Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 januari, 2014

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 


Jag lutade mig tillbaka
i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Barn med Tourettes syndrom

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)


Barn och barn… Pojkar.
För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ängel och te.


Det är så märkligt.
Jag har haft oväntat besök… En ängel kom förbi utanför mitt köksfönster. Tyvärr stannade ängeln bara en kort stund, men tillräckligt länge för att göra avtryck av sina vingar mot rutan. Se själv!

Änglavingar på fönstret

Änglavingar på fönstret.


Nästa gång
ska jag vara bättre förberedd och koka te. The best tea in the world. Såväl teet som burken är en gåva från älskade Fästmön.

The best tea in the world teburk

The best tea in the world – en gåva från Anna.


I kväll får jag dricka te ensam.
Ängeln kom, gjorde sitt avtryck, och vände om. Som många änglar gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blandat inlägg.


Den här helgen
hade jag helst av allt velat gå omkring i mjukisbrax och bara varit. Och visst har jag gjort det stora delar av helgen, men… När man jobbar som kontorsråtta på heltid på annan ort och pendlar, blir vardagarna snabbt fyllda. Det är alltid nåt

måste

efter jobbet, som att handla eller tvätta eller betala räkningar. Sen ska man äta nåt litet – vilket ska tillredas och så ska det diskas. Möjligen hinner jag se nåt ett TV-program eller läsa några sidor innan det är dags att gå och lägga sig.

Rutigt och randigt

Rutigt och randigt. Det rutiga är Annas julklappspyjamasbyxa, det randiga tyget på hennes kökssoffa.


På helgerna
är det därför så mycket som ska hinnas med. Det där

andra

som man inte hinner eller orkar göra måndag till fredag. Städa, till exempel. Eller storhandla.

Främsta prio för mig på helgerna är emellertid familjen. Men inte ens familjen hinner jag riktigt med, känner jag. För det är ju som sagt alltid nåt

annat

jag behöver fixa under helgen också.

Igår åkte jag ut till Himlen på eftermiddagen. Fullastad som en packåsna. Fästmön kan ju inte rimligtvis släpa alla sina prylar från en längre vistelse hos mig i New Village först till jobbet, sen på bussen. Anna är så duktig att hon promenerar till sitt jobb de dagar vi inte kan samåka. Då funkar det inte att ha tunga väskor att släpa på.

När jag åker till Himlen en helg har jag då först delar av Annas prylar och sen mina egna. Lapdancen* följer med och den är mer släpbar än bärbar. Sen ska jag ha necessär, ett ombyte, min bok på gång, kanske nåt drickbart och – HEPP! – så var ryggsäcken väldigt tung.

Vi hade en bra och slapp helg. Jag kände mig jätteslapp! Först åkte vi och handlade. Sen kunde jag ligga på soffan och läsa en stund. Anna fixade underbart god mat – som vanligt. Det är en njutning att äta hemlagat, det gör jag typ en eller två gånger i månaden. Ja, alltså hemlagat av nån annan hand än min. Min egen hand lagar jag inte så mycket mat med, förresten. Det blir när Anna är här på helgen, ungefär.

Resten av kvällen slappade vi båda två i var sin soffa. Vi kollade på Leif Andrée och hans medstjärnor på Slottet. Sen fastnade vi i nån obegriplig film där folk blev slajsade av laserstrålar eller zombier. Jag fattade inte mycket, men sent blev det innan vi kom i säng. Läste nåt kapitel innan sömnen tog överhanden.

Sovmorgon idag. Underbart! Anna fixade äggfrukost. Jag satt vid Lapdancen en stund efter frukosten, men Annas trådlösa nätverket är väldigt instabilt, så det blev bara lite smått gjort.

Innan jag for hem till New Village blev det en sväng till bästa ICA-affären – ICA Solen i Förorten. Anna hängde med, för det är ju alltid nåt som fattas i kyl, frys eller skåp när alla fyra ”barnen” är hemma. Jag passade på att utnyttja en av mina kuponger från Boxholmsost som jag vann. Det blev den här osten, som jag aldrig har provat tidigare:

Boxholms chiliost

Boxholms chiliost – mild, men het. Den ser jag fram emot att smaka på.


Stannade till vid apoteket
på vägen hem och hämtade ut medicin. Lottot lämnade jag också in och mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor! När jag hade packat upp hemma i New Village slog jag lilla mamma en signal och tillbringade runt en halvtimme med henne i telefonen. Jag vet hur det är när man känner sig opratad efter en hel ensam helg. Jag har det i färskt minne, inte bara helgdagar, utan oändliga vardagar när

alla andra

jobbar utom jag…

Tvättmaskinen tvättar grönt just nu. När tvätten är hängd ska jag äta söndagsmiddag – kycklingchorizo med bröd och räksallad – den senare ska jag försöka fånga innan den går ut ur kylskåpet av sig själv, tänkte jag. Jag har duschat och tvättat håret och plockat fram rena kläder till i morgon.

Resten av min kväll planerar jag att läsa och glo på TV och inte göra nånting annat mer än samla krafter inför en arbetsvecka. Jag ser inte fram emot att köra i vinterväglag och mörker, kan jag meddela. Pendeltåg är inte att tänka på – det räcker med en snöflinga så står tågen stilla, ungefär. Dessutom pallar jag inte att åka UL-buss in till stan. Dyrt, sura chaufförer och fullt av människor som snorar, hostar och luktar illa.


*lapdancen = min största laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.


Lördag igår
och dags för oss TV-tittare att kolla in nästa stjärna på slottet. Värd för gårdagskvällens program var Leif Andrée, en skådespelare jag inte visste så mycket om. Tills jag blev påmind om hans utomordentligt läskiga roll och lysande prestation i Kaninmannen

Leif Andrée

Leif Andrée pratade om sina olika faser i livet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det blev gott om ord
i gårdagens program, men också gott om tårar. Leif Andrée berättade om sitt livs olika faser. Det var så tunga ord att medstjärnorna nästan inte hade några följdfrågor. Tyngst att lyssna till var nog när Leif Andrée berättade om sin barndoms flyttar mellan olika ”föräldrar”. Ett mycket älskat barn med hela tre pappor och två mammor, men separationerna satt fastetsade trots att många år har passerat. Den älskade nallen fick för övrigt vara med. Hjärtskärande!

Men även en tung dag fick sina lättsamma stunder. Leif Andrée drog in sina gäster i inspelningsstudion där de spelade in en ny version av en låt han gjorde som trummis i punkbandet Pizzoar.

Man kan tycka att det var ett alltför känslosamt program Leif Andrée hade värdskapet för. Men hur skulle det kunna vara annorledes när livet är så hårt för vissa människor?

Toffelbetyget blir som vanligt det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa gång är Maria Lundqvist värdinna. Henne har jag sett mer av, både i komiska roller och i mer seriösa. Jag är mycket nyfiken på henne!

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som presenterar veckans fråga.


Jaha. Där kom den. Snön.
Nästan i mitten av januari. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du tycker om snön. Frågan, med svarsalternativ och olika kommentarsmöjligheter, hittar du som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

Det här inlägget kan du, också som vanligt, inte lämna nån kommentar vid. Hur du kommenterar i själva frågan får du klura ut själv. Det är liksom inte särskilt svårt.

Tack på förhand för din medverkan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


Jul och nyår och hela faderitten
är nu förbi. En del kastade ut julen tidigt, andra väntar ända fram till påska. Men hur gör du? Tofflan undrade den gångna veckan när din jul åker ut.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

60 procent (15 personer) svarade: Tjugondag Knut, förstås! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Den har redan åkt ut! 

Tolv procent (tre personer) svarade: Eh… ja… det brukar dröja några månader…

Tolv procent (tre personer) svarade: Other:
Delar av den åker ut nu i helgen, resten till Tjugondag Knut!
Den här julen kom den inte in
Min/vår ”tradisjon fra nord-norge; alt av julepynt skal ut 13.dags jul.:)

Fyra procent (en person) svarade: Det har aldrig åkt in nån jul hos mig.

Tatiana kommenterade:

Eftersom vi även firar den ryska julen ( 14 dagar efter den ordinarie ) så är det Tjugondaknut som gäller 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Hej! Hos mig burkar julen normalt åka ut tjugonda-knut, men i år orkade jag faktiskt inte se mer av tomtar och pynt. Allt försvann i sina kartonger på trettondagsafton. Julgardiner och dukar blev tvättade och undanlagda. Nog är det trevligt och mysigt med jul men när man firar ensam är det något som fattas och inget blir liksom bra.

Ett stort TACK till alla som klickade och kommenterade! Som vanligt finns det en ny fråga här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Den hoppas jag att du tittar på!


Livet är kort.

Read Full Post »