Fisherman’s friend och pepparkakor

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.

Nä, jag blir mer och mer övertygad om att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Ju äckligare desto effektivare…

Jag är av den åsikten att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyckeln

Ett inlägg om en tegelsten. Nej, en bok.

Den senaste veckan har jag travat omkring med en riktig tegelsten under armen. Jag har precis läst den ena av julklappsböckerna jag fick av Fästmön, tillika den avslutande delen av Engelsforstrilogin. Nyckeln, på över 800 sidor, är nu lagd ad acta.

En tegelsten avslutade Engelsforstrilogin.

Tillbaka i det påhittade Engelsfors fortsätter de goda tonårshäxorna att försöka stoppa världens undergång. Men även i magins värld är det osäkert vem man kan lita på och vem som vill en illa. Under resans gång, även det precis som i verkliga livet, drabbas ungdomarna av såväl kärlek som död. Något mer om själva storyn kan jag faktiskt inte skriva, för då avslöjar jag för mycket. Och spoilers gillar vi inte! Men att säga att boken handlar om förändring är inte att säga för mycket. Inte heller att man kan dra paralleller till livet. Ett HBTQ-tema finns också inklämt.

Det är rätt fantastiskt att två författare, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, kan skriva en sån här bok tillsammans utan att man hittar ”skarvarna” eller ser skillnaderna mellan de två skribenterna. Samtidigt tycker jag att över 800 sidor är i mesta laget. Förutom att boken är väldigt otymplig att ta med sig, hittar jag en hel del luft i handlingen. Eller rättare sagt luft som inte för handlingen direkt vidare. En eller två trådar som släpps hittar jag också.

Icke desto mindre blir Toffelbetyget högt. Det här är en väldigt spännande avslutning. Och även om det är en bok för ungdomar finner även en tant som jag ett stort nöje att läsa den.

Så här tyckte jag om Cirkeln.

Så här tyckte jag om Eld.

Livet är kort.

Read Full Post »

Snart är det slut

Ett inlägg om framtid.

Snart är januari månad till ända. Igår satt jag och svettades med mina räkningar. Ekonomin gick ihop den här månaden också, trots att min skattsedel ”råkat försvinna” på jobbet och man drog en för hög skatt på lönen jag fick igår. Svor lite i det tysta, för jag hade ett par semesterdagar i december och väntade på lite extra utdelning. Nu blev det extra lite utdelning i stället.

Hade förväntat mig extra utdelning, men det blev extra liten utdelning i stället.

 

Nåja, den som spar hon har. Pengarna kommer med nästa lön i stället. Och nästa lön blir nog min sista på mitt nuvarande jobb. Jag ryckte ju in för att hålla webbplatserna vid liv. Min anställning är tidsbegränsad och de lite mer än tre månaderna har snart tagit slut.

Det ska annonseras ut en tjänst på jobbet, men det är inte klart hur den ska se ut eller vad den ska innehålla. Och tiden går. Jag har börjat se mig om efter andra jobb och såg ett intressant i morse, faktiskt. Men det är hos en arbetsgivare där jag har sökt massor av jobb och bara kommit på en enda intervju. Ser framför mig tuffa tider. Jag blir ju inte yngre, precis. Och varje stund jag står utanför arbetsmarknaden förlorar jag inte bara självkänsla utan också kompetens.

Jag är glad att min pappa inte är här och kan uppleva detta jag har gått och går igenom. Han skulle ha varit så arg att han hade kreverat. I stället har jag för första gången betalat räkningen för en hel årsskötsel av hans grav. Det är en märklig känsla. Mycket märklig. Räkningen ligger här bredvid och jag kan inte förmå mig att stoppa den i en pärm riktigt än. Jag måste ta in.

Livet är kort.

Read Full Post »