Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 december, 2013

Ett inlägg om en bok.


I år gav Norstedts förlag
ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.

Populisten

Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.


Huvudpersonerna
är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?

Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask

Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om onsdagen.


Idag känns det
som om det bara finns en väg och den bär uppåt! Det har gått kanonbra på jobbet. Inledningsvis hade jag ett avstämningsmöte med min chef. Det kändes skönt att få ur sig sånt som legat inuti och grott. Resten av dan gick som en dans. Det verkade som om alla andra utom jag, för en gångs skull, hade oflyt. Det är en fantastiskt go känsla när man kan hjälpa nån som nästan grinar av frustration – och dessutom få personen att känna att h*n gjorde det på egen hand!

Regnbågsstege

Det bar uppåt idag! Denna fina regnbågsstege hittade jag på en trappavsats på jobbet.


Jag känner att jag har gjort nytta idag,
att jag har kunnat hjälpa flera personer på ett bra sätt. Extra roligt var det att få höra

Tack för hjälpen och för att du är så flexibel!

Jajamens, det var vad h*n sa. Det sved nog kanske i några öron, kanske i några ögon som läser detta också. I mina öron var det som ljuv musik.

Dessutom satte jag eld i baken på chefen som jagats i sex (6) timmar av en journalist från en av kvällsblaskorna. Det är alltid härligt att få elda på chefers bakar och styra in dem på deras rum när de försöker göra annat. Sånt är jag verkligen skitbra på.

Jobbdatorn följde med hem idag och jag har konstaterat att den lär fungera utmärkt att jobba hemifrån vid. Det lär jag göra den 30 december, för då är arbetstiden endast mellan 8 och 13. Perfa!


Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Ett inlägg om den braiga post som kom hem till mig idag.


Suveränt!
Äntligen en kväll när jag kommer hem och blir glad över till och med ett fönsterkuvert i postboxen. För vet du vad, Arbetsförmedlingen har skickat en bekräftelse samt en skärmdump (!) – jag är mycket impad – på att de har ändrat datumet för min avanmälan till a-kassan.

Ovanpå det låg det ett paket i boxen. Det var den vänliga Augustifarmor som skickat mig en tänkvärd bok hon skrev om på sin blogg, Livet efter dig. Tack snälla, det var jättegulligt att du tänkte på lästokiga mig!

Brev fr AF och Livet efter dig

En bekräftelse från Arbetsförmedlingen och en bok från Augustifarmor = riktig A-post!


Verkligen riktig A-post
i boxen idag, måste jag säga! Dessutom låg en julkort där från en släkting i Finland. Mitt dåliga samvete tittade fram lite igen 😳

Men skammen till trots skrattade jag gott åt det fyndiga kort som Augustifarmor skickat med boken – ett par som står och sjunger i ett bibliotek med go-fika uppdukat framför sig. Det kunde inte passa bättre!

Par sjunger i bibliotek

Ett par som sjunger i ett bibliotek samt go-fika – snacka om passande kort!


Trots att orange är min favvo-färg
är personen till höger nog iförd en klänning. Alltså kan det inte vara jag utan mest troligt är att det är Augustifarmor. Jag är nog den till vänster, som vanligt iklädd tjockis-svart. Undrar vem vi ringer och sjunger för…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kommande bok.


Igår kunde man läsa
om att det blir en fjärde Millenniumdel. Du vet, böckerna som skrevs av Stieg Larsson, som avled när han påbörjat del fyra. Jag blev förstås jätteglad när jag läste detta, men sen lite fundersam. För det råder fortfarande en konflikt mellan Stieg Larssons närstående om rätten till den där fjärde, ofärdiga delen. Och det är nu inte så att nån skriver färdigt den fjärde delen.

David Lagercrantz är mannen som får i uppdrag av Norstedts förlag (du vet, förlaget där jag ska ge ut min debutbok!) att skriva en ny fjärde och avslutande millenniumdel. David Lagercrantz ska, enligt förlaget, följa upp personerna och de trådar som är utlagda i böckerna. Men dessutom får han friheten att skapa något eget. Överskottet av intäkterna ska gå till stiftelsen Expo, enligt Aftonbladet.

Ärligt talat blev jag liiite besviken. Jag ville ju läsa Stieg Larssons påbörjade fjärde del. Men, men, självklart blev jag också nyfiken. Kan mannen som skrev om den där bolltrillaren verkligen göra nåt bra av detta? Även Stieg Larssons sambo är tveksam. Ja, Eva Gabrielsson är kritisk. Hon menar att Stieg Larsson inte hade velat detta. I Svenska Dagbladet säger hon bland annat:

Jag tycker att det är både opportunistiskt och girigt av Norstedts. Jag vet att Norstedts ligger dåligt till ekonomiskt, jag tror de behöver något sånt här för att rädda förlaget.

Själv är jag kluven. Jag är nyfiken och liiite besviken eftersom jag hade hoppats på en fortsättning av den påbörjade boken. Men jag tror nog att min nyfikenhet tar över och att jag så småningom köper boken.

Vad tror du om detta??? Vill du läsa den nya delen när den kommer och har du läst de tre föregående???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dom som avkunnas idag.


För några år sen
gick en ganska populär dokusåpa på TV3, Sjukhuset. Jag följde den när den gick på vardagskvällar, eftersom jag då var anställd inom organisationen som visades upp i TV. Min dåvarande chef tittade inte på den, h*n tyckte inte att det var viktigt.

Viktigt eller ej, det gick som det gick: några anhöriga till en patient hann avlida innan avsnittet där h*n medverkade visades i TV. Fem veckor efter personens bortgång visades avsnittet där h*n var med, nånting som förstås chockade de anhöriga. I inslaget som sändes syns inte patientens ansikte. Men kroppen syns och rösten hörs. Följden blev att de anhöriga stämde organisationen som medverkade i dåkusopan och begärde ett skadestånd på 375 000 kronor.

Produktionsbolaget har hävdat att det fått godkännande av patienten, som sen alltså avled. Vidare har det även funnits informationslappar i Sjukstugan i Backens lokaler. Dessa lappar har i sig inneburit ett godkännande eftersom patienterna ju har kunnat läsa dem och därpå  meddelat om de inte vill medverka i inspelningen av TV-programmet när de har varit patienter på sjukhuset. De anhöriga hävdar att de inte har godkänt nånting alls.

Omoraliskt eller inte, men spontant känner jag ju att det borde ha funnits vettiga rutiner kring en sån här medverkan. Patienterna befinner sig i en utsatt situation, de är sårbara. Och som anhörig skulle jag inte vilja vara med om chockupplevelsen att höra eller se delar av min närstående på TV efter att denn* har avlidit. Enligt Karin Andersson, som har skrivit en vass och bra krönika om det hela i lokalblaskan har den ansvariga organisationen inte tagit sitt ansvar. Dessutom tycker jag att det låter som om uttalat sig väldigt bedrövligt i ärendet. Karin Andersson skriver:

Att sedan hävda att de sörjande “kunde ha stängt av”, att mannen “kunde ha sagt nej” på grund av att man satt upp lappar på väggarna eller att det blir skattebetalarna som får punga upp om landstinget skulle förlora i rätten (Aftonbladet 26/11)… 

Nej, återigen får man skämmas för att Sjukstugan i Backen och dess organisation inte tar sitt ansvar. Om några av direktörerna avstod delar från sina skyhöga löner räcker det gott och väl till att betala det lilla skadestånd de anhöriga har begärt.

Tills Sjukstugan i Backen backar och tar sitt ansvar äger de min feta, svarta bak.

Svart bak

Sjukstugan i Backen får en svart bak av Tofflan tills Sjukstugan backar och tar sitt ansvar.


Livet är kort.

Read Full Post »