Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 december, 2013

Ett inlägg om en TV-film.


I kväll visade SvT 1
den andra delen av säsongens Den fördömde. Psykologen Sebastian Bergman härjade denna gång i Skåne där man har hittat en barnamördare – mördad.

Den fördömde

Den fördömde Sebastian Bergman i mitten.


I en åker hittar en bonde
som plöjer ett manslik. Det visar sig vara en barnamördare. Men när ytterligare ett lik hittas, en liten flicka, får den lokala polisen inte riktigt ihop det. Rikspolisen kallas in och med dem psykologen Sebastian Bergman. Hans äldsta dotter, också polis, vet fortfarande inte att Sebastian är hennes biologiske far. När den man som hon tror är hennes pappa dör, blir det snurrigt värre.

Ja det är rätt rörigt i kväll också. Inte blir det bättre att ett nunnekloster är involverat. Det kunde ha blivit bra, men når knappt upp till Tofflianskt medelbetyg. Och då är jag snäll.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att slippa undan.


Jo jag vet.
Det är fortfarande julfred, men… Jag är heligt förbannad. Strax före jul skrev jag om Sjukstugan i Backen som blivit förd inför domstol för eventuellt brott mot sekretess och allt var det var. Detta när man låtit ett TV-produktionsbolag filma en döende man för dokusåpan Sjukhuset, som gick på TV3 för några år sen.

Man hade visat en döende man. Från Sjukstugans håll påstod man först att man inte hade fått mannens godkännande. Sen ändrade man sig. De anhöriga hävdar att varken mannen eller de har godkänt att bli filmade. Och oavsett… Eftersom mannen gick bort undrar jag hur kul Sjukstugan tror att det är för de anhöriga att höra rösten, se kläderna, känna igen kroppen där i dokusåpan.

Men domstolen anser att ett landsting har yttrandefrihet. Yttrandefrihet! Vad hände med den sekretess som vi som har jobbat där har svurit oss åt? Gäller den bara i vissa sammanhang och i såna fall, vilka då?

Enligt lokalblaskan behöver Sjukstugans organisation inte betala nåt skadestånd till de anhöriga. Bara det att det ju inte är varken Sjukstugan eller organisationen som varit den som dömts till att ha betalat – utan produktionsbolaget. Fatta hur vidrigt det ser ut när organisationens jurist står i TV-rutan och säger att skattebetalarna nu slipper betala skadestånd på 375 000 kronor. Alltså vidrigt. För just den summan är ungefär tre månadslöner av Sjukstugans högste direktör. Så nog finns det pengar – inte bara från skattebetalarna… Nog kunde organisationen eller Sjukstugan ha gett de anhöriga pengarna – oavsett.

Jag blir… så jävla arg att jag ser rött! Jag fick själv pengar från organisationen när jag inte var önskvärd längre. Det var skattebetalarnas pengar, det vill säga även mina egna, för jag har då rakt inte skitit i att betala skatt mer än de gånger en bekants tonårsdotter hjälpte mig att städa när min axel var justerad – mot skattefri betalning (ja, det var ju hon som inte betalade skatt, jag borde kanske ha betalat arbetsgivaravgift).

Även om jag hade gått på a-kassa hade jag gladeligen varit med och betalat på de 375 000 kronorna som de anhöriga begärde. En piss i havet efter vad de har blivit utsatta för.

När det aktuella programmet visades var jag fortfarande anställd i organisationen. Jag frågade då min chef, som var organisationens kommunikationschef, om han tittade på den aktuella TV-serien/dokusåpan. Men nej, det hade han inte tid eller lust med. Själv såg jag nästan varje avsnitt och slogs av vilket fokus det var på de anställda. Men patienterna då? De sårbara, utsatta? Jag tyckte redan då att det var anmärkningsvärt att organisationens kommunikationschef brydde sig så lite. Lika lite som han bryr sig nu, eftersom han skickar fram organisationens jurist framför TV-kamerorna. (Nu är han kommunikationschef vid Sjukstugan i Backen, dessutom.) En person (juristen, alltså), som uppenbarligen inte fått nån vidare medieträning. För hur kan han bara stå framför kamerorna och säga, ungefär:

[…] nu slipper skattebetalarna betala […]

Det var ju aldrig så att organisationen – eller dess ägare skulle betala nåt skadestånd utan produktionsbolaget. Att sen juristen har mage att stå och hånle inför kamerorna är mig obegripligt efter den sorg och de sår Sjukstugan i Backen har gett de anhöriga till den döende mannen.

Skäms! 

är det enda jag kan säga. Och så dela ut ytterligare en svart bak. 

Svart bak

Skäms, Sjukstugan i Backen, för att ni inte tar ansvar för de fel ni har begått! Det är pinsamt att vara skattebetalare i det här länet.


Livet är kort. Och Tofflan är jävligt arg.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och de där som är tvärtom…


Närå, jag har inte glömt
att skriva om den gångna, Tofflianska veckans toppar (jul) och dalar (strul). Det är bara det att jag njuter av lite julledighet. Och att nån pratar hela tiden så att det är lite svårt att koncentrera sig på det man skriver…

Men nu så…

Jul

Strul


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om juldagen 2013.


Idag har det varit mörkt
och regnat hela dan. Jorå, jag har varit utanför dörren, men bara bort till soprummet.

Mörkt och regnigt

En mörk och regnig juldag 2013.


Mamma är inte världens mest morgonpigga,
men när klockan hade passerat elva blev jag väldigt rastlös inne i sovrummet. Eftersom det bara finns ett draperi till gästrummet där mamma huserar dessa två veckor, vill jag inte gå upp och stöka omkring i lägenheten förrän mamma är vaken. Men jag hade bra sällskap i sängen av Stephen Fry (via en bok) och Fästmön (per sms).

Efter en skål fil och lite diverse små hushållsjobb – som att vattna granen – slog vi oss ner i vardagsrummet. Idag är en riktig läsdag. Jag började med The Fry Chronicles, som jag var på sluttampen med.

The Fry Chronicles uppslag

På sluttampen.


Plockade åt mig lite godis
ur diverse skålar, för se godis måste man ha när man mys-läser en juldag!

Godis

Godis behövs på en mys-läsdag.


Mamma såg lite på TV,
men sen läste hon också. Jag tror att det är bra för henne att inte bara glo på TV, även om hon förstås på det sättet håller sig uppdaterad med vad som händer i världen.

När jag hade läst ut The Fry Chronicles satte jag mig en stund vid datorn. Ganska dött där…

Datorskärm

Ganska dött vid datorn idag.


Tog fram den första julklappsboken
och började läsa den. Det är Liza Marklunds tionde bok i serien om Annika Bengtzon och det ska visst bli den näst sista i den serien.

Lyckliga gatan

Lyckliga gatan, den tionde och näst sista boken i serien om Annika Bengtzon.


Detta var en av tre julklappsböcker
jag fick av mamma. Jag tycker att Liza Marklund skriver ganska lättsamt och spännande och jag hade önskat mig den här boken. Man kan ju inte bara läsa böcker av Nobelpristagare, om du förstår vad jag menar…

Såna här mörka och regniga dagar ger bra ursäkter till att bara slappa. Jag gjorde misstaget igen i morse att kolla jobbmejl och tar mig för min panna över människor som tycks jobba jämt. Och som tycks tro att alla andra gör det också. Vet inte hur jag ska agera i vissa frågor. Jag får mest ont i magen över vissa saker. Dålig kommunikation, till exempel. Men bort med jobbtankarna nu och in med slappare tankebanor!

På eftermiddagen blev det tecknat. Äntligen fick jag se Askungen på originalspråk!

Askungen

Askungen i eftermiddags.


Mamma förberedde maten,
jag tog vid och så kunde vi äta runt 18.20. Mätt blev jag idag också. Testade nya julöl, bland annat denna Pistonhead, Christmas Carol. Fylligt, mörkt och gott!

 Pistonhead Christmas Carol

Pistonhead Christmas Carol – fylligt och gott julöl.


Idag skötte jag utplockningen
och mamma tog större delen av disken. Skönt… Jag blir bortskämd! Och hann att se Antikrundan 25 år. Den 2 januari är det sen premiär för nästa säsong.

 Joakim på Antikrundan

Joakim med tröjorna är en av mina favoriter på Antikrundan. Notera hans skitsnigga manschettknappar!!!


Till kvällskaffet
blev det en skvätt Xanté. Jag fick en flaska i julklapp för ett par år sen och har fortfarande kvar…

Päronkonjak

Xanté – eller päronkonjak.


Lite Paradischoklad
grävdes fram till kaffet och konjaken. Det smakade inte äckligt…

 Choklad från Paradis

Choklad från en ask Paradis.


Vår kväll avslutades
med Den fördömde, där Rolf Lassgård spelar Sebastian Bergman. Första delen av två handlade bland annat om tre döda unga kvinnor.

Sebastian Bergman - Rolf Lassgård

Rolf Lassgård som Sebastian Bergman.


Jag hoppas att din juldag
har varit skön och bra på alla sätt och vis. Skriv gärna några rader här i en kommentar och berätta om den! 


Livet är kort.

Read Full Post »