• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Vindsjälar
Trött, rött och O »

Passa in

08 januari 2014 av Tofflan


Ett inpassande inlägg.


Det har hänt så många saker
under de senaste åren. Och tur är väl det – på sätt och vis – att livet inte är statiskt. Händelser och skeenden förändrar människor. Ibland blir det bra, ibland blir det… inte så bra.

Min kamp just nu är den att passa in. Det känns som om händelserna har åstadkommit så stora förändringar att jag ibland känner mig vilsen inför mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är längre, vad jag vill och vart jag vill.

pusselbit

Försöker passa in…


Passa in har jag aldrig gjort.
Det var därför jag lämnade Metropolen Byhålan så snart jag slutat gymnasiet. Det var också därför jag lämnade England. För att jag inte passade in i det heteronormativa samhället, främst. Så småningom hamnade jag i Uppsala. Och här passar jag inte heller in. Här är för övrigt lika heteronormativt som i Metropolen…

Igår blev jag påmind om mitt ett annat liv, livet för några år sen, av nån som trodde att det skulle roa mig. Det gjorde bara ont. Det gör verkligen skitont fortfarande. Det gör ont att resa varje dag och försöka passa in när hjärtat är nån annanstans. På ett ställe där jag aldrig mer får tillträde.

Så passa in… Nä, det gör jag nog aldrig. Gör du???


Livet är kort.

0.000000 0.000000

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Relaterade

Publicerat i Personligt | Taggad England, förändra, göra ont, gymnasiet, hända, händelser, heteronormativt samhälle, hjärta, kamp, livet, Motala, passa in, påmind, resa, roa, skitont, tillträde, Uppsala, vem jag är, vilsen | 22 kommentarer

22 svar

  1. på 08 januari 2014 den 08:51 FEM

    Det är svårt att passa in. Vi har gjort omstruktureringar på mitt jobb och fått byta rum och fått nya rumskamrater och lite sånt. Eventuellt en del nya arbetsuppgifter också. För min egen del blev det katastrof kan jag säga. Vantrivsel, saknad av mina gamla rumskompisar. Vi fick göra en del val innan, och hade jag vetat hur det skulle bli hade jag valt helt annorlunda. Vi får se hur det blir nu framöver, men jag känner mig ihopföst med någon som jag absolut inte vill dela rum med. Vilket ingen annan heller ville! Så varför just jag, liksom?!


    • på 08 januari 2014 den 09:10 Tofflan

      På mitt jobb delar jag rum med fyra andra. Det är INTE bra. Så fort nån pratar i telefonen eller får besök blir alla andra störda.


  2. på 08 januari 2014 den 09:45 Inna

    Jag passar in på mitt nuvarande jobb och blev otroligt väl omhändertagen när jag började i höstas. Trots att jag bara har ett vikariat fram till midsommar. Vi trivs tillsammans och mina tankar och idéer tas väl emot.
    Vi är 8 som delar arbetsrum, men det är mest 15-17 som alla sitter där. Får någon telefon eller besök går man till något annat rum. Vill man inte störas sätter man på hörlurar. Vi arbetar mycket tillsammans och i projekt så det är bra att vi delar arbetsrum. Fast visst saknar jag eget kontor ibland.


    • på 08 januari 2014 den 10:06 Tofflan

      Nu handlar det här inlägget enbart inte om att passa in på jobbet, men eftersom både FEM och du är inne på det så…

      Jag kan inte jobba med hörlurar med radio eller musik i. Och öronproppar funkar ju inte eftersom jag får telefonsamtal och besök. Jag vill ha tyst när jag jobbar. Och det är det inte nu,


  3. på 08 januari 2014 den 10:05 fruhatt

    Jag känner mig fel som person . Hela tiden . Jag skämtar på fel ställen . Jag skrattar för högt och jag klär mig på fel sätt .

    När jag jobbade dag så tystnade människor då jag kom in i rummet . Och jag gjorde ett bra jobb. Var noggrann , tog inte extra rökpauser och tyckte att det var viktigare att umgås med de boende istället för att hänga i personalrummet .
    När jag arbetade natt så trivdes jag , behövde inte träffa massa folk utan det var jag och de boende . Vi var tre på natten och alla som jobbade gillade att vara själv. Men min kropp orkade inte .

    Det som gör ont att de som klagar på mig anser vara mina bästa vänner . Det gör mig sårad . I år tänker jag inte umgås med någon ( undantag för tre av mina goda vänner ) om jag är ensam så är det ingen som kan såra mig.

    Kram


    • på 08 januari 2014 den 10:07 Tofflan

      Jag är också fel och konstig större delen av tiden.
      Kram!


  4. på 08 januari 2014 den 13:20 Gunilla

    Jag passar in, passar det inte andra är det deras problem 🙂 Jag väljer att tänka så, däremot tar jag inte speciellt stor plats ändå. Det har kanske inte alltid varit så, brydde mig mycket förr om vad folk tänkte och tyckte, det gör jag bara i lagom dos numera.

    Jag brukar tänka tvärsom, om personer runt om mig, passar dom mig ? inte alla,men försöker lära mig umgås med dom jag måste , pga jobb tex..grannar… så som det behövs, annars spar jag min energi till dom jag gillar, och som gillar mig 🙂


    • på 08 januari 2014 den 15:25 Tofflan

      Det är svårt när man ska funka ihop med andra – och kommunikationen liksom inte funkar… Det kan vara på jobbet eller med bekanta eller bonusbarn eller i vilken konstellation som helst när det är BRA om man just kan kommunicera… 😉


  5. på 08 januari 2014 den 14:00 FEM

    Vad gäller annat så kan jag känna att jag inte passar in i släkten jag fick i och med livskamraten som blev. Det är rätt så mycket alkohol och skit med i bilden där. Man får ju stå ut ibland, men får jag välja så är sambon och jag själva för det mesta.
    Umgänget i övrigt är inte särskilt stort och jag är fullständigt nöjd med det. Vi är några tjejer på jobbet som träffas utanför ibland och går och äter nåt gott och skrattar så vi tjuter i några timmar. Efter en sån kväll är man nöjd ett bra tag framöver.
    När jag fick reda på vilket stolpskott jag skulle dela rum med på jobbet, så ställde de upp för mig till 100% och peppade och stöttade mig. Det hjälpte mig så jag kunde prata med min chef och få till en ändring. En liten en,men i alla fall en ändring så jag inte sitter ensam med faanskapet. I så fall hade jag blivit tokig efter första dagen.
    Och se så det blev. Jag trillade in på jobb i alla fall. Det är ju själva f….n!


    • på 08 januari 2014 den 15:23 Tofflan

      Alkohol och släkt kan vara riktiga gissel och inte alltid det man själv väljer…

      Jo men det är viktigt hur set är på jobbet, man tillbringar ju en hel del tid där… Jag menade bara att mitt inlägg inte enbart handlade om jobb. 😛


  6. på 08 januari 2014 den 18:25 Rippe

    Jag förstår inte vad du syftar på men skit i andra om de tycker att du inte passar in!
    Kramar!


    • på 08 januari 2014 den 19:19 Tofflan

      Jag förstår inte vad det är du inte förstår. Jag skriver att jag inte passar in, att jag liksom aldrig har passat in – under livets gång.

      Det går inte att skita i andra, man måste kunna fungera tillsammans.

      Kram!


  7. på 08 januari 2014 den 19:53 UnderCover

    Kram på’re!


    • på 08 januari 2014 den 20:05 Tofflan

      Kram på’re själv!


  8. på 08 januari 2014 den 20:33 fruhatt

    Jag skulle f ö bli galen ( galnare ) att sitta i ett kontorslandskap, Så jag förstår din frustration. Och det övriga med .
    Kram och dutt .


    • på 08 januari 2014 den 20:57 Tofflan

      Jo du verkar fatta ”allt”. Och det är inte min grej att dela kontor med fyra andra.

      /En som aldrig delat förr


  9. på 08 januari 2014 den 22:04 FEM

    Nu gör jag en fuling här! Jag skriver en kommentar här till inlägget som inte är skrivet än, om att du inte passar in och ingen förstår dig. Du ska inte tro att du kommer undan från mig!
    Jag, som har känt dig i nästan hela mitt liv, vet precis hur du menar. Jag om NÅN borde ju det. Så mycket tid vi har tillbringat tillsammans genom åren.
    Och jag känner igen mig i en del. Att man pratar med nån som är helt ointresserad. Man märker när intresset svalnar, liksom. Efter det får man såna där konstiga blickar, jag vet precis. Sen blir det inget mer. Man är avfärdad på nåt vis. Det är då man börjar tvivla på sig själv. Om det är mig det är fel på. Om man har sagt nåt olämpligt, konstigt, varit för framfusig, eller vad som helst.
    Så, nu har jag skrivit en kommentar om nåt som inte är skrivet än. Det är inte dåligt, du!


    • på 08 januari 2014 den 22:11 Tofflan

      Det är OK, FEM, du känner mig ju som ingen annan känner mig och dessutom är du VÄL bekant med problematiken i Metropolen Byhålan. Där finns förresten nåt som jag kallar Motalablängen, det där sättet att syna av nån uppifrån och ner, nerifrån och upp. Du vet, glo så där hämningslöst…

      Det jag delar med dig – sån lång period av barndomen och det vi har nu – är nåt jag är väldigt glad över. Och du förstår MYCKET, men inte allt. Du har ju nämnt flera saker kring att inte passa in och det är precis så jag känner. Det handlar inte bara om jobb ifall nån trodde det.

      Hoppas axeln håller nu för jobb!!!


  10. på 09 januari 2014 den 12:29 Magnus Alkarp

    Nu måste en ju bare* låta klichéera hagla diowekt*! Du passar peofwect* in i min oaärd*, älskade Toffla*.

    (*bare= östgötska för bara)
    (*diowekt= östgötska för du vet vad)
    (*peofweckt = östgötska för perfekt)
    (*oaärd = östgötska för värld)
    (älskade Toffla= betyder samma som på svenska)

    /M


    • på 09 januari 2014 den 13:52 Tofflan

      Tack och bra! En sfär till med utrymme för mig!


  11. på 09 januari 2014 den 15:54 Anna

    man behöver inte vara som alla andra, man behöver inte passa i mallen. Fast gör man nu inte det så måste man vara stark och hålla stånd (haha) som annorlunda. Med att vara annorlunda kommer en annan sak på köpet;att vara ensam. Det är svårt att hitta nån att hänga med…


    • på 09 januari 2014 den 16:39 Tofflan

      Ja jag är ju extra bra på att hålla stånd. 😉 Igår var det t ex jag som lyckades tända en stake i köksfönstret när Fästmön misslyckades 😆

      Annars har jag svårt att passa in i vissa läger. Idag känns det dock något bättre eftersom några inblandade parter känner som jag. Då kan det inte vara så att bara jag är fel rakt av.



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Irene Huss 10: Tystnadens cirkel
    • Tofflan testar: Pizza Hut
    • Hur avslutar man ett jobbmejl?
    • Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin
    • Stjärnorna på Slottet: Claes Malmbergs dag
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Hoppas påsken har varit glad,… på stefansphotos.se
    • Och skrivandet då? på Mitt manus
    • Nya bokförvärv - Mars 2021 på Lottens Bokblogg
    • Love & Light, fortsättning på Mitt manus
    • Love & light och sånt på Mitt manus
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    januari 2014
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
    « Dec   Feb »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 832 782 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×
    loading Avbryt
    Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
    E-postkontroll misslyckades, försök igen
    Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.
    Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
    Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
    <span>%d</span> bloggare gillar detta: