• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Flutit på fläsket..?
Jag böjer min nacke, men jag ler baske mig inte! »

Denil cement

03 februari 2014 av Tofflan


Ett inlägg om en akut åkomma.


Igår drabbades jag av
en akut åkomma: jag blev tillfälligt denil cement. Ibland blir jag riktigt orolig och undrar hur det står till med mig själv en trappa upp, så att säga.

Jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet på eftermiddagen. Passade på att ta med mig fyra soppåsar och två trasiga glödlampor som skulle kastas i soprummet innan jag gav mig iväg. Vidare stod på agendan att åka och lämna in Lottot och tanka bilen.

Lampa

Nej men det här är ju ingen lampa, utan en skrivbordSLAMPA! Fel bild!


Det var gooott om tid.
Ursprungligen, vill säga… Visserligen åkte jag inte iväg med soppåsarna i bilen, men med två uttjänta glödlampor i ena jackfickan. Det blev till att backa tillbaka till soprummet.

Lampa

Två såna här skulle kastas.


Till sist kom jag iväg.
När jag var nästan framme vid ICA Heidan insåg jag att jag hade glömt min plånbok hemma. Det vara bara att vända och åka hem igen, för utan plånboken kunde jag varken lämna in Lotto eller tanka.

En U-sväng och så hem igen. Parkera. Springa upp i lägenheten. Springa ner till bilen. Åka tillbaka. Då var det fem minuter kvar tills Anna skulle sluta, men jag flög in på ICA Heidan och lämnade min kupong OCH inhandlade ett paket Ipren. Undras om tabletterna återskapar hjärnceller?

Jag kom inte så sent till Annas jobb och tanka gjorde vi när vi hade ätit. Men att det är lite mycket nu kan jag bara konstatera. Samtidigt känns det skönt att jag inte är lika denil cement idag, tack och lov! Brukar du också bli akut denil cement ibland???


Livet är kort.

0.000000 0.000000

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar in …

Relaterade

Publicerat i Familj, Ironi, Personligt, Trams | Taggad akut åkomma, arbete, äta, återskapa hjärnceller, backa, bil, denil cement, en trappa upp, flyga, gott om tid, hämta, humor, ICA Supermarket SAMköp, Ipren, jackficka, kupong, lägenhet, lite mycket nu, Lotto, orolig, parkera, plånbok, skrivbordslampa, soppåsar, soprum, tanka, trasiga glödlampor, U-sväng, vända | 12 kommentarer

12 svar

  1. på 03 februari 2014 den 20:48 Caroline

    Du är inte ensam… Förra veckan åkte jag till jobbet med en brun nätt känga på den ena foten och en grov, hög, grå känga på den andra!! Blev rädd för mig själv nästan eftersom båda måste knytas och ÄNDÅ såg jag det inte…. Jag som är kontrollfreak dessutom 😀


    • på 03 februari 2014 den 20:54 Tofflan

      Ha ha ha, ja jisses, detta var ju nästan skenande denil cement! 🙂


  2. på 04 februari 2014 den 08:05 fruhatt

    Jag har gjort som Caroline x2 .Gick på konsert med två olika sneakers .Vita tack och lov . En gång så rusade jag in på bussen i rååååsa tofflor med spetsar och svandun. Obra.

    Jag skriver lappar om vad som ska handlas. Som då blir kvar hemma .
    Kram


    • på 04 februari 2014 den 09:27 Tofflan

      Ha ha ha, de rosa tofflorna var bäst!

      Kram!


  3. på 04 februari 2014 den 11:44 FEM

    Naturligtvis! Flera gånger om dagen ibland. Lägger saker på ett ”säkert ställe”, hur många gånger har man inte gjort det. På väg till nåt rum ser man att nåt ligger fel, eller ligger framme, ”det tar jag på vägen tillbaka” ungefär så. Sen kommer man på efter en timme och man har gått förbi många gånger, att det där skulle jag ju göra. Slänger in kassar med kartonger som ska slängas på återvinningsstationen. Kassarna ligger kvar i ett par veckor i bilen, för de har glömts bort. Återvinningsstationen ligger på andra sidan vägen när vi åker till mataffären där vi handlar mest. Man tänker när man svänger in på parkeringen, att ”nu ska jag komma ihåg och slänga skiten som ligger i bakluckan”. Sen kommer man hem med bakluckan lika full som när man åkte hemifrån, med samma grejor dårå.

    Så, jodå. Snurrigt och glömskt värre, hela tiden.


    • på 04 februari 2014 den 12:15 Tofflan

      Härligt att det finns fler! Att lägga saker på bra ställen gör jag också – så bra att jag inte minns var… 😛


  4. på 04 februari 2014 den 18:22 Agneta

    Ja jösses ja!!! Särskilt på jobbet. Ibland har jag även mindre härdsmältor och är tvungen att låsa in mig på dass och djupandas (törs inte gallskrika, då vet man aldrig var man hamnar..).

    Det har hänt att jag blivit stående med ett papper som ska in i en pärm och inte kommer på vad jag måste göra först – förrän jag öppnat pärmen och inser att det underlättar om man gjort hål i pappret först.

    Fatta hur jag kommer att bli när jag blir ”gammal på riktigt” när jag är så pass illa däran redan nu *ryser*!


    • på 04 februari 2014 den 18:47 Tofflan

      Ha ha ha, glömmer du håla pappren också?! 😆


      • på 04 februari 2014 den 22:11 Agneta

        O yes, så är det – händer nog någon gång per månad att jag står som ett fån med ohålat papper och funderar i en tiondels sekund varför i all världen det inte går att få in det i pärmen.
        Det kan ju möjligen vara någon annan diagnos jag har *hrm*. Hjärnbrist, kanske… ;-)?


      • på 04 februari 2014 den 22:14 Tofflan

        Ha ha ha, hjärnbrist… Du är för rolig, du Agneta! 😛


  5. på 04 februari 2014 den 19:22 Bittan

    Vänta bara, det blir inte bättre med åren säger denna muntergök. Tiden går allt fortare ju äldre man blir och min väninna och jag har diskuterat oss fram till varför det är så. Jo, halva tiden går åt att leta saker man glömt vart man placerat dem, en hel del tid går åt att räkna upp alla namn på de närmaste innan man träffar rätt och sedan tar det sin tid att tugga om saker och ting man redan sagt och berättat utan att man har den blekaste aning om att så är fallet.


    • på 04 februari 2014 den 19:31 Tofflan

      Ha ha ha, tack för förvarningen! 😛



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Östgötska ord och uttryck: Uschaaaan!
    • Hur avslutar man ett jobbmejl?
    • Bruten livslinje
    • Vilket djur är du - på jobbet?
    • Kundbemötande och dialog... jag lovar, det gör inte ont!
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Inledningar #5 på Mösstanten
    • Tisdagstrion - Bäst hittills i… på Mösstanten
    • Dubbelsäng i Danmark av Maria… på Lottens Bokblogg
    • Saker som lindrar på Mitt liv
    • Just nu i augusti på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    februari 2014
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    2425262728  
    « Jan   Mar »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 887 419 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


  • Följ Följer
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Gör sällskap med 514 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Kopiera kortlänk
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa inlägg i läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: