Ett inlägg om första arbetsdagen efter jul- och nyårsledigheten.
Det var lite svårt att komma till ro igår kväll. Och när jag väl hade somnat, vaknade jag flera gånger, liksom rädd att försova mig. Men när alarmet tillrade (jaa, mitt alarm tillrar, nåt ilsket ljud pallar jag inte på morgonen!) igång kvart över sex gick det ändå lätt att få benen över sängkanten.
Inte var jag ensam på E4:an heller, fast det var betydligt mindre trafik än vanligt. Klockan tio i åtta klev jag in på jobbet som förste man (kvinna) på min enhet – och då hade jag även hunnit fylla på spolarvätska!

Spolar. Men det var inte vätska från såna här jag fyllde på. Hade bara en ingen passande illustration och det var dags för en bild i inlägget.
Idag kom K tillbaka i tjänst efter en längre sjukskrivning. Jag var rätt nyfiken på K eftersom jag bara hade hört gott om henne. Och för en gångs skulle stämde andras omdömen – K verkar vara en pärla. Vi hade ett avstämningsmöte på förmiddagen i nästan två timmar… Stackars människa… Sen gick jag på lunch med min bok på gång, för jag pallade inte att höra varken min egen eller nån annans röst…
Eftermiddagen fortsatte med ett nytt möte, som också det gick bra. Däremellan producerade jag lite aktuellt och lite för framtiden. Bokade en lunchdejt med trevliga M i morgon. Och sen var det dags att åka hem. Till och med mrs Sunshine* log åt mig.
I postboxen låg ett kuvert från vännen Klara, du vet, hon som är rätt arg, men inte på mig. Klara är en riktig kämpe. Just nu slåss hon mot väderkvarnar till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och däremellan lite med vården också. Klara har en idiotisk sjukdom som heter Ehlers-Danlos syndrom. Den som vill visa sitt stöd för Ehlers-Danlos-sjuka på samma sätt som till exempel bröstcancersjuka bär zebrarandigt band i stället för rosa. Men jag har minsann fått en alldeles egen fin pin från Klara och den ska jag bära till hennes ära, eller för att hon är så speciell. Så snäll att hon skickade denna julklapp efter jul:

I wear stripes…
Tack, rara Klara! Jag blev jätteglad!
Kvällens middag blev mammas pannbiffar på kycklingfärs, potatis och sås tillsammans med mammakusinen B:s lingon och gurkor från Euroshopper. Allt var förberett, det enda jag behövde göra var att koka potatis till mamma och mig.
Nu blir det en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag slår ner rumpan i bäst fåtöljen och umgås med mamma framför säsongsstarten av Antikrundan, följt av Tyskungen. Ha en go kväll! Och flamsa inte för mycket framför TV:n eller var du nu befinner dig.
*mrs Sunshine = en person som aldrig har lett mot mig tidigare
Livet är kort.
Varsågod! 🙂 Hoppas bara att jag inte ”prackar på” dig (och andra) med sånt där, men jag tyckte att den var rätt snigg ändå! Den skulle kommit före jul om jag inte hade beställt den lite för sent…
Den var micket snigg och du prackar inte alls – jag bär den med stolthet! 😛
Skoj med paket!
Å skoj med nya bekantskaper av den trevliga sorten
Men vaddå inte flamsa framför TV:n?
Jätteskoj med paket! : P
Vissa tv-program lockar fram flams hos mig och det är inte alltid uppskattat av andra.
Vad bra att det var en givande dag på jobbet och så roligt att få paket!
Här har vi kollat på film innan Antikrundan och det blev Mitt liv med Liberace, ganska bra faktiskt.
Tyskungen var det inte så längesedan vi såg så den får vara för min del.
Ha dé!/Kram
Jepp, det var en bra dag idag! Vi såg också Antikrundan, men Tyskungen därpå.
God nattis och kram!
Du provade inte appen som antikrundan har ? Det var rätt kul-när jag väl hämtat mig- ”men titta, hur kan telefonen koppla ihop med den tv´n ? det är ju ingen internet-tv ju..” Men appen ”läste av” Ljudet- ja jösses-
Jag har mamma här och dessutom hade jag dagens enda sms-dialog med Anna under programmet. Kanske testar nästa gång, fast jag vill nog hellre fokusera på programmet då. Tror jag. Men lite nyfiken blev jag allt!
[…] fick sitt brev i går, och bloggade till och med om det (tack!). Brevet till Fru Hatt var exakt likadant, men hennes brev var öppnat […]