Ett inlägg om en TV-film.
I kväll visade SvT Tyskungen, baserad på Camilla Läckbergs bok med samma titel. De här TV-filmerna har blivit ganska nerskrivna. Jag tycker inte att de är så pjåkiga – trots allt.
Biopremiär i somras, på TV strax före trettonhelgen.
Författarinnan Erica Falk får en dotter i inledningsscenen. Men mormor vill inte hålla den nyfödda. Strax efteråt omkommer Ericas föräldrar i en bilolycka. I samband med detta dyker en halvbror till Erica upp. Och så hittar Erica ett fotoalbum i sina föräldrars hus – och ett tyskt järnkors… När det sen hettar till är det som vanligt Erica som löser mysteriet – medan maken, Patrik Polis, går omkring och bär på bebisen.
Ja det händer lite mycket i den här filmen. Handlingen hoppar dessutom mellan dåtid och nutid. Nästan alla scener känns väldigt korta, även om det är spännande. Man kan inte låta bli att undra om de korta scenerna är nån sorts eftergift till den generation som inte kan sitta stilla alltför länge framför TV:n utan reklampauser… För den här filmen gick på SvT och var en timme och nästan 45 minuter lång.
Nåja, det är ändå spännande, trots korta scener och många historier i en. En av de bästa rollprestationerna gör Jan Malmsjö, 80+.
Slutomdömet hamnar strax över medel, för utan Jan Malmsjö, nja…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
-det hjälpte inte med korta klipp, jag höll på att somna flera gånger 😦
Men varför tittade du då?
-hade inte mycket annat att göra,o jag har för mig att jag gillade boken när jag lyssnade på den. Och Malmsjö var ju bra 🙂
Malmsjö är kanon i såna här roller, verkligen! Kan ju inte skriva ut exakt hur här, eftersom jag då riskerar att spoila, men vi som har sett vet ju! 😛
Så filmen för en tid sedan och gav den 7/10. Tyckte den var spännande och sen var det underbart att se Jan Malmsjö. Så bra!
Jan Malmsjö är skitbra i den här typen av roll! 😛
jag tänkte inte titta, men gjorde det, en bit in i filmen! Sen gav jag upp, stängde av och läste i min bok på gång i stället.
OK…
Jag tyckte filmen var helt ok…men jag stör mig lite på att huvudpersonen, som ju inte är polis, alltid lägger sig i polisarbetet på ett orealistiskt sätt… Konstigt nog stör sådant mig mindre då jag läser en bok jämfört med då jag ser det på film…OCH då det gäller t ex Miss Marple så stör det mig inte alls..men det handlar väl om att en nutida miljö i Sverige känns mer verklig för mig i stort än en brittisk miljö under första halvan av 1900-talet (för på Miss M:s tid kunde väl vem som helst vara hobbypolis……..eller.. ;))
Men som jag skrev i inlägget blir det liiite märkligt när huvudpersonen, en författare, löser mysteriet, medan hennes man polisen går omkring med en bebis. Det blir… fel. Inte för att han är pappaledig – för sen plötsligt är han ju inte det utan kallas in. Men det är inte proffset som löser gåtan, utan amatören. 😛