Ett inlägg om mat, erbjudanden och om att känna sig viktig (NOT!).
Igår kväll var vi bortbjudna på middag hos Fästmöns snälla mamma och hennes man L. Anna hade fullt upp med diverse hela dan, nästan. Själv hade jag en bra dag – jag hittade tre intressanta jobb att söka och jag gick en härlig promenad i solen. Idag är det klenare med jobbutbudet. Höll på att skriva ansökningar på två jobb jag redan har sökt! Vilken tur att jag kollade min Excel-lista först… Jag har suttit och letat en god stund nu, men inte hittat nånting. Det är en dålig start på dan.
Jag var och handlade lite igår och köpte hem körv och lax så vi ska ha några planerade middagar framöver. Annars är det lätt att det blir skräpmat och det är varken bra för oss eller ekonomin. På Tokerian har de ofta fina extrapriser som jag försöker utnyttja när det passar. Jag köper till exempel gärna fisk och kalkon när det är billigt. Eftersom jag är Willys+-kund får jag lite fler erbjudanden än vanliga kunder. Ibland delar jag med mig till Anna, särskilt om hon ska ha alla ”barnen” hos sig och det är kött som jag inte äter.
Men igår slapp jag försöka trolla vid spisen, som sagt. Vi var alltså bortbjudna – och jag kan ju meddela att vi inte gick utsvultna därifrån. Annas snälla mamma hade lagat en härlig, nyttig och mättande soppa som vi åt med bröd och ost till. Efter det var jag mätt, egentligen… Då blev det ansjovispaj och sallad, ost och kex. Som avslutning på det hela intogs kaffe och söt paj i soffan. Inte konstigt att Anna ser lite övermätt ut på bilden…
Anna har nog tryckt i sig lite för mycket här…
Medan Anna klurade på ett tankepussel hjälpte jag L med lite datorbestyr. Annas snälla mamma förevisade ett tusenbitarspussel som hon sitter med – framför TV:n. Jag blev så sugen att pussla igen, men vet hur det var sist: jag vill bara sitta vid pusslet och inget annat blir gjort.
Eftersom parkeringstiden började gå ut blev vår sorti lite hastig. Jag vill inte ha fler p-böter, tack så mycket. För att vi inte skulle svälta ihjäl på den långa vägen hem (hade vi inte varit på olika håll strax före middagen så hade vi nog promenerat – det är ungefär 1,4 kilometer…) fick vi med oss lite färdkost. Det var härliga äpplen från Slottsträdgården! Äpplen, som verkligen doftar äpplen, du vet…
Äpple som verkligen doftar äpple…
Under tiden jag har skrivit det här inlägget har det trillat in ett nej på ett sökt jobb. Igår fick jag tre nej. Eftersom nejen är så många gäller det att försöka matcha med att söka ännu fler jobb. Lite svårt, dårå, när inget finns kvar att söka… Igår kväll skickade jag i alla fall över mitt CV till en Twitterbekanting som ska byta jobb. På det snart före detta jobbet (före detta för personen, alltså!) behövs nån som tar över och kanske kan det finnas en möjlighet för mig där. Desperationen närmar sig, kan jag meddela.
På fredag tänkte jag förnedra mig genom att gå till Arbetsförmedlingen. De vill ju träffa mig där för en uppföljning av min aktivitetsrapport. Du kanske minns att jag fick brev från dem om detta i fredags. Visst känner man sig viktig när de skriver så här (ett direkt citat ur brevet):
[…] Räkna med väntetider och förbered dig på ett 5 minuters samtal utifrån din inskickade aktivitetsrapport.
Du kommer att träffa en arbetsförmedlare som följer upp ditt arbetssökande utifrån din inlämnade aktivitetsrapport. […]
Dessutom, som du noterar, är brevet illa skrivet. Samma sak, nästan, tjatas om i två på varandra följande meningar. Man undrar om det jobbar några skrivkunniga kommunikatörer på Arbetsförmedlingen..? Och så avslutas brevet med sedvanligt hot:
[…] Om du inte besöker oss för uppföljning enligt ovan, riskerar du att det påverkar din ersättning från Arbetslöshetskassan.
Nej, det här var ingen bra start på min tisdag. Förhoppningsvis kan dan därför bara bli bättre! Anna är ledig och det står nåt litet ärende på dagordningen idag. Jag tänkte hänga på och samtidigt tanka.
Hur har din dag börjat??? Bättre än min??? Skriv gärna några rader och muntra upp mig, för ingens dag kan väl ha börjat sämre än min. Eller???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Skulle ju kunna skriva nåt riktigt klämkäckt, men det vore att ”fara ovarsamt fram med sanningen”, för fy f-n rent ut sagt viken natt det varit!
Inte mycket till sömn och jag kan tala om, att jag är väldigt less på värk!
Grått och mulet här idag, men det är 5 plusgrader så det är ju inte halt i alla fall och det är ju positivt!
Hoppas du får en bra tisdag, trots att början inte var så bra..
Ha dé!/Kram
Men värk är ju betydligt värre! Stackars dig, man blir helt medtagen. Jag hoppas att det avtar nu under dan för dig. Fy så jobbigt!
Här är det också grått och trist och mörkt, man måste ju tända lampor om man ska se nåt.
Ska in i duschen nu och spola av mig eländet och sen sticker Anna och jag ut på några ärenden.
Kram och hoppas verkligen värken ger med sig!!!
Ja, jag fortsätter väl i samma spår som ovanstående då…Jag har mått illa som en tok inatt. Vet inte varför, kanske för mycket kaffe, eller nåt. Så det har inte blivit så mycket sömn för mig inatt. Funderade ett tag i morse på att stanna hemma, för det var rätt så trögt att kliva ur sängen i morse. Sen visste jag ju inte hur jag skulle må under dagen, med tanke på illamående och spyor på jobbet. Inte så trevligt.
Men jag segade mig upp, in i duschen, käkade en macka till frukost och nu sitter jag här och skriver för brinnande livet. Det känns bättre nu, så det var nog ingen fara. Jag tar det lugnt med kaffet idag bara. Har reagerat förut om jag har druckit kaffe sent på kvällen och sedan gått och lagt mig. Det har liksom åkt upp och ned i magen innan jag har somnat. Så det var nog därför.
Vädret däremot, är en historia för sig idag. Fy för den lede. Regn, blåst och grågrågrå…Typiskt november!
Men stackare, illamående är jättejobbigt också! Ta det lugnt med kaffet! Jag själv fick lite känning av magen igår, antagligen för att jag har ätit lite för hårdsmälta saker som två ljuvliga äpplen… Kan reagera på sånt ibland. Idag är det bättre och jag hade inte jättebesvärligt som du och Åsa ovan, utan sov som en prinsessa hela natten. Trött är jag däremot typ hela tiden och det är nog mörkret! Ändå vaknar jag vid sju varje vardagsmorgon…
Hoppas du pallar att jobba hela dan!!
När jag tycker det är motigt, brukar jag tänka: det finns alltid de som har det värre. Jag kan kliva ur sängen (jag har en säng att sova i) och jag kan äta mig mätt.
Jag hoppas och tror att snart är det din tur att dra vinsten, som är ett jobb.
Ja men jag har lite svårt att tänka på andra just nu. För den dagen jag inte har nån säng och inte heller kan äta mig mätt kommer närmare och närmare. Det är ett rent faktum. Och mycket, MYCKET oroande.
Dagen började bra, men nu vete f-n vad som är meningen…kom hem från jobbet och fick direkt ett sms från dotra som var less – bilreparation på 5000:- ingick inte i månadens budget, och dessutom var lilla V sjuk. Inte mitt problem, jag vet, men är man mamma så är man även om ungen är vuxen och har egen familj.
Nåväl, åkte och handlade, inga missöden där, men efter jag kört in i garaget och parkerat och skulle låsa bilen så fanns där ingen bilnyckel. Den var absolut med in i garaget, för då satt den i tändningslåset, men sedan försvann den. Letade som en idiot, men gav till slut upp och gick hem med mina kassar.
Möts av en kisse som lyckats få ”nr 2” att fastna i rumppälsen (långhårig katt), och försökt skrapa av det i hela hallen samt halva vardagsrummet. Det luktade inte hallon precis. Men nu är det skurat, varorna upplockade (och även bilnyckeln, som låg underst i en av matkassarna!), och jag har ätit havregrynsgröt med äppelmos.
Jag vet inte om jag törs åka och rida, förmodligen trillar jag av hästen. Men va’ tusan, lika bra att åka iväg. Om jag räknar det muttriga sms’et så har det redan hänt tre mindre bra saker idag, jag chansar! 😉
Men va tusan… Det låter ju som rena fredagen den 13:e för dig!!! Stackare!!!
Äsch, slutet gott, allting gott – jag trillade inte av hästen, och jag har koll på alla nycklar. Nu ser vi fram emot en god onsdag ;-)!
Ja du… Onsdag kan inte bli värre än tisdag. Eller???