Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 december, 2013

Ett inlägg om ett julbord.


På seneftermiddagen
var vi så iväg, Fästmön och jag, till Odinsborg för att käka julbord. Vi fick skjuts av snälla grannen C och det var kanon. UL:s tidtabeller lämnar en del att önska, om man säger så. Dessutom är appen rätt värdelös. Jag kallar till exempel Gamla Uppsala för Gamla Uppsala, inte för Kungshögarna…

Det var proppat på Odinsborg, en trappa upp. Skönt att kunna hänga av sig i en bemannad garderob och slippa få sillspad på sin jackkrage.

Eftersom jag äter begränsat av det julbordet erbjuder kan jag bara redogöra för det jag åt. Och det fick högsta betyg! Sillbordet bestod av flera sorters sill. Bäst tyckte jag om den inlagda sillen och dillsillen. Två sorters ägghalvor bjöds från samma bord. Halvorna med rom var något smaklösa.

På ett vikingaskepp i salen bredvid var uppdukat lax av olika sorter samt skinka, korv etc. Jag smakade varmrökt lax som var ljuvlig, laxpaté och en laxröra som var himmelsk.

Det varma bordet bestod av köttbullar, prinskorv, lammkorv, Janssons frestelse, svampomelett etc. Där tog jag Jansson och omelett. Frestelsen hade bra sälta, omeletten var lite smaklös.

Det hårda brödet var aningen mjukt och julosten till det stod bland dessertostarna, om jag nu ska gnälla på nåt. Dessertdelen bestod av en fin variation av julkarameller, choklad, knäck och skumtomtar samt chokladmousse, ris à la Malta och cheesecake. Lite av varje provade jag där.

Ett par timmar senare och strax över tusen kronor fattigare rullade vi till bussen. Julbordet i sig kostade 450 kronor per skalle. Vi tog var sin starköl till maten och jag tog två snapsar. Garderoben kostade 20 kronor per person. OK, visserligen en del pengar, men jag kan meddela att julbordet på Odinsborg var till största belåtenhet. Jag kan varmt rekommendera detta julbord 2013! Dock är kombon sill och skumtomte inte najs när den kommer ut i form av diskreta rapar här hemma… Uff…

Kvällen i övrigt gjorde att Uppdrag Granskning fick en ny betydelse för oss och att mannen från Luckan dök upp, dock i svensk skepnad.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här kommer några bilder från kvällens julbord:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


I kväll gick andra delen
av Stephen Fry kommer ut. Fästmön och jag hann hem lagom efter julbordet och kunde bänka oss för att se mr Fry besöka Brasilien, Ryssland och Indien.

Stephen Fry

Stephen Fry på en strand i Brasilien.


Kvällens först tripp
gick till Brasilien, där han bland annat besökte en Pride-festival. Festivalen var så välbesökt och det fullkomligt myllrade av människor. Man kunde få fobi för mindre… Men trots att Brasilien verkar så gay-öppet på ytan mördas en homosexuell person var trettiosjätte timme. Stephen Frys besök hos mamman till en mördad fjortonårig (14-årig) kille var otroligt rörande.

I Ryssland träffade Stephen Fry bland annat en politiker som arbetar för att införa lagar mot homosexuella. Detta genom att hävda att homofobi inte existerar och att homosexuella enbart är ute efter att värva flera homosexuella. Stephen Fry hävdade motsatsen – att det ju verkar som om homofoberna vill ha fler homofoba ”kompisar”.

Härligaste turen gick nog till Indien, där man har blivit mer tillåtande gentemot homosexuella. Dock finns det undantag och att slå ner personer som är transgender är ganska vanligt.

Även denna del två av Stephen Fry kommer ut var mycket givande. Trots att det finns länder där homosexualitet inte accepteras och där homosexuella förföljs, till och med mördas, är det såna här dokumentärer och personer som Stephen Fry som gör skillnad.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.

Här kan du läsa vad Jerry skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andra advent.


Jag är så nöjd,
för jag hann med allt jag hade på agendan till idag – utom dammsugningen. Fästmön lovade, i ett svagt ögonblick i bilen hem från jobbet, att hon tar en promenad med snabeldraken efter jobbet i morgon. Det är mest så att allt grus man drar med sig in inte hänger med ända in i sovrummet, typ.

Idag fick jag återigen äta frukost ensam. Jag tände den superbrandfarliga staken som har varit mormors och morfars, men lämnade den inte ett ögonblick.

Adventsfrukost

Frukost andra advent.


Anna slutade klockan 14 idag
och jag hann stryka innan dess, lämna in Lotto, planera lite julmatsinköp samt mejla mammakusinen B. På vägen hem stannade vi för att Anna behövde ladda sitt busskort och för att köpa nåt varmt att ha undertill. Och HEPP! Jag hittade en julklapp till yngsta bonusdottern! Sen blev det ÄNTLIGEN andra advents-fika!

Andra advents-fika

Andra advents-fika!


Nej, det blev inga
vanliga lussekatter och pepparkakor här. Vi hade köpt små urkletiga saffranskammar samt trådrullspepparkakor igår. Och det var verkligen gottigt!

Saffransbulle o trådrullspepparkaka

Saffranskammar och trådrullspepparkakor.


Till fikadessert
halade Anna fram var sin trisslott. Och kan du tänka dig, Anna skrapade fram en vinst på sin – hela 40 kronor.

Nu laddar vi för julbordet klockan 17. Vänliga grannen och vännen C är gullig nog att skjutsa oss till Catarinas julbord på Odinsborg – bussarna går så taskiga tider. Sen tar vi bussen hem i stället.

Det är snorhalt ute och jag bävar inte bara för bussresan hem ikväll (bussarna kör ju utan vinterdäck) utan också för morgonens pendling (med vinterdäck). Så om jag kör ihjäl mig vet vi ju alla att DLF får ytterligare ett liv på sitt samvete. (Införstådda förstår precis vad jag menar.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara yngre och äldre och vilja passa in. Eller ha auktoritet. Bland annat.


Häromdan hamnade jag
i en intressant dialog med en av mina mycket yngre kollegor. (Maj gadd, jag skulle kunna vara morsa till den kollegan, när jag tänker efter.) Vi pratade om glasögon. Idag tycks brillor ses som en accessoar snarare än ett hjälpmedel. Alltså har många yngre ganska stora glasögon. I min generation var det ett funktionshinder att vara närsynt. Och funktionshinder var nåt skämmigt som skulle döljas. Än idag är de brillor jag har – i princip endast hemma – mycket små och nästan båglösa… (De var emellertid svindyra ändå.)

Rayban glasögon

Mina svindyra, men nästan båglösa.


Min mycket yngre kollega
har upptäckt att glasögon till och med är en sån accessoar att de ger intryck av auktoritet… Och kanske är det just när man är ung som man för detta behöver accessoarer… Fast jag kanske ska prova nån dag och se om det gör nån skillnad i hur jag blir bemött när jag bär glasögon i stället för linser.

När jag var mycket yngre skulle man inte ha nåt funktionshinder som närsynthet. Den som hade hörapparat var ju förstås totalt ute och ofta klassad som mindre vetande. Hörapparaterna var stora, klumpiga och beige – och skitfula. Jag hade inte hörapparat, men skulle ha behövt glasögon redan på mellanstadiet. Jag klarade mig undan tills jag var 20 och började plugga vid universitetet. Då höll det inte längre.

Som barn var jag också överviktig. Strax före puberteten, i samma veva som skolsyster tyckte att jag skulle ha brillor, var jag lite överviktig. Jag fick gå och träna en gång i veckan i grupp med andra tjockisar. Jag fick lära mig att tjockisar klär sig i tjockis-svarta kläder – inte i nånting med färger i och absolut inte i ränder. Men ärligt talat var jag inte särskilt tjock då, på den tiden. Det var bara omgivningen som tyckte det. NU däremot, är jag tjock. (<= självinsikt)

För några år sen hade jag en kompis som var tjock som en gris. H*n klädde sig i både färggranna och randiga kläder, ofta grälla färger och paisleymönster till och med. Men h*n var typ tio år yngre än jag och hade inte med sig Jante på axeln från Metropolen Byhålan… För i Metropolen skulle man vara smal, vägra mössa på vintern, inte ha brillor, men vara socialdemokrat. Annars fick man inte vara med.

grisar

Grisar kan vara söta trots att de är tjocka.


Idag tycker jag
att varken kroppsform eller brillor avgör om en människa är söt eller till och med vacker. I mina närsynta ögon med brytningsfel blir en människa riktigt jävla ful när hon är elak, bara. Jag har så många exempel på den typen av människor som jag skulle kunna radda upp här. Men jag avstår. Det räcker med att jag nämner mig själv. (<= självinsikt)

De senaste åren har jag lärt mig att auktoritet inte sitter särskilt mycket i kompetens. Som chef ska man vara karismatisk och framstå som obyråkratisk – men man ska kunna – och gilla! – att nypa till då och då. För att visa att man är chef. Sen kan man göra lite som man vill däremellan. Man kan ställa krav och regler på medarbetarna utan att för den skull följa dessa själv.

Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva kring detta med yngre och… lite äldre. Jag inser att jag har blivit som mina föräldrars generation: jag tittar på de yngre och tycker att de är så otroligt naiva, samtidigt som de är väldigt bra på sina datorer, typ. Men vad har man för nytta av en dator om det plötsligt inte finns nån el, ungefär..? En fråga värd att tänka över.

Det finns flera såna frågeställningar man kan fundera över. En annan är att huruvida man ska kommunicera på samma nivå som den man kommunicerar med – om man vill nå fram. Om man bara har till syfte att förvirra mottagaren eller att få denn* att känna sig korkad och mindre vetande, är det hur lätt som helst att slänga sig med floskler och modeord.

Jag tycker för övrigt att det är mycket mer värt när nån berättar om sig själv på ett rakt och ärligt sätt. Jag gillar när människor är personliga. Jag lyssnar heller på nån som berättar hur svårt den har det just nu än en människa som bara visar upp en otrevlig attityd. Jag gillar inte när människor använder floskler. Och BTW*, jag är rätt bra på datorer jag också…

*BTW = by the way


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fråga och om mat.


Den gångna veckan
har jag hört många som gnäller på julbord. Själv älskar jag julbord. Eller maten på. Men Tofflan undrar om DU äter julbord (det vill säga maten på julbordet)?

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget. Men det går bra att kommentera inne i själva omröstningen – antingen anonymt genom att välja svarsalternativet Other: Eller genom att helt enkelt skriva en kommentar i omröstningen.

Stort TACK på förhand från en som ska äta julbord i kväll!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som ger dig resultaten på den gångna veckans omröstning.


Idag är det den andra advent, redan.
Time flies! Men förra söndagen var det den första advent och det brukar vara lite mer speciellt. Tofflan undrade när du tänder stakar  och stjärnor för advent hos dig första gången om året.

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

50 procent (13 personer) svarade: Inte en dag före första advent!

38 procent (tio personer) svarade: Några dar före första advent. Det är ju så mörkt och trist. 

Åtta procent (två personer) svarade: Här tänds varken stakar eller stjärnor. 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
På kvällen innan tänder jag stjärnor o adventsljusstakar

Stort TACK till dig som deltog i omröstningen! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »