Ett inlägg om denna onsdag.
Nej. Dagens ord är nej. Det blev inte mycket sömn i natt. Klockan fem satt jag vid datorn och skrev. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop idag. Det finns gränser för hur tapper man kan vara och hur länge man kan hålla tillbaka tårarna. Precis som när jag skilde hade jag emellertid lovat mig själv att aldrig mer fälla tårar över spilld sur-mjölk. Idag sprack det. Rejält. Jag är bara så ledsen och orolig och känner mig verkligen, verkligen värdelös. Tårarna kommer av och till och jag blir så förbannad på mig själv, på lätt svenska.
Fästmön flydde fältet en stund till träningslokalen. Jag sökte tre jobb och la in en massa uppgifter som ingen (?) läser om mig själv hos en rektryterings- och konsultuthyrningsfirma. Tänk om nån kunde se mig som nyponrosen i den här höstbusken…
En blommande nyponros bland höstlöven.
Både Anna och jag hade ärenden till affärerna tvärs över rondellen. Jag köpte ett namnsdagskort och två trisslotter till lilla mamma, som har namnsdag nästa vecka.
Inne hos Kaj tittade vi på tröjor. Jag såg en skitsnygg, men den fanns inte i flodhäststorlek. Nä, då var det roligare att gå in i Arken Zoo-affären – trots att det verkligen stank där inne – och glo på akvariefirrar. Kolla in den svarta! Snacka om utstående ögon!
Kolla in den svartas ögon!
Men det fanns inte bara roliga firrar i affären. En ursöt hund mötte oss i dörren, till exempel. Och sen såg vi den här pippin som hälsade hem till Kronprinsen som är badankefetischist.
Den hälsade hem till Johan.
Nån längre promenad blev det inte idag. Det tar på krafterna att inte sova ordentligt och att grina så man tror att ögonen ska trilla ur. (Mycket oskönt att ha linserna i, kan jag meddela.)
Det är så märkligt – och ganska orättvist, livet. För rätt som jag satt här vid datorn, efter att vi varit och handlat, fick jag mejl om att en person fått två (2) av tjänsterna jag har sökt. Ja alltså h*n har en av dem sen typ i höstas och nu har h*n fått en till. Bortvald är mitt mellannamn, helt klart.
Sen ringde då min lilla mamma. Jag hade tänkt ringa henne efter att jag skjutsat Anna till jobbet, men mamma hann före. Hon ville bara berätta att hon hade satt in 5 000 kronor till mig. Eller till årsskötseln av graven. Bara det att den räkningen lär gå på ett par hundralappar. Men resten fick jag använda till vad jag vill! Ibland tror jag att Gud hör bön, verkligen! Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu, så de var extra välkomna! Men visst har jag väl en snäll mamma?!
Anna såg så trött ut när hon nu skulle iväg och jobba fram till klockan 21. Jag är inget särskilt roligt sällskap, fast jag brukar kunna förställa mig och clowna till det. Sen blir jag alltid glad i Annas sällskap, för är det nån som kan få mig att skratta är det hon.
Nä, det är bara att inse att den här dagen av mest ack och ve snart är till ända. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Jag glädjer mig i alla fall åt att jag har lyckats byta tonerkassetter i min skrivare. Är visst inte helt värdelös, trots allt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Vad skönt att dagen vände och inte bara blev ack och ve. Jag förstår dig så väl. Ibland blir det bara för mycket och man kan inte hålla emot när sorgen väller fram. Men det är bättre att gråta och lätta på trycket än att hålla det inom sig.
Tack för att du peppar och stöttar mig. Det betyder mycket.
Kram
Den har inte alls vänt, då har du missuppfattat det jag skrev. Men jag kom till en punkt när jag kunde behärska mig så att jag kunde gå utanför min dörr.
Du vet var jag finns!
Kram!
Hallå Tofflan!
Jag håller på med en storstädning just nu. Nej, jag jagar inte dammråttor eller annat skrutt, här är det större saker än så på G.
Eftersom jag läst Ditt inlägg måste jag direkt meddela Dig att Du använt något ”bortstädat”…
Ordet BORTVALD är numera puts väck, bortstädat. Det ord som gäller nu är UTVALD….
Du är UTVALD att ge många något att se fram emot, att dela Dina tankar och ord…
Stor varm kram!
Ulla
Tack för vänliga ord, Ulla! Men jag behöver en inkomst. Och att dela mina tankar och ord gratis på en blogg ger mig inte många kronor, nästan inga alls…
Storstädning, eller i alla fall städning, blir det nog på måndag här.
Kram!
Jahaja! Så nu sitter nån lycklig stackare nånstans då och jobbar 200%, eller??
Knappast. Men går från ett nytt jobb till ett annat. Det är till att vara eftertraktad… Till skillnad från Bortvald.
Förstår att allt liksom brister till slut, men värdelös, det är du tamejsjutton inte!
Ha dé!/Kram
Det blev för mycket idag. Allt skit bara kom, på nåt sätt. Men snart är det en ny dag. Den borde bli bättre. Vi har i alla falla fått skratta lite i kväll. Det hjälper.
Tack för vänliga ord och kram!
Ahmen, skrev en låång kommentar med mobilen, men vete f-n vart den tog vägen…Nåja, som jag sa då, ungefär… Bortvald och värdelös är inte samma sak, Mrs. Communicator 🙂 Men man får ha skitdagar, de kommer och de går, och man kan inget göra åt det. Huvudsaken är att man plockar upp bitarna, eller så låter man nån annan göra det åt en, och det är gott nog!
Sen skulle jag ju också berätta om min Black Molly, som de de där svarta fiskarna heter.. Han hette Kalle. Han fick många barn. Han var faktiskt den enda av mina fiskar som fick barn, fast han försökte minsann äta upp allihopa! Alla Kalle i mitt liv har varit siiitstöövlaar! 🙂 men ändå, de är fina. Som fiskar betraktade 🙄
Jag tycker att det är skitsvårt att kommentera och skriva inlägg via mobilen. Har fingrar som prinskorvar, så flyhäntheten är som bortblåst.
Det var en jättetuff dag igår, jag bröt ihop flera gånger. Men kvällen slutade faktiskt i ett rejält asgarv framför en brittisk komedi på TV – precis vad jag behövde. Idag är det en ny dag och det innebär att jag måste upparbeta kraft och ork att ta nya tag. Jag vill tro att det går och att jag kan. Men du vet… för varje nej går jag sönder en liten bit och till sist känner jag mig helt utan värde.
Trodde inte det var en Black Molly, för de hade egen kupé på zoo-affären, men det kanske det är. Tyckte inte att de andra Mollysarna hade så utstående ögon som denna…
Jag har inte haft nån Kalle i mitt liv, men en Carl. Och det var min pappa. Han var bäst och nu på lördag skulle han ha fyllt 86 bast. Kan inte tänka mig honom som en gammal gubbe…
Det är hårt med såna dagar, och lite går man sönder. Men du vet, även ärrvävnad har sin funktion, och så har även smärta. Du kan, och du är värd. Mycket. Så är det. Tro inget annat. För då blir jag ilsk, och det vill du inte 😎
I alla fall såg den där fisken ut som jag minns min black molly-kalle, han kanske var vanskapt..skulle inte förvåna mig i och för sig, för det var en elak djäkel det..äta ungarna så där bara! 🙄 Jag tror nog att Carl är bättre än Kalle, i alla fall är det min erfarenhet. Och jag är gammal och vis, nattuggla som jag är 🙂
OK, intressant… Jag litar på syster Hvita Damen, absolut, med din kompetens på området. Sen vill jag ju inte heller att du ska bli ilsk. 😮
Firren kanske var satt i karantän bland platy-firrarna för att han var så elak mot sina egna kompisar..?
Vi gillar Carl, men inte Kalle, kort och gott! Litar på erfarenheten hos dig!