Julmöbla och tomterier

Ett inlägg om att julmöbla och äta svindyra tomtekarameller.

När jag flyttade hit till huset där jag bor bodde här redan en liten pojke som hette Björn. Precis som en del andra barn hittade han på egna uttryck och benämningar för saker och ting. Det var denne Björn som lärde mig

att julmöbla.

Ja, jag tror nog att du fattar precis vad det handlar om: att julpynta. Nu har Björn blivit en ung man och det är länge sen han flyttade härifrån. Men jag säger fortfarande julmöbla.

I kväll har jag julmöblat lite, lite. Blev tvungen att få in positiva tankar i skallen, så jag hängde upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessa sex figurer som jag har ”samlat” genom åren. (Det är inte alla år jag har haft råd att köpa nån figur.) Sköra och väldigt söta. En av få jultraditioner jag har, denna att julmöbla med mina sex julfigurer.

Musikanten är en av figurerna. (Bilden är tagen nåt annat år.)

Fästmön fixade lite kvällskaffe och till det hade hon köpt var sin svindyr tomtekaramell. Men god var den!

Kaffe och svindyr tomtekaramell.

Nu känns det lite bättre även om en viss del av olusten i magen är kvar. Varför ska det vara så roligt och hacka på mig jämt och samt? Varför duger jag aldrig fullt ut? Varför är min självkänsla så jäkla kass??? Retoriska frågor som aldrig får några svar. I morgon är en ny dag och det gäller att gå på och bita ihop. Jag tänker inte bryta ihop, nämligen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Röda vantar och kärleksvante

Ett inlägg om ett paket.

Idag låg det ett grönt paket i postboxen. Ett mjukt grönt paket som inte blockerade låset. Inuti hittade jag ett par julröda fina vantar samt en kärleksvante i rött och orange, allt stickat av den fantastiskt snälla och flinka Irene. Vantarna var till Fästmön och kärleksvanten är gjord för två händer som håller i varandra – den ska vi ha när vi är ute på gemensam promenad.

Kärleksfullt i paketet!

Det var perfekt med det här kärleksfulla paketet idag. Tusen, tusen tack, Iréne!!! Min eftermiddag har varit snudd på helvetisk. Jag försöker tänka positivt och att jag gör så gott jag kan OCH att en del människor anser att de får hjälp av mig och är så tacksamma att de tar i hand. Men när det mesta andra går på tok eller det hamnar saker i mitt knä som jag inte har nån som helst aning om hur jag ska hantera… då tryter krafterna. Lusten tar slut. Det blir inte roligt eller ens neutralt. Reservkraften är nämligen uttömd för länge sen i kampen mot Goliat.

Att sen ovanpå det igen få höra sånt som att

Det var värst vad du har pengar nu!

och

Jaså, det hade du råd med?

gör bara ont. ONT!

Så tack igen, Iréne! Ditt paket kom på alldeles rätt dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mjukt och fluffigt

Ett inlägg om min arbetsplats.

Vi kan låta rätt hårda och tuffa. Det måste man vara, på sätt och vis, när man jobbar med det jag och kollegorna gör. Som kompensation väljer vi kläder av lite mjukare touch. För vi är ju i grund och botten snälla.

Kollegan K:s fluffiga tröja.

Min dag inleddes med ett datorbyte. Äntligen! Tyvärr uppstod då problem av teknisk karaktär. Det slutade med att jag fick logga in som kollegan S och tilldela mig nya rättigheter och nytt lösenord. Det är liksom inte första gången det låser sig. Vilken tur att man lär sig genom misstagen…

På förmiddagen hade vi enhetsmöte på cirka en timme. Det var en del att avhandla eftersom det råder viss frånvaro på enheten. Idag är vi emellertid fyra. Två fattas.

Storskärmen i ljusgården fortsätter att krångla. Gårdagens problem löste vi, I och jag, men idag är det nattsvart. Det vill säga skärmen är nattsvart. Tekniker jobbar på problemet, men det är uppenbarligen inget enkelt problem. En av killarna på IT är förresten så himla gullig. Han kan säga såna mjuka saker när man säger hej då som:

Ta hand om dig!

eller

Var rädd om dig!

Tänk om alla sa såna snälla saker till varandra…

Lunchen är snart slut och jag har ätit kycklingfocaccia idag. Det var alldeles för stor portion, så jag fick lämna lite på tallriken. Tog sen en lite promme runt kvarteret för att få dagsljus, men det är inget vidare väder. Det droppar från taken och är allmänt blött. Ingen mer snö från ovan, i alla fall. Tittade in till Röda Korsets loppis en snabbis, men ingenting följde med mig därifrån.

Min nya jacka är fortfarande till stor glädje. Den är varm när det är ruggigt och kallt. Men bäst av allt är att den också är väldigt mjuk. Och så är den gjord av Goda Vänner, enligt etiketten i fodret.

Min jacka är ”Made by good friends”!

Nu ska jag jobba några timmar till. Faktiskt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe miss i nassen

Ett inlägg om en mörk morgon.

Det känns som om jag är uppe miss i nassen. Gick upp en kvart tidigare, eftersom mobilappen aviserat snö sen midnatt. När jag tittar ut är det lite svårt att avgöra om det har kommit nånting. Det snöar i vart fall inte nu. Fast det skulle snöa fram till lunch, enligt sagda app. När jag slänger en bläng på appen i skrivande stund ser jag att den fortfarande visar måndag. Så inte ens väderappen kan man lita på. Och några plogbilar har jag inte hört. Just in case är lilla skyffeln framställd. Jag åker en kvart tidigare än vanligt.

Så här snöfri lär nog inte vägen till jobbet vara…

Igår hos frissan visade det sig att hon har en bekanting som jobbar nära mig och som också bilpendlar. Tänk om jag kunde få pendelsällskap! Som det är nu får jag tanka minst en gång i veckan. Dessutom gillar jag inte att köra i mörkret. Värst är det på kvällen när jag ska hem och ögonen är trötta efter att ha stirrat in i en datorskärm hela dan.

På tal om dator ska jag idag äntligen byta dator och ta över Pers. Jag har helt enkelt inte hunnit det än. Det är inte klokt! Jag är inne på min tredje vecka på jobbet… Vecka två slutade Per. Jag har haft över en vecka på mig. Då förstår du lite hur mycket det är att göra…

Nu är det dags att borsta tanden så att jag verkligen kommer iväg en kvart tidigare som planerat. Uppe miss i nassen, snart ut i mörkret. Usch och fy…

Hur tar du dig till jobbet??? Skriv några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »