Ett inlägg om en bok.
Det är ganska nyligen som jag upptäckte Jussi Adler-Olsen och hans böcker om Avdelning Q. Men jisses så spännande och bra de är! Det säger ”alla” som har sett mig trava runt med Fasanjägarna under armen. Och jag kan bara hålla med.
En bok om jägare – och mänskliga offer.
Polisen Carl Mørck får fortsätta att driva Avdelning Q och jobba med cold cases. Den här gången börjar det med mordet på ett syskonpar nån gång på 1980-talet. De skyldiga tros vara ett gäng elever vid en internatskola. Efter många år erkänner en av eleverna och man anser att brottet är uppklarat. Bara det att Carl Mørck inser att nånting är mycket fel när han börjat nysta. Till sin hjälp har han som sist den märklige Assad, men också outsidern Rose som ska vara hans sekreterare.
Det här är ganska tjock bok med liten grad på bokstäverna i pocketversionen. Men jag och mina ögon kämpade på. För det är ju så spännande! Riktigt ruskiga är de jakter som titeln anspelar på.
Den första boken i serien tyckte jag var något bättre. Men Toffelomdömet blir högt!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det är några år sedan jag läste Jussi Adler-Olsen, men då sträckläste jag alla som fanns. Just då var jag rätt mätt på dem, men det kanske dags att ta tag i dem jag missat. Bra tips, tack för det!
Jag fick tag i första boken i Q-serien billigt och i fint och inbundet skick via ett antikvariat. Blev tipsad om författaren här på bloggen. Första boken var jättespännande. Sen fick jag tag i bok nr 4 i serien på samma antikvariat. Naturligtvis ville jag läsa tvåan, trean och femman också, så dem köpte jag i pocket – i en verklig affär! 😛 Jag tänker inte sträckläsa hela serien, utan varvar med annan litteratur. Just nu läser jag en ungdomsbok, Nyckeln. 😛