Ett inlägg i vilket jag försöker intala mig själv att jag åstadkommer nåt av värde.
Det blev sovmorgon idag. Så underbart! Om du bara visste hur mycket jag uppskattar sovmorgnar nu för tiden… Jag, som är morgonmänniska och pigg om morgnarna, trött om kvällarna… Till och med jag kan förändra mig.

Sovmorgon är gott.
Strax före klockan nio vaknade jag, som vanligt av liv i luckan i huset. Vissa människor måste visst skrika hela tiden, mer eller mindre. Tröttsamt. Det påminner mig om att jag måste upparbeta mod att gå och säga till. Och riskera att ett nytt gäng blir avogt inställt till mig. Eller kanske rentav är normala och tar in det jag säger. Det vet jag ju inte än, jag känner inte personerna ifråga.
I övrigt längtar jag till ett annat gäng drar sin kosa – nåt kvarter bort, bara, visserligen. Tyvärr verkar det inte som om det händer särskilt mycket, så det kanske bara var önsketänkande från min sida. Trist. Och jag som planerar ju en GÅRDSFEST. Eller nej visst, nej. Nu är det ju ingen närstående som precis har dött – och det är ju i såna lägen man ordnar fester. Sarkastisk? Jag? Nu är det ju som det är och de döda kommer inte tillbaka, inte som levande, i alla fall. Men jag längtar tills vissa drar, om jag säger så…
Som rubriken säger har jag i alla fall fått nånting gjort den här dan. Nånting vettigt, vill säga. Jag har betalat en räkning och fixat lite med min ekonomi och budget, jag har bäddat och jag har sparkat igång den första maskinen tvätt av dagens planerade två. Utanför mina fönster är det runt fem grader kallt och det snöar ganska stora flingor. Tyvärr måste jag ge mig ut när jag har fräschat till mig samt ätit frukost.
Idag är annars en sån här dag när jag skulle kunna stanna inne hela dan och göra ganska nyttiga och vettiga inomhusprylar. Som att läsa, till exempel. Läsningen av recensionsboken går finfint, för tack och lov är det en bra bok. Jag läste över hundra sidor igår, har nog rentav kommit halvvägs.

Halvvägs i detta recensions-ex. Tack och lov är det en bra bok!
Soppåsarna som ska bäras ut står redo i hallen. Jag ska hälla i mig lite mer kaffe innan jag gör mig själv redo för en utflykt i verkligheten. Hoppas den blir kort, utflykten, för jag behöver fortsätta läsa, men också gå ett varv med dammsugaren. Risken är dessvärre att utflykten drar ut på tiden. Det är ett antal ställen jag ska besöka och den som känner mig vet att jag avskyr sånt. Den som inte känner mig får veta det nu. Men vad det är för utflykt behåller jag för mig själv. Tro inte att jag skriver allt här…
Livet är kort.
Tänk om man fick låsa in sig, stoppa om sig en go filt och läsa hela dagen idag. Usch, jag är precis iskall om mina fötter, de tinar inte upp idag. Här snöar det och blåser så förbannat och jag hatar att jag måste ge mig ut. Vi blev bjuda på middag hos svärmor och det är i och för sig inte så dumt för då slipper jag att laga mat. Jag HATAR att laga mat. När vi är där kan jag ta vägen om morsan också och handla lite åt henne så har jag det avklarat också. SEN kan vi åka hem och mysa, Är det sen samma jävla väder i morgon tänker jag inte sticka ut näsan genom dörren ens en gång.
Tjurig och ilsken idag, märker du det, eller??
Ja vad är det med lilla FEM idag??? 😈 Du brukar ju inte vara så här surig… Men jag tror man påverkas av vädret, jag verkligen hatar snön och kylan. Jag vill inte heller sticka ut näsan genom dörrhålet, men jag har faktiskt varit ute en sväng idag. I morgon ska jag också ut en tur.
Åk till H och ät god mat så slipper du det tråkiga vid spisen! Jag har köpt en grillad kycklinghalva till mig själv till middag. Den behöver bara micras sen…
Kramen, stumpan!