Postkodlotteriet: Hur länge ska det få fortsätta?

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.

Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.

Den som har följt min blogg sen starten vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljuset!

Ett inlägg om ljuset.

Idag har jag sett ljuset! Verkligen! Det var betydligt ljusare än förra veckan när jag och Clark Kent* tuffade till jobbet i morse. Men nej – jag vägrar tro att det har med snön att göra. Det var HIMLEN som var ljus.

Ljuset mellan husen på jobbet.

Dagstemperaturen har hållit sig runt tio grader minus. Det var ungefär elva i morse när jag for hemifrån. Och solen har visat sig från sin bästa sida idag! Det är nästan jobbigt ljust för ögonen. Mina mullvadsögon, som smärtar i ljuset. Om nu bara snön kunde försvinna igen så blev jag ännu lite gladare.

Kom iväg lite senare än vanligt i morse. Jag hade nämligen förträngt att jag måste skotta framför garageporten. Inne på gårdarna var det oplogat, vid garagen var det lite plogat fram till soprummet. Framför alla garageportar låg den där förhatliga vita massan i små drivor. Som tur var är det än så länge lätt snö. Väderappen på mobilen säger att det ska bli lite varmare i veckan, men att det kommer mer sånt där vitt på lördag. NEJ! Hoppas det inte blir som för tre år sen… Mycket snö och snö som stannade kvar länge…

Så här såg det ut i Förorten i mars 2010. Så vill jag INTE ha det igen.

Dagen har varit full av spännande jobb. Ett möte på eftermiddagen, som jag hade en förutfattad mening om, visade sig vara riktigt intressant. Och vidare har det kommit ett par delikata förfrågningar om saker som känns lite mer avancerade än vanlig produktion. Jag känner att jag trivs så mycket bättre när jag får lite större utmaningar och vågar ta för mig mer. Samtidigt är det tufft vad gäller självkänslan. Jag är verkligen en skugga av den jag var.

Det vore också bra att få veta hur våren blir jobbmässigt. Fredagens besvikelse har lagt sig, mycket tack vare ”Lisbeths” ord om att

det är inte roligt att jobba här just nu och om några år tror jag att vår verksamhet inte finns.

Men frågan är vad jag gör den 1 mars. Jag vill verkligen VERKLIGEN inte skriva in mig hos Arbetsförmedlingen igen. Dessutom vore det bra för verksamheten på jobbet att få veta om det finns nån som ska utföra de arbetsuppgifter jag utför idag från samma datum. Det är ju liiite svårt för enheten att planera långsiktigt. Med tanke på att det är två val i år, så… Ja, du fattar…

Mitt nya kontor?

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Kall måndag

Ett inlägg om en måndagsmorgon.

Det är mörkt, det är massor (nåja…) av snö och det är skitkallt (allting är relativt…). Det har snöat en hel del och ingen har plogat på gårdarna här på hela helgen. Igår kom det mer snö. Gissar att jag blir ganska blöt om foten i den trasiga skon när jag går ut till garaget.

Natten har varit urkass. Jag var jättetrött igår och gick och la mig strax före klockan 22 för att se på Poirot i sovrummet. Tror jag missade själva upplösningen. Sen vaknade jag minst en gång i timmen, ofta halvtimmen, från klockan två. Det är alltid så här när jag ska upp och jobba. Ändå vet jag att det inte är nån som bryr sig om jag kommer lite sent. Eller också är det värre när jag, som visstidsanställd, gör det. Vad vet jag..?

Det gick bra att somna till honom.

Idag är det ett evenemang hela eftermiddagen som jag anmälde mig till för länge sen. Tyckte att nån från enheten borde gå, helt enkelt. I fredags fick jag veta att ytterligare två personer är anmälda och ska delta. Tre personer av fem känns ju lite väl många, så jag avstår nog från att gå. Synd att internkommunikationen oss emellan inte fungerar trots att vi delar kontor. Men jag har annat att göra, så…

Nu ska jag sleva i mig morgonfilen och sen försöka upparbeta nån form av lust att ge mig ut på vägarna. Vad gör man inte för pengar (lön)?

Ha en bra måndag!

Livet är kort.

Read Full Post »