Ett inlägg om nej, nej, nej.
Så kom det. Det där nej:et jag verkligen inte ville ha. Samtidigt förstår jag varför, jag fick juste och ärlig återkoppling den här gången: jag har inte den rätta bakgrunden och, återigen, man söker en mer junior medarbetare. Nej, jag köper verkligen inte Jonas Mauritzsons tankar om var åldersfixeringen ligger. För inte 17 ligger den hos mig som arbetssökande.
Junior i sinnet och fötterna, i alla fall.
Än en gång får jag bita i det sura, nästan bittra äpplet. För varje nej tappar jag tron på mig själv ett uns eller två. Jag förstår inte varför jag inte duger, varför jag inte räcker till. Jag kan inte ljuga om min ålder och jag kan inte fabulera i mitt CV.
Skönt att ha Fästmön här idag. Jag har varit och handlat tillbehör till torsk-middag, medan Anna var och tränade. Vi ska ta en liten kort foto-promenad tillsammans sen. Jag orkar inte vara ensam och jag orkar inte vara med nån annan än Anna just nu.
Om några timmar har jag säkert spottat upp mig igen och kört upp på banan. Gissningsvis sitter jag i morgon bitti som vanligt och söker jobb jag aldrig får. Men just nu känns det väldigt, väldigt tufft.
Livet är kort. Och hårt.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tråkigt och jag förstår att du tappar sugen, men jag fortsätter hålla tummar och tår för din skull!
Ha dé!/Kram
Tack snälla Åsa! Jag kom ganska långt den här gången, i alla fall, men att jag saknar en kompetens samt är för gammal är lite svårt att åtgärda.
Kram!
Det är lätt att tappa sugen, men någonstans finns det där jobbet som är ditt. Jag håller både tummar och tår för dig.
Kram
Om bara ett svar vore ett ja… Tack! Jag håller mina för dig också!
Kram!
Så tråkigt! Men tappa inte sugen! Alla vi här hemma fortsätter givetvis att hoppas och håller allt vi har!
Styrkis!
Jag är besviken och ledsen, även om svaret var väntat!
TACK!
😦 nej, attans .. kram
Men det var ganska väntat. Trots det blev jag förstås besviken. Sen när det kommer ytterligare nej känns dagen väldigt tung. 😥
Kram!