Ett inlägg om en bok.
Man ska inte läsa OM böcker innan man har läst dem. Tycker jag. Men häromdan föll mina ögon på ett omdöme om Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, lånad av vännen Gunilla. Nån klassificerade boken som
underhållningsroman och bästsäljare,
två begrepp som i mina öron låter lite nedsättande. För hur kan krig vara underhållning? Jag läste ut boken i natt och jag har en lite annan uppfattning om den!
Inte underhållning!
Handlingen i den här boken utspelar sig under många år i Afghanistan. Oäktingen Mariam blir bortgift som femtonåring med en äldre man som slår henne. Efter ungefär 20 år får hon sällskap av den unga kvinnan Laila, som blir mannens andra hustru. De två kvinnorna är först rivaler, men deras öden sammanflätas och ur eländet växer en stark vänskap. En vänskap som är starkare än alla påbud och krig.
Khaled Hosseini berättar en tung historia om ett land i krig och ett land där synen på kvinnor inte har förändrats till det bättre. Det är märkligt att en man skriver en bok med två kvinnor som huvudpersoner. Det är ännu märkligare att en man, bosatt i USA sen 1980, skriver om krigen och invasionerna i Afghanistan som visserligen inleddes 1979, men som sen pågick under så många år. År när författaren inte har befunnit sig i landet…
Oavsett detta aningen märkliga (hur kan man skildra ett land och dess kvinnor när man dels är man, dels inte bor där?) är detta en klar bladvändare. Det gäller bara att läsa den koncentrerat, annars tappar man tråden. Det är en gripande historia om kärlek och grymhet och en syn på kvinnor som betydligt lägre stående än män. Men också om solidaritet.
Och krig… Krig är aldrig underhållning! Jag blir förbannad när jag läser att nån tycker att boken är just underhållning (hittar tyvärr inte tillbaka till den som tyckte detta). Krig är grymt. Krig innebär förluster, död och elände.
Tusen strålande solar är en mycket läsvärd bok. Inte Nobelprisklass, men god litteratur ändå. Därför får den högsta Toffelbetyg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det här var ju lite kul…. Innan jag såg det här inlägget, så var det som så att jag tänkte att jag skulle tipsa dig om just den här författaren. Jag läser nämligen just nu en annan bok av honom (Och bergen svarade). Har tidigare läst både Tusen strålande solar, och även Kite runner, som nog är snäppet bättre. Men som sagt, jag är väldigt förtjust i den här författaren, han skriver på ett sätt som griper tag i mig direkt. De första två böckerna läste jag på engelska, den jag håller på med nu är på svenska, ska bli intressant att se om det är annorlunda på olika språk.
Draken… har jag sett som film, men den här var den första jag läste. Den är verkligen läsvärd! Det var en annan kompis, Gunilla, som hann tipsa mig och låna ut boken före dig! 😛
Jag borde också ta upp mitt skönlitterära läsande på engelska, man glömmer språket så fort… Tack för DEN påminnelsen/tipset i alla fall! 😛
Vad kul att du gillade den…är alltid knivigt med smak när det gäller vad man gillar 🙂
Jo det klart att var och en har ju sin smak – som baken är ju smaken, det vill säga delad. Men ibland faller skinkorna ihop, uppenbarligen! 😉