Ett inlägg om en spännande TV-serie.
Under två kvällar den här veckan har TV4 visat Maria Wern: Inte ens det förflutna. TV-serien är baserad på Anna Janssons bok med samma titel. Men som vanligt följer TV-serien inte boken slaviskt. Fästmön och jag har nu tittat på båda avsnitten och vi tyckte att det var… kusligt bra!
Maria Wern letar kompisar. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)
Den här gången är Maria Wern förföljd. Stalkad. Hon får anonyma telefonsamtal och nån smyger på henne i buskarna. Det blir bestämt att hon ska fly fältet ett tag. Därför tackar hon ja till en återträff med gamla studentkompisar. Återträffen sker på Stora Karlsö, efter säsongen. Detta innebär att tjejgänget är ensamma på ön. Eller är de det? En efter en mördas de. Mördaren måste finnas bland dem eller ingår det i mördarens lek att få dem att misstänka varandra?
Stämningen är kuslig under hela serien. Framför allt på ön, där det, när det blir spännande, blir dåligt väder. Regnet vräker ner, det blåser och blir dimmigt. Som gjort för att spela in en spännande TV-serie.
Det här är ingen djuping, men det är spännande och gav en stunds underhållning. Toffelbetyget blir högt. Inte det högsta, eftersom boken är bättre än filmen – som så ofta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag blev irriterad över att det var mörkt ute hela tiden ( måste bara irritera mig över någonting ) men den var spännande och bra skådisar . Eva Rööse är f ö väldigt fin att vila ögonen på 🙂
Kram
Ha ha ha, jag tyckte att det var mysigt med mörkret, regnet och dimman. Kuuuusligt…
Trodde att du inte gillade Eva Rööse, men jag blandar väl ihop ‘na med nån. Hon är fin att vila ögonen på, ja! 😛
Kram!
Jag störde mig lite på henne då vi tränade på samma SATS men det är åratal sedan . Men vacker är hon onekligen 🙂 Undrar om vi är sexistiska nu 🙂
Kram
Ha ha, det är vi säkert! Sexistiska, alltså.
Kram!