Ett inlägg om en bok.
Lyckliga gatan är titeln på en av 1960-talets mest spelade svensktoppslåtar. Men det är också titeln på Liza Marklunds tionde och näst sista deckare med journalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Jag fick den i julklapp av mamma och har nu slukat den.
Lyckliga gatan, den tionde boken om Annika Bengtzon.
Den här gången hittas en före detta politiker svårt misshandlad. Han är torterad på olika sätt. Dessutom är hans hustru försvunnen. Men kan det verkligen vara hon som har gjort honom så illa? Annika Bengtzon ska skriva om fallet. Men samtidigt gungar det på Kvällspressen. Annikas chef Schyman är ansatt av en bloggare som hävdar att han har ljugit om en kvinna som försvann för 20 år sen. När Annika börjar nysta i det hela och Nina Hoffman på Rikskrim likaså har de båda fallen vissa likheter.
Ja, det är skitspännande! En lättläst, fartfylld deckare där en journalist har rätt stor frihet att forska i kriminalfall. Lite orealistiskt, men ändå. Jag slukade boken. Det går inte att värja sig. Det här är underhållning, lättillgänglig litteratur och riktigt spännande – precis som en kriminalroman ska vara. Nu ser jag fram emot den elfte och avslutande delen om Annika Bengtzon. Delen där vi ska få alla svar som vi ännu inte har fått…
Högsta Toffelbetyg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag har den liggande på tur att bli läst så jag läste inte mer än första stycket på det här inlägget men kollade naturligtvis hur många tofflor den fick.
En skön söndag önskar jag dig och hälsa lilla mamma. Kram
Jag avslöjar aldrig hur det går i böcker, på film eller så! Inga spoilers här inte!
I kväll har mamma bjudit mig och Anna på middag ute på lokal. Gott och trevligt!!
Kram kram!