Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged adventsfika, adventsljus, aktivitetsrapport, antik, arbete, Arbetsförmedlingen, arbetsrum, armbandsur, badrum, blå, blåsa, brandfarlig, dåligt samvete, Downton Abbey, dunjacka, DVD, dyr, födelsedagspresent, första advent, fin, fleecejacka, frysa, garderob, gästrum, gå bort, gigantisk stjärna, glädje, Gränby centrum, hästastake, jacka, julklapp, köksfönster, kläder, klänga, klättra, kyla, laga, livet, mamma, Maria Langfilm, mässingsstjärna, mössa, mobiltelefoni, morfar, mormor, mysa, onda fötter, pappa, samvaro, shopping, skinnjacka med fuskpälskrage, släcka, slut, sovrum, stakar, stjärnor, svära, svida, tända, telefoni, toa, Tragedi på en lantkyrkogård, trasig, trä, tryckknapp, tunn, tvätta håret, utsliten, vardagsrum, vit, vit stjärna on 01 december 2013|
16 Comments »
Ett inlägg om den första advent.
Faktum är att jag inte trodde att jag skulle sitta här den här dagen. Jag trodde att det skulle ta slut innan dess, livet. Jag trodde fel. Dagen till ära har jag köpt mig en ny jacka i stället för den trasiga, utslitna, trettonåriga fleecejackan jag går omkring i. Och i stället för den tunna jackan, som jag har fått, som är snygg, som jag har till jobbet och som är alldeles för tunn när det blåser så kyliga vindar som det gör. Dunjackan finns, men den får bo i garderoben tills vidare. Det kommer ju kallare dagar och jag kan inte ha den nu, då fryser jag sen. Jag är glad att jag har en dunjacka till ”sen”.
Men idag… Idag har jag unnat mig nånting jag inte har unnat mig sen 1980-talet: jag har köpt mig en skinnjacka. En varmfodrad skinnjacka med fuskpälskrage. Och jag fryser inte! Äntligen! Ändå känner jag dåligt samvete. För att jag äger fyra jackor nu, som nån påtalade för mig. (Även om en av de fyra är trasig och egentligen utsliten.) Det finns människor som inte har en enda jacka. Jag har svårt att glädja mig mitt i… glädjen över mitt nya klädesplagg. Jag köper ju liksom aldrig kläder till mig själv.
Vi firar den första advent idag. Fästmön och jag har skenat Stormarknaden runt efter saker och ting. Det gick inte att få tag i allt som var tänkt. Men en födelsedagspresent är fixad liksom tre julklappar till mamma. Och en till Prinskorven. Mitt armbandsur var emellertid inte fixat, trots att jag egentligen skulle ha fått hämtat det igår. Det senaste budet är att de ringer i början av nästa vecka. För det kanske inte går att laga som tänkt. Och frågan är hur mycket jag vill kosta på klockan som har varit trasig av och till sen jag köpte den. Dyrt. När pappa hade gått bort. Det svider.
Fötterna är ännu ondare idag. Men nu har vi myst bland stjärnor och stakar. Det är stjärnor och stakar i alla rum här i mitt hem, utom i badrummet och på toa.
Det första adventsljuset tände jag i morse, i mormors och morfar adventsljusstake, den brandfarliga med mossa.
Jag klättrade och klängde lite här på förmiddagen efter att jag hade knåpat ihop den sista aktivitetsrapporten till Arbetsförmedlingen på ett tag.
En av två stakar i köksfönstren.
Den gigantiska stjärnan i köket fick jag ihop och upp på plats utan att svära alltför mycket.
Den gigantiska stjärnan i köket är uppe.
I gästrummet har jag ställt en liten stake med tryckknapp, så att mamma ska ha lätt att tända och släcka.
En stake med tryckknapp.
I arbetsrummet lyser den vita stjärnan i fönstret.
Den vita stjärnan i arbetsrummet.
I vardagsrummet hänger de två mässingsstjärnorna, varav den ena är lika gammal som jag – det vill säga antik, snart.
En av mässingsstjärnorna är lika antik som jag.
I sovrummet, som går i vitt och blått, har jag förstås en blå stake.
En blå stake i mitt blåa sovrum.
Nu i kväll tände vi hästastaken. Jaa, jag har en sån också, en stake i trä som jag har fått av en gammal vän.
Min hästastake.
Mamma fick ett telefonsamtal efter maten, mitt hår en tvätt och jag och Anna lite adventsfika till gårdagens inspelade Downton Abbey.
Adventsfika!
Nu en stunds samvaro framför Tragedi på en lantkyrkogård, den sjätte Maria Langfilmen…
Jag hoppas att din första advent har varit lika fin som min, trots det dåliga samvetet för jackan…
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 