorts test. Vilken tur att jag inte har sökt jobb idag! (Hittade ingen annons.)

Det skulle visa sig att solen tittade fram idag. Alltså inbjöd jag M för en lunchpromme och därefter lunch. Vi gick en lite längre sträcka än sist och pratade jobb och annat. Lunchen intogs på ett av Sveriges Harrys. Maten var OK, jag åt panerad spätta, kokt potatis och hyfsat med grönt till.

Hjärta vid vattenglas

Glasklart ett gott hjärta.

Så skönt det är att det finns nån som man kan tala helt öppet med! Nån som både lyssnar och delar med sig av sina egna… irritationsmoment. Det känns som om skallen blir rejält rensad, faktiskt, och då inte bara av frisk luft och ljus utan också av nån som fattar. Glasklart. Tyvärr för min del slutar M tidigare än jag slutar. M jobbar bara några dar in i mars, medan jag blir kvar mars ut. Vem ska jag sen andas med? Ställer jag mig utanför mig själv gläds jag för M:s skull. Åt den kommande, fina utmärkelsen och åt nya jobbet som verkar vara väldigt nära.

Min dag avslutades med ett besök nere hos pojkarna på IT. Ja, det är bara killar som jobbar där, tror jag. Och de är bra! Jag har ett ärende ihop med min favorit-kille och det känns skönt att vara säker på att han kan lösa problemet. I morgon bitti kommer en annan kille upp och kikar på min dator. Datorn är nämligen väldigt trögstartad och jag har inte många prylar varken på skrivbordet eller profilen.

Av infektionen märks inte ett dyft, mer än att jag är trött, förstås. Alltid trött… Kan inte säga annat än att jag är liiite avis på Fästmön som har tagit ledigt den här veckan för att tillbringa tid med sportlovande son. Men hon är värd ledig tid och pojken och hans mamma behöver göra saker tillsammans. Sen vet jag att hon också ska in till jobbet i alla fall en dag den här veckan.

Strax några mackor, därpå en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar och slutligen lite TV. Längtar redan efter mina tre böcker som jag beställde igår! Bara en deckare, förresten.

En måste unnä sä littä, göttä sä littä,

som ho sa, ho Tabita, eller vad hon nu heter…

Jag köper böcker när jag unnar mig nånting, men vad gör DU??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag känner mig.

 

Brandvarnare

Laddad med nytt batteri.

Det är måndag morgon. Jag känner mig lika laddad och pånyttfödd som min brandvarnare. Den senare fick nytt batteri igår kväll. På lördagskvällen deklarerade nämligen det gamla att det var på väg att ge upp. Vilken tur att jag var hemma, annars hade väl somliga klagat på oljud från min lägenhet, för en gångs skull. Ja, jag är nämligen ganska tystlåten av mig hemma. Gör inte så särskilt mycket väsen av mig som vissa andra.

Jag hade inte tänkt gå ut alls igår, men så behövdes ett nytt batteri och lite medikamenter från apoteket. Med det system vi har idag hinner jag nämligen knappt göra av med mitt medicinförråd innan jag måste ladda det igen – annars går receptet ut. Idiotiskt! Och eftersom husläkarmottagningen nu har gjort sig så himla oanträffbar genom att ansluta sig till Mina vårdkontakter är det bäst att ladda så mycket jag bara kan. När lagret tar slut tänker jag ringa och förnya receptet. Orka sitta med e-legitimation bara för att ladda medikamenter! Eller kod via sms. Jag menar, hur säkert är det?

Måndag morgon, som sagt. Ska bli spännande att se hur många gånger jag inte duger den här veckan. Alla noteras. Och vägs in. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag bara för att? Ska jag för att jag vill? Ska jag bara för att jäklas? Den som lever får se. Men se laddad, det är jag.


Livet är kort.

Read Full Post »