Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 oktober, 2013

Ett inlägg om världen utanför.


Jag noterar ständigt
att det finns en värld utanför mitt arbetsrumsfönster. Idag är det en regnig värld – i alla fall där jag sitter och ser ut. Men det händer andra saker än att det bara regnar. Här är en del av det jag har kollat in och som jag dessutom kommenterar (wow! eller hur?!).

 

Bakelittelefon

Farlig?!

Unga är rädda för telefonen. Ja, det är inte själva manicken i sig som de unga räds. Man ser dem ju ständigt och jämt gå med mobiler i näven och gamnacke över den. Nej, det handlar om det som en telefon ursprungligen användes till – att ringa med – som upplevs… olustigt. Det visar i alla fall resultaten av en brittisk enkät bland 2 500 kontorsanställda i åldrarna 18 till 24 år. Hela 94 procent av dessa föredrar att kommunicera via mejl i stället för att ringa! Och… eh… ja… ibland är det skönt att mejla eller messa, det håller jag med om. Jag är ingen telefonmänniska heller. Men öga mot öga är allra bäst, om än inte alltid möjligt, när det gäller kommunikation.


Hängd man hängs igen.
Men fy så jag studsade när jag läste den rubriken! Enligt Dagens Nyheter handlar det om bödlar i Iran som misslyckades med att hänga en man för narkotikasmuggling. Mannen överlevde, helt enkelt, trots att han dödförklarades efter tolv minuter. Men under natten upptäcktes imma på plasten runt mannens ”lik” i bårhuset. Nu vårdas mannen på sjukhus, men så snart han har återhämtat sig ska han avrättas. FY F*N, säger jag bara, så jäkla grymt och vidrigt!!!

 

Kanelbulle

Kanelbulle till mobilen?

Doftande mobiler. Nu har jag läst nåt som jag knappt tror att det är sant! Men, troligen är det det. Ett japanskt företag är först med att lansera väldoft för mobiltelefoner. Det är helt enkelt en liten glob som man sätter på sin mobil. Globen utsöndrar väldofter i form av lavendel, majssoppa (?!), kanelbulle (underbart!), jordgubbar, curry (?!),  yakiniku (japansk maträtt), för att nämna några av doftpatronerna som kan användas. Man kan tidsinställa dofterna så att de sprejas ut och man kan också göra en inställning så att väldoft sprids varje gång man får en like på Fejan… Maj gadd, is this for real??? I såna fall vill jag ha kanelbulle!


Forskare testar wi-fi under vatten.
Dags för nästa sci-fiupplevelse. Den här gången är det amerikanska forskare som försöker utveckla trådlös kommunikation, wi-fi, under vatten. Ett djuphavsinternet, alltså. Frågan är bara varför. Jo, ett skäl är att ljudvågor är bättre under ytan än radiovågor, som vanligt wi-fi använder. Och undervattens-wi-fi kan vara användbart vid till exempel katastrofer som tsunami och för att övervaka fiskar och djur under vattnet. Nu har jag lärt mig nåt nytt!

 

tomater o sparris

Vegetariskt à la Tofflan. Kan du se vad det ska föreställa?

Vegetarianer lever längre. Jepp! Vilken otur för somliga, för jag är ju nästan vegetarian. Och även såna som jag, som äter mycket lite kött, lever längre än folk som äter kött regelbundet. Det visar en amerikansk studie på 100 000 medlemmar av Sjundedagsadventiserna. För den som äter mycket lite kött minskar risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Om man dessutom inte röker och är fysiskt aktiv är det bara plus. Ja se röker gör jag inte längre, det är tio år nästa år, som jag slutade med den olaten. Fysiskt aktiv försöker jag att bli. Fast jag har slarvat med mina promenader nu i två dar, det har jag… 😳 By the way, kanelbullar är vegetariska, va? Och vit choklad och ostbågar, eller hur?

 

Var femte invånare är en häst

En kommunslogan nånstans. Var det härifrån Reinfeldt fick idén?

Reinfeldt är inte det enda djuret. Inte enligt Patrik Lundberg på Aftonbladet, i alla fall. Reinfeldt utnämnde sig själv ju till stridshingst häromdan. Nu har Patrik Lundberg utnämnt The Others. Och Pravda betyder ju Sanningen, eller hur?


”Det kom som en tanke på posten…”
 Prins Carl Philips ord om det där förb. eldskyddet. Men… heter det inte ”det kom som ETT BREV på posten”..? /Vän av Ordning. Hur som helst, Prinsens revansch för Eldskyddsaffären blir… en kollektion sportjackor.


Böter för sms bakom ratten.
 Från och med den 1 december införs en ny regel. Notera regel, inte lag. Enligt… regeln får man inte använda telefon i bilen på ett trafikfarligt sätt. Om man ändå inte kan hålla fingrarna i styr och det leder till en trafikolycka kan man få böta. Ifall man överlever, vill säga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en blombukett och en snäll Inger.


Uppdaterat inlägg:
Blomsterflickan Inger gav sig tillkänna per sms igår kväll. Mysteriet är löst!

————————————————————


Idag mitt på dan
ringde en blomsteraffär ganska nära Slottsträdgården. En tjej berättade att jag skulle få blommor och undrade om jag skulle hålla mig hemma under dagtid. Det skulle jag, sa jag, förutom en tur ut i verkligheten runt halv tre, tre. Då lovade hon att blommorna skulle hängas på min dörr om jag inte var hemma.

Fästmön började jobba klockan 15 idag. Därför blev det tidig middag, nånstans mellan halv två och två. Vi sörplade sparrissoppa och gnagde på brödbitar till. När man sitter i köket – som man brukar göra när man äter middag – hör man väldigt väl om det försiggår saker och ting i portuppgången. Jag hörde konstiga ljud och tittade ut genom fönstret. Efter en stund fick jag se ryggtavlan på en mansperson, tror jag, iklädd orange jacka och pratandes i mobiltelefon. Trodde det var vaktis som äntligen kom för att fixa lampan i trapphuset, den som lyser i evigheters evigheter alltid, trots att den är försedd med en sensor och borde slå av då och då.

Hur det nu var blev jag nyfiken och klev upp för att titta ut glo genom tittögat i dörren. Närå, ingen fara. Lampan lyste fortfarande och det har den gjort LÄNGE, onödigt nog (ja, jag har förstås felanmält detta, alltså, för det är ju nåt fel med sensorn). Öppnar (notera tempusbytet för spänningens skull!) då dörren – och ser att nån har TRYCKT ner en, vad jag tror är, blombukett – i tidningshållaren utanför min ytterdörr. Jag rafsade förstås in den. (Ja, blombuketten, naturligtvis inte tidningshållaren eller ytterdörren, dummer!) Och jag hade rätt – det var en bukett blommor! Vilken tur att jag räddade den, för den var ganska illa klämd. Dessutom kunde blommorna ha gått av.

Men alla blommor överlevde och se så vackra blommor jag fick:

rosa gerbera

En bukett med bland annat rosa gerbera.


Buketten innehöll
bland annat gerbera i två nyanser rosa. Gerbera är en favoritblomma, för det är en blomma som man jag alltid blir glad av!

Nu återstår bara ett problem och det är att klura ut vem givaren är. Visserligen medföljde ett kort med en jättefin hälsning på.

Blommor från Inger

Blommor från Inger… Frågan är vilken Inger…


Fast… nu råkar jag känna
en tre, fyra personer med just det förnamnet… Ett par av dem läser min blogg – kanske är givaren en av dem???

Ge dig gärna tillkänna, Inger, så att jag kan tacka dig ordentligt!! Men TUSEN TACK för de vänliga orden, kramarna och blommorna. Jag blev verkligen, verkligen GLAD!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en förhoppningsvis inte ljusare, men lite bättre dag. Och om snälla människor.


Det var en riktig skitdag igår.
Man får ha såna har jag bestämt, för det är helt klart onaturligt att gå omkring och skratta med munnen de stunder den inte häver ur sig positivismer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Genom gråt och tårar lär man sig också att uppskatta dagarna när det känns lite annorlunda. Dagar när man faktiskt kan skratta – en liten stund, i alla fall.

Det förlösande skrattet kom närmare midnatt igår. Jag tröstade mig med en chokladbit och Fästmön med nån liten sötsak också medan vi glodde på Ett herrans liv. Du vet den där färdigskrattade, brittiska komediserien om prästen Geraldine Granger som är lika hög som hon är bred. Igår var hon mediestjärna, vilket fick mig att skratta igenkännande. Inte för att jag själv är nån sån, utan för att jag har sett såna som tror sig vara stjärnor på mediehimlen ett antal gånger. Beteendet är inte unikt, men väldigt skrattframkallande. Så får du möjlighet, titta på prällen! She rocks!

Ett herrans liv

Herrens förlängda arm Geraldine Granger. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Igår skred vi över
mitten på oktober redan. Jag har nu varit arbetssökande i över två och en halv månad. Det suger. Jag ägnar en mycket stor del av mina vardagar åt att leta och söka jobb. Responsen är inte resiprok, om man säger så. Som kommunikatör vill man gärna få respons – på nåt sätt. Framför allt vill man erhålla återkoppling. Tvärtemot vad somliga tror, vill jag faktiskt inte vara åldersfixerad. Men jag vill veta varför min breda bak min gedigna bakgrund med bred erfarenhet som kommunikatör inte räcker till. Om jag bara får veta vad som fattas kanske jag kan komplettera med nån utbildning eller så. Till exempel.

Bokprojektet ligger på is igen. Jag har väntat på att förlaget ska höra av sig post bokmässan. Nu har det gått så lång tid att min synopsis kanske inte föll på förlagsmänniskornas läppar trots allt. Och jag vägrar lägga ner en massa arbete på det som kanske inte blir annat än nåt nytt för byrålådan/usb-stickan!

Gårdagens namn i almanackan var Finn. Det såg jag först idag. Därför tog jag det som ett tecken och mycket riktigt hittade jag två verkligt intressanta tjänster att söka. Ingen av dem här i stan, men båda inom ett område i min kommunikatörsroll som ligger mig varmast om hjärtat – tillgänglighet för ”ALLA” i samhället till information.

Finn

Igår var det Finn, det tog jag som ett gott tecken för idag.


Och alldeles nyss damp
det ner en fin rekommendation på LinkedIn från en av mina före detta frilansare. Jag läser om mig själv:

Hon är skicklig på att skriva, oavsett om det är nyheter eller krönikor eller liknade. Hon är duktig på att skriva med målande och inlevelse i texter. Hon kan även skriva i klarspråk inom nyheter så att alla förstår vad det handlar om . 
Hon är en tidpresstålig och lojal människa.

TACK, B, för detta!

Som grädde på moset kom just ett samtal på mobilen om att det är blommor på väg till mig. Till mig! Men snälla människor vad jag blir rörd!!! Tack på förhand till ”den skyldige/a”!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gånga veckan à la Tofflan.


Torsdagsmorgon
och dags att presentera den Tofflianska veckans höjdpunkter (gåspenna) respektive lågvattenmärken (värja). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gåspenna


Värja

  • Tuffa dagar (Det är svårt att se att de tillför livet nåt meningsfullt.)
  • Nej (Inte mitt favoritord just nu.)
  • För gammal? (Tja, vad ska jag tro om vem som är åldersfixerad och vem som inte är det..?)
  • Stalkers (Enligt TV-programmet med samma namn är dessa förföljare med social inkompetens och fixering.)


Livet är kort. Det positiva har ändå övervägt med fem mot fyra denna vecka. 

Read Full Post »