Ett inlägg om en film.
För 30 år sen kom filmen Falling in love. Jag har sett den fyra, fem gånger. För flera år sen köpte jag den på DVD, men filmen har legat orörd i en hylla. Fram till igår, nyårsafton. Med bara skräp på TV föreslog jag mamma att vi skulle se denna gamla film, en av de bästa kärleksfilmer jag vet.

Frank och Molly blir kära.
Historien är ganska enkel, snudd på banal. Frank och Molly ägnar sig åt att köpa julklappar i sista minuten. De möts på bokhandeln Rizzoli’s och råkar av misstag få med sig fel bokpaket. På julafton får därför Mollys man en bok om trädgårdsskötsel och Fransk fru en bok om segling. Några månader senare möts Frank och Molly på pendeltåget. Sen är det kört. Trots att de är gifta på var sitt håll faller de handlöst och blir kära i varandra.
Jaa, banalt så det skriker om det! För övrigt hade den här filmen inte kunnat göras idag, eftersom det finns mobiltelefoner. År 1984 fanns inte den kommunikationskanalen utan man fick lita till slumpen – eller våghalsigt chansa. Ämnet som filmen skildrar är emellertid klassiskt: vad händer när två människor, gifta på var sitt håll, förälskar sig?
Jag älskar den här filmen – fortfarande! Den är så oskyldig, mitt i de val Frank och Molly tvingas göra på grund av de starka känslor de båda upplever.
Så trots avsaknaden av mobiltelefoner, men med inslag av axelvaddar håller den här filmen fortfarande, 30 år senare. Och det är sant, det Frank säger:
Gifta människor måste också äta.
Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg! Meryl Streep och Robert de Niro är fantastiska i den här filmen.
Livet är kort.