Antikrundans app – lite ”glapp” men kul

Ett inlägg om Antikrundans app.

I kväll gick det andra avsnittet av säsongens Antikrunda. Eftersom jag var ensam och hade lugn och ro omkring mig bestämde jag mig för att testa programmets app.

Antikrundans app – lite glapp.

Jag hade inga problem att ladda ner appen och jag borde inte ha haft några problem att köra igång den. Men eftersom appen inte innehåller några egentliga instruktioner fick jag vissa startproblem. Detta gjorde att jag behövde ominstallera appen – vilket i sin tur fick till följd att jag inte kunde hänga med från början.

När appen väl var installerad och fungerade körde jag igång. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Det som var roligt var förstås att gissa på föremåls värden. Först gick det bara skitdåligt, men när jag skärpte mig gick det bättre och jag gissade faktiskt ett och annat rätt. Lite störande, däremot, var de faktainlägg som kom mellan värderingsgissningarna. Jag ville ju liksom titta på programmet i TV:n, inte mobilen, i första hand.

Slutet kunde jag inte se eftersom jag skulle åka iväg, så jag stängde bara ner appen. Tyvärr verkar det som om den inte sparade mina värderingar.

Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest!

Toffelbetyget blir medel. Men det kan höjas om appen förbättras!

Livet är kort.

Read Full Post »

Och sen då?

Ett inlägg om att kämpa på.

Som för det mesta känns saker och ting bättre efter ett tag. Jag fick skriva av mig igår och må riktigt skit – för att sen repa mig och ta nya tag idag. Ja, du vet den där leksaksgubben med rund botten…

Kan inte falla omkull hur många gånger man än petar på honom.

Men det handlar inte bara om att få distans till jobbiga saker eller att få spy ur sig. Det handlar också om att få bekräftelse på att det faktiskt inte är jag som inte passar in utan andra.

Nu vill jag bara poängtera att jag verkligen inte gottar mig i andras eventuella oförmågor och tillkortakommanden. Det är bara det att jag är hjärtligt trött på att höra att det är mig det är fel på. Inte bara trött, rädd för. Jag fick höra det så mycket och ofta en gång i tiden.

Taggarna sitter kvar, trots att åren har gått. Men det är också det enda jag känner att jag aldrig kan förlåta. Aldrig. Och tro mig, jag har kämpat med förlåtelsen. Där misslyckas jag dock. Mitt fokus ligger på att komma vidare. Det går för det mesta bra. Det är väl så att jag är hyperkänslig i vissa avseenden. Eller att jag har gjort ödesdigra missbedömningar av människor och deras avsikter. Därför halkar jag lätt tillbaka ner i rädslans träsk.

Det går inte att säga att alla problem är lösta idag. Så enkelt är inte livet. Men jag har tagit lite andra vägar och det har gått bättre. Jag mår bättre, för jag gör framsteg och bra saker.

_____________________________

Men bakslag kommer ju alltid, som bekant. Ett idiotiskt bakslag är att jag tror att jag har fått hälsporre igen – fast i andra foten. Jag tror jag blir fullkomligt galen! Hälsporren i vänsterfoten fick jag dras med i ungefär ett år och sju månader. Vissa dagar hade jag så ont att jag nästan inte kunde gå, periodvis gick jag på kryckor och medicinerade. Men se hemma från jobbet var jag naturligtvis inte en dag för detta! Fast det gör väldigt ont. Och det enda som hjälper är att vila foten, inte belasta den. Lite svårt när det till exempel är högerfoten jag gasar med i bilen… Jag stretchar också, eftersom jag har extremt korta hälsenor. Inlägg finns i de skor jag använder. Har till och med norpat tillbaka inläggen jag gav till Fästmön eftersom de inte funkade i hennes jobbskor.

Skulle behöva flera par av dessa som är gjorda efter avgjutningar av mina fötter. Men nya kostar närmare 1 500 kronor paret eftersom ortopedkonsulten inte längre har avtal med inrättningen i fråga. 😦

Jag har stått och strukit i princip sen jag kom hem. Det är inte bra. Då belastar jag onda foten. Att stå gör foten ondare än att gå. Men vad gör man när man har en gigantisk strykhög av t-shirtar, jeans, juldukar och gardiner som ska bytas i morgon kväll? Man biter ihop och stryker. Och ja, jag stryker för att fibrerna i kläderna och de andra grejorna lägger sig ner och blir mindre benägna att ta emot smuts samt för att jag inte vill gå omkring i skrynkliga plagg. Jag tycker att skrynkliga kläder är fult och ger ett ovårdat intryck. Sen hur du gör är upp till dig.

Nu har jag vilat foten en stund och ska ta några nya tag med järnet över brädan. Hoppas hinna slänga i mig en knäckemacka innan Antikrundan börjar klockan 20. Jag har nämligen laddat ner Den Berömda Och Rätt Nya Antikrundan-appen idag och tänkte testa den i kväll. Det mesta av programmet, som är från Visby, hinner jag se innan jag åker och hämtar hem min älskling från jobbet klockan 21.

Ska du glo på Antikrundan och har du testat appen??? Skriv gärna och berätta vad du tyckte om såväl program som app!

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: Inte ens det förflutna

Ett inlägg om en spännande TV-serie.

Under två kvällar den här veckan har TV4 visat Maria Wern: Inte ens det förflutna. TV-serien är baserad på Anna Janssons bok med samma titel. Men som vanligt följer TV-serien inte boken slaviskt. Fästmön och jag har nu tittat på båda avsnitten och vi tyckte att det var… kusligt bra!

Maria Wern letar kompisar. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

Den här gången är Maria Wern förföljd. Stalkad. Hon får anonyma telefonsamtal och nån smyger på henne i buskarna. Det blir bestämt att hon ska fly fältet ett tag. Därför tackar hon ja till en återträff med gamla studentkompisar. Återträffen sker på Stora Karlsö, efter säsongen. Detta innebär att tjejgänget är ensamma på ön. Eller är de det? En efter en mördas de. Mördaren måste finnas bland dem eller ingår det i mördarens lek att få dem att misstänka varandra?

Stämningen är kuslig under hela serien. Framför allt på ön, där det, när det blir spännande, blir dåligt väder. Regnet vräker ner, det blåser och blir dimmigt. Som gjort för att spela in en spännande TV-serie.

Det här är ingen djuping, men det är spännande och gav en stunds underhållning. Toffelbetyget blir högt. Inte det högsta, eftersom boken är bättre än filmen – som så ofta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 2: Stjärna och Ogärna

Ett inlägg om veckans toppar och dalar, allt enligt Tofflan, förstås.

I torsdagsmorgonens värsta mörker lyser jag upp din stig (<= ironi) med att berätta om min gångna veckas toppar (Stjärna) och dalar (Ogärna). Och det är inte svårare än så här:

Stjärna

• Apotea och Boxholmsost (Apotea = snabb och säker leverans ända hem till postboxen utan extra kostnader; Boxholmsost = fina presentkort från Klara)
• Böcker är roligare än kläder (Jajamens!)
• Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag (En TV-serie som fortsätter i samma braiga stil.)
• Fröken Frimans krig (Ytterligare en svensk TV-serie som fick högsta Toffelbetyg.)
• I wear stripes for someone special (För Klara, förstås!)

Ogärna

• Passa in (Det är bara skitsvårt. Jag blir bara irriterad och frustrerad när jag försöker.)
• Barr (De finns överallt och jag hatar dem!)
• Blåmärken och örhängen som fastnar (Och lite för lite sömn.)
• För lite av Fästmön (Vill ha mer.)
• Turkos (Det finns för många saker som är turkosa.)

Livet är kort.

Read Full Post »