Det lossnar lite – om jag vågar gå utanför staketet…

Ett inlägg om känslan just nu.

Det där järngreppet om halsen, det känns som om det håller på att lossna lite. Sakta börjar jag återgå till den som är jag

i vanliga fall.

Ja fast

i vanliga fall

blir det ju aldrig mer. Men den som känner sig

ganska OK år 2013

vore jag nöjd med att vara.

Vågar jag gå utanför staketet?

Jag skrev nog häromdan att det har blivit färre intressanta lediga jobb. Och just som jag skrev det hittade jag ett antal. Det som sätter guldkant på mitt arbete med att söka jobb – ja, för jag anser att det inte bara är ett arbete utan dessutom ett hårt arbete! – är när jag sen blir uppringd och man vill träffa mig. Igår blev jag uppringd bara ett par timmar efter att jag hade sökt en tjänst… Idag blev jag uppringd igen… Det gäller att våga gå utanför staketet. Att våga tro att man kan nåt – som man egentligen vet att man kan – och våga tala om det också… Men hur vågar man när man ständigt blir både tilltryckt och nertryckt..?

Eftersom jag också blev telefonintervjuad på förmiddagen, telefonerade med mamma och träffade Fästmön en stund känner jag mig megasocial en dag som denna! Alla dagar, när jag inte sitter och glor in i datorskärmen största delen av tiden, är bra dagar. Då lossnar det lite, det där inuti som gör ont.

På tisdag bär det av på intervju igen, liksom på onsdag. Visserligen bara nåt som kan ge visstid, men tillräckligt intressant och spännande för att jag ska känna att det är nåt jag verkligen vill. Och kan. Om jag bara vågar gå utanför staketet jag själv har satt upp mot omvärlden…

Livet är kort. Nu ska jag hänga tvätt.

Read Full Post »

Genomblåst tittar på saker folk har i sina trädgårdar

Ett inlägg om dagens promenad.

Att jag är både blåst och humorbefriad, såväl mytoman som elak, har jag fått höra så det räcker de senaste dagarna. Det gör ont, men det är väl också syftet? (Retorisk fråga.) Fast jag har förstås också fått höra att jag är värdefull och snäll, kompetent och en kämpe. Såna ord om mig väger lite tyngre. Idag kan jag komplettera omdömena om min person med

genomblåst.

Det blåser som 17 idag och jag har just varit ute på en promenad om ungefär 4,3 kilometer. Jag kan ärligt säga att jag höll på att vända tillbaka hemåt flera gånger. Men jag trotsade blåsten och egentligen var det inte särskilt kallt…

Björkarna stod pall i blåsten och så även jag.

Jag hade inte tänkt gå så långt, bara få lite frisk luft efter intervjun när jag talade om sånt som är sjukt. Det var en frilansande journalist som intervjuade mig och vi får se om h*n kan sälja in sin artikel till nån veckotidning.

Bortblåsta löv.

Visst passerade jag Den Hemliga Trädgården, men idag var dörren stängd. Jag tror att budskapet var att jag ska lämna den lite ifred ett tag. I stället kollade jag lite vad folk har i sina trädgårdar. Häromdan hittade jag ju till exempel en alternativ sovplats…

En alternativ sovplats?

Idag hittade jag lite annat. Många har solstolar ute fortfarande, medan andra har samlat ihop sina utemöbler och lagt presenningar över. Visst kan det komma soliga, fina dagar, men nog är väl i alla fall badvädret över..?

Redo för nästa sommar?

En fantastisk… sak, som jag har gått förbi många gånger men också tänkt plåta lika många gånger är detta sjöodjur. Visst är det väl häftigt?! (Retorisk fråga.)

Det är nog inte alla som har ett sjöodjur i sin trädgård…

Medan jag tar en stunds tankepaus och gör lite annat hoppas jag att du får en fin eftermiddag.

Det var en gång en gubbe, som satt på en stubbe…

Gubbe på en stubbe.

Livet är kort.

Read Full Post »

I rödaste rappet…

Ett inlägg om att bli klar i elfte timmen.

Långsamt börjar hösten gå mot vinter. Men än lever min paprikaplanta i köket och ännu kan jag skörda. I rödaste rappet, dock…

Skördad idag.

Och faktum är att det finns ytterligare en frukt att skörda. Men än så länge är den tvåfärgad och inte mogen. Frågan är hur jag ska få solens strålar att nå den gröna sidan…

Hur ska solens strålar nå den gröna sidan av frukten?

Hur som helst, fantastiskt tycker jag att det är!

Livet är kort. Ibland är det också fantastiskt.

Read Full Post »

Orgier och annat liv i luckan

Ett inlägg om tillvaron.

Värmen är tillbaka! Även om det regnade så gott som hela dan igår föredrar jag det jämfört med kyla och snö. Under vintern går jag under isen, typ. Eller i ide. Om jag kan.

Jag är väldigt trött, fast jag inget gör. Fästmön och Prinskorven har också känt sig onaturligt trötta, men de jobbar ju för fullt respektive går i skolan, så det är inte så konstigt. Nästa vecka är det höstlov och då är i alla fall Elias ledig från skolan. Kanske var det Annas trötthet som gjorde att jag igår – för en gångs skull – fick klå henne i Wordfeud? Jag måste bara lägga ut resultatet:

Äntligen fick jag vinna!

Nu ska du veta att det hör till undantagen att jag klår Anna i Wordfeud. Och just den här matchen hade jag tur när jag mitt första ord, för det gav mig 252 poäng, om jag inte minns fel. Igår kväll startade vi en ny match och där ligger jag under – som vanligt.

Igår eftermiddag skulle jag ju ha blivit intervjuad för en veckotidning. Men först flyttades klockslaget fram två timmar, sen flyttades det fram till idag på förmiddagen. Vi får hoppas på tredje gången gillt annars struntar jag nog i det. För trots att jag är arbetssökande har jag ju liiite annat att göra än att häcka här och vänta på telefonsamtal. Samtidigt vet jag att det finns nåt som kallas Livet som kan komma emellan inbokade möten.

Gårdagskvällen tillbringade jag främst i bäste fåtöljen med att läsa. Jag var som sagt trött och jag bestämde mig för att se Ett herrans liv i sängen. Tror jag vaknade av mitt eget snark under första reklampausen… Eller också vaknade jag av mina gosedjur som tycktes ha orgier på bokhyllan i sovrummet!!! Snacka om snusk*r!!!

Vilda orgier bland gosedjuren ovanpå bokhyllan i mitt sovrum.

Medan jag har skrivit det här inlägget har jag passat på att hämta en systemuppdatering till iPhonens iOS 7. Jag har inte så många synpunkter på systemet längre, mer än att jag fortfarande tycker att det är fulare än föregångaren. OCH att jag numera får starta om min iPhone oftare än tidigare. Den agerar som om den behåller för mycket cacheminne, typ.

Efter intervjun blir det en promenad. Senare har jag en dejt med Anna, när hon slutar jobba. Jag ska skjutsa hem henne till Himlen och samtidigt passa på att prova benkläder av typen jeans, upphittade i min storlek under Annas gå-in-i-garderoben-raid i söndags.

Som du noterar är det ett väldigt liv i luckan här. Vissa dagar pratar jag inte med nån enda människa, har jag kommit på. Det är en märklig känsla, för jag är fortfarande van att ha kollegor omkring mig. Självklart hoppas jag på att snart få det igen.

Hur är det med DITT liv? Har du liv i luckan eller är du nästan eremit som jag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag vill veta hur andra har det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 43: Bulle och Balle

Ett inlägg om den Tofflianska veckans höjdpunkter och dalar.

Torsdag och som vanligt dags att lyfta fram bra prylar (Bulle) respektive mindre bra prylar (Balle som i… inte balkong). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Bulle

• Vännen som hade tid att prata och som fick mig att lyssna (Du vet själv vem du är!)
• Cattis, FEM, Gunilla och alla andra härliga snuskor!
• Vännen Inger (som skickade så fina blommor när jag verkligen behövde få känna mig lite uppskattad!)
• Ett herrans liv (Fasen vad jag skrattar åt prällen!!!)
• Augustpriset (Spännande nomineringar!)

Balle

• Rökare som faller till föga för sin last utanför entréer (Gå nån annanstans, tack!)
• Kyla (Usch, nej, vill inte vinter!!!)
• Så kallade bekanta som är som löv och inte diamanter
• Känslan av att misslyckas (Den måste jag ta mig förbi!)
• Människor som inte kan ta en tillsägelse utan att jävlas tusenfalt i stället för att bara acceptera (Grow up!)

Livet är kort.

Read Full Post »